Julen 2015 ensam i Joensuu del 1

Det är jul här. Gläd er! Kristus har kommit till världen! 

Ha en välsignad Kristi födelsefest!

Redan många år har jag planerat att fira någon jul ensam i Joensuu. Alltid har jag tänkt att inte nu utan nästa år. Åren har gått och jag har varje gång rest till Sodankylä (eller till Simpele). Nu är jag färdig med mina studier och söker jobb. Jag märkte att den här julen kanske är den sista möjligheten att stanna i Joensuu. Beslutet att stanna i Joensuu var inte lätt men slutligen var den bra. Jag hade väntat på det så länge. Äntligen!

Pepparkaksbakning i början av december. De här
pepparkakorna åt man redan före jul. Därför bakade jag mer.

Jag visste att det kan vara svårt att fira julen ensam. Jag hade inte gjort det tidigare. Därför var det lite svårt att förbereda julen eftersom jag hade nästan inga rutiner att laga julmat. Ändå ville jag själv laga så mycket som möjligt eftersom jag tycker om att testa nya saker (och baka och laga mat men jag hinner/orkar inte göra det ofta). Jag bakade pepparkakor till och med två gånger före jul. Det var trevligt och svårt. Jag köpte en julskinka. Jag handlade mat. Jag skickade julklappar till mina föräldrar och lillebror per post.

Julafton var vit i Joensuu. Vad trevligt!

Den vanliga tanken i samhället är att man måste fira jul med sina släktingar (eller några andra) och att man måste åka till sin "hembygd". Jag ville lite protestera mot den här tanken och stanna i mitt eget hem i Joensuu. När jag har diskuterat med andra unga vuxna (och andra människor) har fått lägga märke till att många förstår mig. Förstås har man ofta tanken att jag skulle resa till Lappland men när jag har berättat om mina planer och tankar har många förstått och haft positiva attityder.

På julafton deltog jag i en andakt i
Ristinkappeli ("Korskapell") på gravgården.

Jag tillbringar julen ensam frivilligt. Det finns tyvärr många andra som firar jul ensam men inte frivilligt. Det är ett slags problem i vårt samhälle. Det finns många ensamma. Det att man betonar och berättar om julen med släktingar kan göra de ensamma mer ensamma. De ensamma har kanske inga som kunde vara med dem då.

Julafton

Jag vaknade upp som vanligt på morgnarna. Redan under natten hade jag börjat grädda skinkan i ugnen och efter det fortsatt att sova.

Gravgården med många ljus

Jag hade mycket att göra. Jag lagade maletköttsoppa, städade lite, bytte lakaner och handduk osv. Samtidigt tittade jag på tv (speciellt julfredsupplysning).

På eftermiddag gick jag till gravgården och försökte hitta begravningskapell och delta i andakt där. Jag hann inte till den andakt som jag hade tänkt delta i men jag väntade på nästa andakt i annat kapell. Före det hade jag tid att promenera på gravgården och titta på ljus, snö, människor, gravstenar osv.

Julmatbord på julaftonkväll

Efter andaktsresan åt jag korngrynsgröt och skinka. Jag öppnade också julklappar som jag hade fått. Som vanligt fick jag flera sockor. (Titta på det här inlägget från 2013) Dessutom fick jag bl.a. en t-skjorta och måttskedar.

Julaftonen gick väldigt snabbt! Snart var det dags att lägga sig.

Juldag

Julklappar som jag fick. Ganska nyttiga och fina!
Sockor är tillverkade i Finland. :) 

Jag hade igen svårigheter att vakna upp men ändå hann jag till Joensuu kyrka och vidare till Noljakka kyrka i tid. Där medhjälpte jag i en högmässa.

På juldagen har jag tagit det lugnt. Jag har tittat på mina julklappar, ätit skinka, godis och pepparkakor, surfat på nätet, tittat på tv (bl.a. Risto Räppääjä ja polkupyörävaras -film) osv. Jag fick också inspiration och meddelande att jag kunde skriva något nytt hit. Inlägget blev ganska långt, överraskat långt. Kanske orkar/hinner jag skriva något och publicera några bilder också i morgon eller i övermorgon. ;)

Allt gott!

