Hartaus Genesis-kappelissa 21.4.2015

Virsi 169: 1–3

Miika 7: 14–20:

Paimenna, Herra, sauvallasi kansaasi,
kaitse omaa laumaasi,
joka asuu yksin keskellä metsää,
kaukana hedelmätarhoistaan.
Johda se Basanin ja Gileadin laitumille
niin kuin entisinä aikoina.
    Niin kuin silloin, kun lähditte Egyptistä,
niin te saatte vieläkin nähdä ihmeitä.
Kaikki kansat näkevät nuo ihmeelliset teot,
katselevat niitä voimattomina mahtavuudestaan huolimatta.
Kaikki mykistyvät,
ja heidän korvansa menevät tukkoon.
He nuolevat tomua kuin käärmeet, kuin maan matelijat.
Vavisten he tulevat varustuksistaan,
lähestyvät kauhusta kalpeina Herraa, meidän Jumalaamme.
Sinua, Herra, he pelkäävät!
    Jumala, onko sinun vertaistasi!
Sinä annat synnit anteeksi
ja jätät rankaisematta
jäljelle jääneen kansasi rikkomukset.
Sinä et pidä vihaa iäti,
sinä olet laupias.
Sinä armahdat meitä yhä,
poljet syntimme jalkojesi alle.
Kaikki syntimme sinä heität
meren syvyyteen.
Sinä osoitat uskollisuutta Jaakobille,
hyvyyttä Abrahamille.
Tämän olet vannoen luvannut isillemme
jo muinaisina aikoina.

Puhe:

Viime sunnuntai oli Hyvän Paimenen sunnuntai ja myös tuosta Miikan kirjan katkelmasta voi löytää paimenuuteen viittaavaa sanomaa. Erityisesti minua puhuttelee sen kohdan alku: ” Paimenna, Herra, sauvallasi kansaasi, kaitse omaa laumaasi, joka asuu yksin keskellä metsää…” Voisiko se kertoa meistä suomalaisista, Suomen kansasta? Ainakin meillä on paljon metsää tässä maassa ja on täällä myös aika paljon yksinäisyyttä.

Paimenuus on aika keskeinen osa kristinuskoa. Jeesusta ja Jumalaa verrataan usein paimeneen, joka paimentaa ihmiskuntaa/uskovia kuin lammaslaumaa.

Viime sunnuntaina pidettiin eduskuntavaalit. Valituksi tuli joukko kansanedustajia. Ehkäpä heitäkin voisi ajatella ja kutsua paimeniksi. Ainakin he johdattavat kansaamme ja tekevät sen puolesta tärkeitä päätöksiä. He ovat kuitenkin vain ihmisiä, yhtä vajavaisia kuin mekin. Siksi he tarvitsevat Jumalan apua ja johdatusta toimissaan. Voisi varmaan sanoa, että Jumala paimentaa kansaa osaltaan myös näiden vallanpitäjien ja päättäjien välityksellä.

Vaikka hengellinen ja maallinen sekä uskonto ja politiikka haluttaisiin kuinka pitää erillään ja mahdollisimman kaukana toisistaan, se on mielestäni aika mahdotonta. Olen miettinyt tätä viime aikoina. Onhan perinteisesti opetettu, että esivalta ja valtiovalta ovat Jumalan palveluksessa. Tosin poikkeuksiakin varmasti on, varsinkin, jos ihmiset syrjäyttävät Jumalan, ottavat vallan itselleen ja ehkä lopulta luovuttavat sen pahimmassa tapauksessa paholaiselle. Silloin ollaan huonolla tiellä. Toisekseen ihmisen uskonnollinen vakaumus vaikuttaa hänen poliittiseen toimintaansa. Olisihan se aika outoa, jos päättäjät kieltäisivät uskonnollisen vakaumuksensa ja siitä nousevat näkemyksensä. Ei kai vakaumustaan voi kiistää.

On tärkeää muistaa rukoilla vallanpitäjien puolesta, että he pysyisivät Jumalan johdatuksessa ja uskollisina Jumalan tahdolle. Niinhän jumalanpalveluksissa usein rukoillaan. Näin eduskuntavaalien jälkeen voimme rukoilla erityisesti hallitusneuvotteluiden puolesta, että tämä maa saisi Jumalan mielen mukaisen hallituksen, jos vain mahdollista. Toki Jumala voi toimia ja toimiikin ilman meidän rukouksiamme, mutta silti me saamme viedä