Hartaus Genesis-kappelissa 21.4.2015

Virsi 169: 1–3

Miika 7: 14–20:

Paimenna, Herra, sauvallasi kansaasi,
kaitse omaa laumaasi,
joka asuu yksin keskellä metsää,
kaukana hedelmätarhoistaan.
Johda se Basanin ja Gileadin laitumille
niin kuin entisinä aikoina.
    Niin kuin silloin, kun lähditte Egyptistä,
niin te saatte vieläkin nähdä ihmeitä.
Kaikki kansat näkevät nuo ihmeelliset teot,
katselevat niitä voimattomina mahtavuudestaan huolimatta.
Kaikki mykistyvät,
ja heidän korvansa menevät tukkoon.
He nuolevat tomua kuin käärmeet, kuin maan matelijat.
Vavisten he tulevat varustuksistaan,
lähestyvät kauhusta kalpeina Herraa, meidän Jumalaamme.
Sinua, Herra, he pelkäävät!
    Jumala, onko sinun vertaistasi!
Sinä annat synnit anteeksi
ja jätät rankaisematta
jäljelle jääneen kansasi rikkomukset.
Sinä et pidä vihaa iäti,
sinä olet laupias.
Sinä armahdat meitä yhä,
poljet syntimme jalkojesi alle.
Kaikki syntimme sinä heität
meren syvyyteen.
Sinä osoitat uskollisuutta Jaakobille,
hyvyyttä Abrahamille.
Tämän olet vannoen luvannut isillemme
jo muinaisina aikoina.

Puhe:

Viime sunnuntai oli Hyvän Paimenen sunnuntai ja myös tuosta Miikan kirjan katkelmasta voi löytää paimenuuteen viittaavaa sanomaa. Erityisesti minua puhuttelee sen kohdan alku: ” Paimenna, Herra, sauvallasi kansaasi, kaitse omaa laumaasi, joka asuu yksin keskellä metsää…” Voisiko se kertoa meistä suomalaisista, Suomen kansasta? Ainakin meillä on paljon metsää tässä maassa ja on täällä myös aika paljon yksinäisyyttä.

Paimenuus on aika keskeinen osa kristinuskoa. Jeesusta ja Jumalaa verrataan usein paimeneen, joka paimentaa ihmiskuntaa/uskovia kuin lammaslaumaa.

Viime sunnuntaina pidettiin eduskuntavaalit. Valituksi tuli joukko kansanedustajia. Ehkäpä heitäkin voisi ajatella ja kutsua paimeniksi. Ainakin he johdattavat kansaamme ja tekevät sen puolesta tärkeitä päätöksiä. He ovat kuitenkin vain ihmisiä, yhtä vajavaisia kuin mekin. Siksi he tarvitsevat Jumalan apua ja johdatusta toimissaan. Voisi varmaan sanoa, että Jumala paimentaa kansaa osaltaan myös näiden vallanpitäjien ja päättäjien välityksellä.

Vaikka hengellinen ja maallinen sekä uskonto ja politiikka haluttaisiin kuinka pitää erillään ja mahdollisimman kaukana toisistaan, se on mielestäni aika mahdotonta. Olen miettinyt tätä viime aikoina. Onhan perinteisesti opetettu, että esivalta ja valtiovalta ovat Jumalan palveluksessa. Tosin poikkeuksiakin varmasti on, varsinkin, jos ihmiset syrjäyttävät Jumalan, ottavat vallan itselleen ja ehkä lopulta luovuttavat sen pahimmassa tapauksessa paholaiselle. Silloin ollaan huonolla tiellä. Toisekseen ihmisen uskonnollinen vakaumus vaikuttaa hänen poliittiseen toimintaansa. Olisihan se aika outoa, jos päättäjät kieltäisivät uskonnollisen vakaumuksensa ja siitä nousevat näkemyksensä. Ei kai vakaumustaan voi kiistää.

On tärkeää muistaa rukoilla vallanpitäjien puolesta, että he pysyisivät Jumalan johdatuksessa ja uskollisina Jumalan tahdolle. Niinhän jumalanpalveluksissa usein rukoillaan. Näin eduskuntavaalien jälkeen voimme rukoilla erityisesti hallitusneuvotteluiden puolesta, että tämä maa saisi Jumalan mielen mukaisen hallituksen, jos vain mahdollista. Toki Jumala voi toimia ja toimiikin ilman meidän rukouksiamme, mutta silti me saamme viedä meidän yhteisiä asioita hoitavat vallanpitäjät Jumalan eteen. Ehkä se myös antaa ihmiselle mielenrauhan, kun tietää, että asia on rukouksen kautta varmasti Jumalan muistissa.

Virsi 174

Jumalan valtakunta – seurapuhe 9.12.2014 Joensuun körttikodilla

Luuk. 17: 20-24:

Kun fariseukset kysyivät Jeesukselta, milloin Jumalan valtakunta tulee, hän vastasi: "Ei Jumalan valtakunta tule niin, että sen tulemista voidaan tarkkailla. Eikä voida sanoa: 'Se on täällä', tai: 'Se on tuolla.' Katsokaa: Jumalan valtakunta on teidän keskellänne."

Opetuslapsilleen hän sanoi: "Tulee aika, jolloin te toivotte näkevänne edes yhden Ihmisen Pojan päivän mutta ette saa nähdä. Teille sanotaan silloin: 'Hän on tuolla', ja: 'Hän on täällä', mutta älkää lähtekö minnekään, älkää juosko perässä. Sillä niin kuin salama välähtää ja valaisee taivaan äärestä ääreen, niin on Ihmisen Poika oleva ilmestymisensä päivänä.

Puhe:

·         Jumalan valtakunta on jo meissä kristityissä, meidän sisällämme (kuten edellinen, vuoden 1938 Raamatun käännös sanoo) tai meidän keskuudessamme (kuten tämä 1992 käännös sanoo). Joka tapauksessa se on jo läsnä täällä meidän ajassamme ja elämässämme. Me saamme kuulua siihen ja olla sen sisällä, jos vain haluamme. Kyseessä on kuitenkin asia, joka ei ole niin yksinkertainen. Jumalan valtakunnan sanotaan tulevan, mutta toisaalta sen sanotaan jo olevan täällä keskuudessamme. Monet tällaiset iankaikkisuusnäkökulman sisältävät asiat ovat liian laajoja ja moniulotteisia niin, että ihmiskieli ja ihmisen ymmärrys eivät riitä kuvaamaan ja käsittelemään niitä. Jumalan valtakunta on täällä jo nyt, mutta se ei silti ihan vielä ole täällä. Ehkäpä voisi ajatella, että se on täällä jo nyt, mutta että se olisi osaltaan vielä tulossa. Ehkä se on niin iso, että se ei ole vielä kokonaan ehtinyt tänne tai sitten se on vuosisatojen kuluessa saapunut tänne vähitellen ja saapuu edelleen pala palalta ollen kokonaisuudessaan täällä Jeesuksen toisen tulemisen päivänä. Jumalan valtakunnan täytyy olla aika iso, jotta sinne mahtuvat kaikki uskovat.

·         Muistan erään kommentin johonkin kaverin Facebook-päivitykseen. En enää muista sitä päivitystä ja muuta kommenttiketjua, mutta muistan sen yhden kommentin, jossa sanottiin jotenkin näin: ”Tervetuloa Jumalan valtakuntaan. Täällä on hyvä olla, kun on synnit anteeksi.” Asiayhteyttä tuntematta tuo on kauniisti sanottu ja vieläpä totta, mutta asiayhteyden huomioon ottaen siihen liittyy selkeä ja ikävä rajan veto. Yksi kommentoija toivotti muut kommentoijat tervetulleeksi Jumalan valtakuntaan, jossa hän itse katsoi olevansa, mutta ilmaisi muiden olevan sen ulkopuolella, väärässä uskossa. Hän kehotti muita parannukseen ja oikeaan uskoon. Kautta aikojen on ollut erilaisia ryhmittymiä, jotka ovat halunneet omia Jumalan valtakunnan itselleen ja halunneet määritellä tarkasti, ketkä kuuluvat siihen ja ketkä eivät kuulu. Toisaalta aina on myös ollut heitä, jotka ovat halunneet levittää Jumalan valtakunnan rajoja loputtomasti ja äärettömiin, myös muiden uskontojen piiriin.

·         Missä menevät Jumalan valtakunnan rajat vai onko se rajaton? Luulisin, että se on jossain noiden kahden edellä kertomani välimaastossa. Ainakin minun vajavainen ymmärrys sanoo, että sen rajan on kyllä oltava jossain. Rajan tarkka määrittely onkin sitten vaikeaa tai jopa mahdotonta. Mitä kaikkea mahtuukaan Jumalan valtakuntaan? Jos sen ajatellaan olevan suuri, sinne mahtuu hyvin paljon. Jo Raamatussa Jeesus kutsui luokseen kaikkia. Hän sanoi olevansa tie, totuus ja elämä eli että vain hänen kauttaan on mahdollista päästä Jumalan valtakuntaan. Hänkin siis asetti rajan. Hänkin kehotti ihmisiä parannukseen mutta myös ennen kaikkea ottamaan vastaan Jumalan tarjoaman armon (Ansaitsematon Rakkaus Meidän Osaksemme) ja uskon. Ne molemmat ovat Jumalan lahjaa meille, kuten myös Jumalan valtakunta on meille lahjaa. Me emme voi saada sitä omilla ansioillamme emmekä teoillamme, vaan saamme sen ilmaiseksi, jos vain haluamme päästä sinne. Näin siis voimme sanoa esimerkiksi: ”Täällä Jumalan valtakunnassa on hyvä olla, kun on synnit anteeksi.”

·         Tässä maailmassa muuten ei ole useinkaan hyvä olla, mutta silloin voimme suunnata katseen eteenpäin, Jumalan valtakuntaan tai suunnata katseen ympärillemme ja nähdä Jumalan valtakunnan ympärillämme.

·         Luukkaan kirjoittaman evankeliumin mukaan Jeesuksen paluu on selkeä eikä se jää keneltäkään huomaamatta. Olen usein miettinyt, mistä voi tunnistaa, että tulija on juuri Jeesus. Luukas kuitenkin kertoo: ”Sillä niin kuin salama välähtää ja valaisee taivaan äärestä ääreen, niin on Ihmisen Poika oleva ilmestymisensä päivänä.” Ehkä voin luottaa, että se on niin selkeä, että epäilystäkään ei jää.  Nyt voimmekin sitten jäädä odottamaan, että se paluu tapahtuisi pian. Olen joskus kuullut sanonnan: ”…jos Kristuksen paluu viivästyy.” Siis sanotaan vaikka: ”Nähdään ensi viikolla, jos Kristuksen paluu viivästyy.” Meidän kristittyjen ominaisluonteeseen kuuluu odottaa Kristusta takaisin. Sitä kristikunta on kuitenkin odottanut jo noin 2000 vuotta. Me emme tiedä hetkeä. Sen hetken tietää vain Isä Jumala, kuten Raamatussa Jeesus sen meille kertoo. Siihen asti meidän on vain elettävä elämää normaalisti, mutta oltava luonnollisesti koko ajan valmiita lähtemään, jos käsky tai kutsu käy. Jeesuksen paluu on koko ajan yhä lähempänä.

Teatteria ja elokuvaa

En ole taaskaan pitkään aikaan kirjoittanut mitään, vaikka olen aikonut. En vain ehdi ja jaksa ja muista kirjoittaa, vaikka aiheita olisi. Tällä kertaa kirjoitan vain suomeksi.

Jag har inte skrivit på länge fastän jag har tänkt på att skriva. Jag har inte hunnit, orkat och kommit ihåg att skriva fastän jag har haft något att skriva. På denna gång skriver bara på finska.

____________________________________________________________________

"Oikeat" teatterit

Olen ehkä jollain tavalla innostunut käymään teatterissa viime vuosien (tai kuukausien) aikana. Lisäksi oivalsin vähän aikaa sitten, että minun kannattaa hyödyntää opiskelija-alennuksia niin kauan kuin olen vielä opiskelija. Näillä näkymin opiskeluaikaa ei ole jäljellä kuin vuosi enää. Ainakin Joensuun ja Lappeenrannan kaupunginteattereissa opiskelijat saavat pääsylipun esitykseen erityisen halvalla vähän ennen esitystä, jos vielä on tilaa. Lisäksi joskus on joitain muita tarjouksia

Eilen kävin katsomassa Joensuun kaupungin teatterissa "Terveiset Kutturasta" -esityksen, koska olin sattunut oikeaan aikaan oikeaan paikkaan ja saanut lipun esitykseen 10 eurolla. Ennakkovaroituksen mukaisesti esitys sisälsi todella paljon kiroilua ja "huonoja" vitsejä. Myös perinteisiä saamelais- ja stadilaisstereotypioita oli runsaasti esillä koko ajan. Komedialle tyypilliseen tapaan asiat vietiin vielä reilusti yli ja liioittelun puolelle, mikä oli tietysti hauskaa. Edessäni istuivat teatterinjohtaja Vihtori Rämä ja joku toinen mies, jotka nauroivat moneen kertaa selkeästi havaittavasti. Takanani puolestaan pari varttunutta naista jupisi jotain "Onpa tämäkin kulttuurielämys". Väliajalla he vielä sanoivat tämän yhdelle aulatyöntekijälle, joka kuitenkin kannusti katsomaan myös väliajan jälkeisen osan esityksestä. En oikein päässyt selville, mikä oli näiden naisten lopullinen suhtautuminen esitykseen.

Täytyy todeta, että itselläni ei olisi kanttia huutaa ja raivota näyttämön laidalla, kuten näyttelijät muun muassa tekevät esittäessään roolihahmoaan. No, he ovatkin näyttelijöitä. Näyttelijän työ ei varmastikaan ole helppoa. Pitää osata esittää erilaisia rooleja ja eläytyä roolihahmoonsa sekä muistettava suuri määrä vuorosanoja, jopa moneen eri näytelmään. Lisäksi sama näyttelijä esittää usein montaa eri roolia yhdessä näytelmässä. Esimerkiksi eilisessä Terveiset Kutturasta -esityksessä ei ollut montaakaan näyttelijää, joilla oli vain yksi rooli koko näytelmässä, mutta heidän roolinsa olivatkin sitten keskeisiä ja paljon esillä olevia (eli päärooleja).

Muutama viikko sitten kävin katsomassa Katri Helena eli kuu järven yllä -esityksen Joensuun kaupunginteatterissa. Sain oikein hyvän istumapaikan parven keskeltä eturivistä. Väliajalla kuulin tutulta aulatyöntekijältä, että se paikka on teatterinjohtajan paikka, joka laitetaan myyntiin vasta vähän ennen esitystä, jos teatterinjohtaja ei ole tulossa katsomaan esitystä. Minulla kävi siis hyvä tuuri.

Lisäksi olen viime vuosina käynyt katsomassa mm. seuraavia esityksiä:

• Myrskyluodon Maija Lappeenrannan kaupunginteatterissa alkuvuodesta 2013
• Kiskot itää -revyy Joensuun kaupunginteatterissa keväällä 2013
• Terveen paperit Valtimon kesäteatterissa kesällä 2013
• Oronmyllyn historiasta kertova Sovinto-näytelmä Oronmyllyllä toukokuussa 2013
• jne.

Elokuvateatterit

Olen viime vuosina käynyt enemmän ns. oikeassa teatterissa kuin elokuvateattereissa. Elokuvateatterissa on tullut käytyä vain, jos olen saanut jostain elokuvalipun tai lahjakortin. Pääasiassa olen katsonut elokuvia televisiosta.

Tänään kävin katsomassa Risto Räppääjä ja liukas Lennart -elokuvan, kun joensuulaisessa elokuvateatteri Tapiossa oli lasten elokuvapäivä. Olin jo jonkin aikaa ajatellut käydä katsomassa uusimman Risto Räppääjä -elokuvan ja käyttää lahjakortin (tai ainakin osan siitä) siihen. Minulla oli pian vanheneva 10 euron lahjakortti, mutta elokuvalippu maksoi vain 6,50 euroa. Minun piti kuitenkin käyttää lahjakortti kokonaan samalla kertaa, joten olin pakotettu ostamaan myös karkkipussin ja limsapullon. Aloitus oli siis ärsytystä aiheuttava. Mietin, että mitähän siitä elokuvan katsomisesta tulee, kun jo muutenkin inhoan popcornien tuoksua. Mietin myös, ärsyynnynkö karkkipussien ym. rapistelusta ja siitä, että ihmiset poistuvat lopputekstien alkaessa.

Elokuva oli aivan loistava ja se tuntui kestävän paljon pitempään kuin tunnin ja kaksikymmentä minuuttia. Oli todella nautinnollista katsoa elokuvaa, seurata sen tapahtumia ja ihailla miljöötä. Jotenkin minulla tuli elokuvaa katsoessa mieleen, että se on ehkä kuvattu Naantalissa, vaikka en ollut koskaan käynyt Naantalissa. Arvaukseni osoittautui oikeaksi. Jee! Vanhat puutalot ja vanha kivikirkko sekä rehevä vihreä kasvillisuus ja meri muodostivat todella idyllisen miljöön, jollaisessa saattaisin jopa haluta elää.

Heti elokuvan alussa tuntui oudolta, kun hahmot näyttivät erilaisilta kuin aiemmissa Risto Räppääjä -elokuvissa, jotka ovat olleet Mari Rantasilan ohjaamia. Tämä uusin on Timo Koivusalon ohjaama. Hän on käyttänyt eri näyttelijöitä. Erityisesti erot näkyvät aikuisnäyttelijöiden kohdalla. Myös muutamat elokuvaa katsomassa olleet lapset huomasivat sen ja ihmettelivät sitä. Joidenkin elokuvan laulujen kohdalla taas kuulin kuinka jotkut lapset lauloivat hiljaa mukana (tai sitten vain kuvittelin). Se lasten laulu oli osa kaunista kokemusta. Lapset olivat todella rauhallisia katsoessaan. Elokuva todella taisi kiinnittää heidän huomionsa koko ajaksi. Sain jopa katsoa (ja lukea) lopputekstitkin rauhassa. Tosin lopputekstit olivat mielestäni poikkeuksellisen lyhyet.

Koen, että Koivusalo on vienyt elokuvaa parempaan suuntaan monilta osin. Kyllä Timo Koivusalo osaa. Nähtiinhän se jo 1990-luvun Pekko-elokuvissa. Niissä ja tässä Risto Räppääjässä tapahtumat sijoittuvat ihan normaaliin pienen paikkakunnan ympäristöön ja komedian elementit luodaan muilla keinoilla eikä pastelliväreillä ja liian erikoisilla hahmoilla. Taidan olla tylsä, kun pidän realistisista elokuvista, kuten myös realisitisista kirjoista ja tauluista.

Mitt_jullov_dagar_18,_19_och_20

Sodankylä kyrka

Sista inlägg på jullov

När jag började blogga på jullov funderade jag om jag orkar och hinner skriva. I början av jullov hade jag mycket tid att skriva men sen har situationen förändrats. Troligen är den här texten den sista texten på jullov. Imorgon försätter mina studier vid universitet.

Troligen orkar/hinner jag inte blogga så ofta än på jullov men jag försöker skriva då och då. Nu skrev jag bara på svenska men den här bloggen är fortfarande tvåspråkig. Jag ska skriva på både svenska och finska.

Söndag

Konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka

Eskelisen Lapin Linjat
TPZ-946, Volvo B13R 6x2/Volvo 9700H NG, åm. 2012, 66 pl.

Det ordnades en konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka. Jag deltog i den även om jag hade inga släktingar eller vänner som konfirmant. Förstås kände/visste jag några av dem och många deras anhöriga.

Jag tycker att konfirmationsmässor är öppna för alla. Jag vill betona det! Jag vet några aktiva församlingsmedlemmar som säger att de inte deltar i konfirmationsmässor eftersom det finns så många människor där och andra människor ogillar att de kommer dit. Jag tycker att sådant tänkande är problematiskt och konstikt. Konfirmationsmässor är gudstjänster för hela församling, inte bara för ungas anhöriga. Också alla andra gudstjänster är öppna för anhöriga till konfirmander.

Konfirmerade grupp var liten, omkring 20 konfirmander. Jag tycker att 20 är en lämplig storlek för skriftskolegrupper.

Måndag (trettondagen)

Från år 1928

I går (i måndag) reste jag från Sodankylä till Joensuu. Resan tog omkring 12 timmar. Det är kanske den snabbaste förbindelsen mellan Sodankylä och Joensuu och fungerar bara på fredagar och söndagar under skolåret.

SR1-ellok nummer 3110

Jag började min resa med buss från Sodankylä till Joensuu. Jag trodde att många åker på trettondagen och väntade på att Eskelinen skulle köra rutten med två bussar. Redan i söndag såg jag att Eskelinens största buss med sin 66 platser körde till norr. Jag visste att den bussen kör till söder på nästa dag. Då funderade jag att Eskelinen kanske använder bara den stora bussen på nästa dag. Jag väntade på att bussen är full i alla fall. Jag hade rätt. Bussen var full och Eskelinen använde bara den bussen.

Pohjolan Matka 285
SLF-385, Scania K114/Lahti Eagle 560, åm. 2002, 55 pl.

Bussresan från Sodankylä till Rovaniemi var intressant. Bredvid mig satt en taiwanesiska. Vi diskuterade lite på engelska men det var svårt eftersom vi kunde inte engelska så bra. Svenska och finska skulle ha varit väldigt lättare för mig men hon kunde inte de språk. Hon kunde kinesiska men jag kunde inte. Därför diskuterade vi om ganska allmänna saker; resor, Finland, snö, mina studier osv. Den taiwanesiskan hade någon sin släkting med sig. Släktingen satt bakom oss och kunde engelska bättre än vi. Hon deltog i vår diskussion när vi var nära Polcirkeln där de steg av.

Från Rovaniemi till Kajana åkte jag tåg, expresståg 710. Där fanns också mycket passagerare men inte på alla fönsterplatser och bara på få gångplatser. Jag sov i början av tågresan. Efter Uleåborg gick jag till restaurangvagn där jag åt köttbullar och potatismos - min normala måltid på långa tågresor.

Valtimo kyrka

Från Kajana till Joensuu åkte jag Pohjolan Matkas buss. Jag spände hurdan buss kommer. Jag blev lite glad när jag såg att bussen var ovan och ny för mig. Där fanns också många passagerare. Många studerande var på väg till sin studiestad, till Joensuu. Några studerande har haft föreläsningar eller något sådant redan idag.

På väg från Kajana till Joensuu fick jag också besöka Valtimo där jag tillbringade en vecka i somras. Kyrkan i Valtimo var vackert belyst. Jag såg också en häst och hästdragen vagn och en människa som körde hästen. Det var fint. Först funderade jag att hästen och vagnen var någon syn eller min fantasi men en annan passagerare såg också dem.

Tisdag

Jag hade lite svår morgon. Jag vaknade upp omkring halv tio i morse. Jag har varit trött och satt bara vid datorn. Dessutom har jag tvättat kläder och packat upp mina resegods. Jag gjorde också bokföring av en förening där jag är med. Min uppgift som kassör slutade den 31 december. Nu gör jag bokföring och bokslut. Sedan kan nästa kassör fortsätta och jag fortsätter med nya uppgifter.

I kväll ska jag besöka livsmedelsaffär och delta i unga vuxnas samling av Joensuu församling. Samlingen är i Louhelan tupa, nära Joensuu kyrka.

Mitt_jullov_dag_13

Sodankylä och den trettonde dagen på jullov

Nu är det den trettonde dagen på mitt jullov och den sista dagen på 2013 (tretton). Jag är här i Sodankylä i huset nummer tretton som var mitt hem 17 år, från 1992 till 2009. Den tiden har varit omkring två tredjedel av mitt liv. Det är ganska mycket. Ändå känner jag att kommer inte från Sodankylä och att Sodankylä är inte mitt hem.

Bussbilder

Jag publicerade över 100 bussbilder i min blogg idag. Några av de bilderna har varit i min blogg redan tidigare på jullov men detta nytt album presenterar någon samling av dem.

Via denna länk kan du titta på bilder: Bussbilder oktober-december 2013

Årets sista dag

Nu är det sista dag detta år. År 2013 har innehållit mycket. Jag refererar inte alla händelser och saker men jag berättar några saker (större eller mindre) om mitt år 2013. Ordning är slumpmässig.

1. Jag började skriva den här bloggen. Jag har inte varit väldigt aktiv men jag har ändå skrivit nästan 30 inlägg.
2. Jag arbetade som sommarteolog i Korsnäs församling i juni. Det var väldigt trevlig och nyttig erfarenhet.
3. Jag blev teologie kandidat.
4. Jag besökte Rom. Det var min första riktiga resa till utlandet.
5. Jag besökte också Sverige och sprang 15 km i Lidingöloppet i Lidingö, nära Stockholm. Det var min första riktig resa till Sverige. Tidigare har jag besökt bara Haparanda och andra Tornedalen.
6. Jag besökte också på Åland. Där cyklade jag fyra dagar med min lillebror.
7. Är det sant att jag har rest så mycket? ;D Jag har också rest mycket runt om Finland.
8. Jag träffade väldigt många nya och gamla vänner. Jag fick många nya vänner och kompisar.
9. Jag levde med en härlig kvinna men det förhållande slutade och blev annorlunda.
10. Jag handlade ett systemkamera, Nikon D3200. Jag har fotograferat med den. Min gamla kamera gick sönder.
11. Jag var mitt tredje år som kassör i Fides Ostiensis rf.
12. Jag bodde i Villmanstrand i januari och februari när jag var i församlingspraktik i Lauritsala församling.
13. Jag åkte skidor 18 km i Pertsan hiihto -evenemang i Luosto efter skidpaus på tre år.
14. Jag sov mycket och var trött.
15. Jag fyllde 25 år.
16. Jag deltog i Tunturisuunnistus 2013 -orienteringstävling och i två löptävling (därtill Lidingöloppet). Dessutom sprang jag ganska ofta med några av mina vänner.
17. Jag hade ont i ryggen. Därför har jag gympat min rygg.
18. Min vikt uppgick.
19. Jag köpte ett nytt skrivbord.
20. Jag var medlem i kyrkans teologiutbildningskommitté.

Jag gjorde också mycket annat. Det hände också mycket annat.

Mitt_jullov_dag_12

Linja-Karjala 743 (Savonlinja)

FGH-164, Volvo B7R/Volvo 9700S, åm. 2004, 50 pl.

Från Joensuu...

Jag vaknade upp klockan 5 samt åt frukosten, diskade och gjorde några andra förberedelser. Sedan gick jag till busstationen och åkte buss till Kuopio. Jag köpte bussbiljetten genast till Lapinlax. Bussen mellan Joensuu och Kuopio var s.k. expresstur som stannar inte mellan de här städerna. Den körs snabbt från stad till stad utan att stanna någonstans (t.ex. i Outokumpu).

Pohjolan Matka 121
IJB-807, Volvo B12M 6x2/Volvo 9700HD NG, åm. 2010, 61 pl.

I Kuopio hade jag omkring 30 minuter tid innan buss avgick till Lapinlax. Då fotograferade jag bussar, besökte R-kiosken och järnvägstationen. På järnvägstationen köpte jag tågbiljett från Lapinlax till Rovaniemi. Jag måste köpa biljetten med automat eftersom stationens biljettexpedition hade problem med ABD-system.

Stationsbyggnad i Lapinlax. 

Det finns Matkahuolto-ombud och restaurang i byggnaden.

Från Kuopio till Lapinlax fick jag åka Kalpa-buss. Kalpa är ishockeylag från Kuopio. Kalpa spelar i FM-ligan. Troligen använder Pohjolan Matka den bussen på linjer och i chartertrafik när Kalpa inte behöver bussen. Jag hoppades och väntade på att Pohjolan Matka använder någon gammal buss på den här linjen men det används en ny och stor buss. Mellan Kuopio och Alapitkä (i Lapinlax) var jag som enda passagerare.

I Lapinlax station promenerade jag lite, tittade på gamla och vackra byggnader samt väntade på tåget. Tåget anlände i tid och jag steg på det. Jag åkte expresståget 711 till Rovaniemi.

Någon gammal byggnad på stationsområdet i Lapinlax

I tåget (och i samma vagn) träffade jag plötsligt en av mina arbetskamrater från Vasa där jag var i 2012. Det var trevligt att träffas henne. Hon reste till Ylläs och ska åka slalom där.

...till Sodankylä

Eskelisen Lapin Linjat
TPZ-946, Volvo B13R 6x2/Volvo 9700H NG, åm. 2012, 66 pl.

Från Rovaniemi till Sodankylä åkte jag buss av ett legendariskt trafikföretag, Eskelisen Lapin Linjat. Eskelinen har kört längs lapländska vägar från 1928. Den här gången var bussen Eskelinens största buss med 66 sittplatser! (Eskelinen har också en annan lika stor men lite äldre buss.) Det var fint att alla bussar under resan var nya för mig! :)

Efter resan på 12 timmar är jag nu i Sodankylä. Resan gick tillräckligt bra. Speciellt början av resan gick väldigt snabbt. Under tågresan började jag må lite illa. Det kände för varmt. Under resan hann jag bl.a. läsa, sova, titta på andra passagerare och vyer samt äta vägkostbröd och choklad.

Jag såg att det har hänt några förändringar i Sodankylä kyrkoby. Troligen berättar jag mera om de här förändringarna på någon annan dag.

Mitt_jullov_dag_11

Pielisensuu kyrka
Utsikt från orgelläktare

Pielisensuu kyrka

Pielisensuu kyrka

Det finns många lutherska kyrkor i Joensuu. Det finns också många lutherska församlingar i Joensuu. Jag är medlem i Pielisensuu församling men jag tycker att min hemförsamling är Joensuu församling även om jag har bott i Pielisensuus område hela tiden i Joensuu.

I morse deltog jag en mässa i Pielisensuu kyrka. Jag hade varit där många gånger tidigare men aldrig på orgelläktare. Eftersom jag var lite sen gick jag till läktaren. Det var en fin upplevelse. Där fanns det ganska bra utsikt men det var synd att altt ser ut så små. På läktaren finns det också mjuka stolar.

Vilket annat

Ambulans kör till centralsjukhus.
Det byggs sjukhusets nya byggnad också på söndag.

Den här dagen gick ganska lugnt. Jag bl.a. tittade på foton och ordnade dem. Ikväll promenerade jag lite i stadsdel Niinivaara där jag bor. Det var roligt att gå längs nästan tysta gator på egnahemsområde och titta på olika hus: gamla och nya, stora och små.

Igår hade jag inga foton till er. Idag har jag två foton om Pielisensuu kyrka. I morgon bitti fortsätter jag mitt jullov med att åka buss och tåg till Sodankylä. Under resan och i Sodankylä ska jag ta mera foton. :)

Mitt_jullov_dag_10

Har Joensuu förändrats?

Det finns bara lite snö i Joensuu. Mycket snö har smält bort. Det ser ut höst.

I morse funderade jag vad jag ska göra idag. Borde jag göra ett besök ute? Vilken tid? Måste jag handla mat eller något annat? Jag fick "ett bud" att jag måste vara ute åtminstone liten stund varje dag. Så fattade jag beslut att besöka livsmedelsäffar eller sågot sådant. På eftermiddag började jag igen titta på tv. Det tog över två timmar. Sen cyklade jag till centrum samt besökte bokhandel "Suomalainen kirjakauppa" och S-Market. I bokhandeln sökte jag frimärksalbum men jag hittade inte. Jag fick ett råd att söka dem på nätet. Försäljare gav mig nätaddress www.lape.net.

Menlösa barns dag

Det är den fjärde juldag s.k. menlösa barns dag. Jag har ofta läst det på kalender men det har inte symboliserat något speciellt för mig. Eftersom den dagen kommer efter jul är det ofta tillräckligt med all annan jul.

På menlösa barnens dag minns det att den heliga familjen Jesus, Maria och Josef flydde till Egypten när kungen Herodes fattade beslut att mörda alla små pojkar i Judea. Jesus vet hur det känns att fly. Jesus vet allt slags känslor som vi har. Nuförtiden måste många människor fly från sitt eget land och vara flyktingar i främmande länder. Jesus känner också det.



Det hände inget speciellt idag. Tyvärr har jag inga foton idag. Förlåt.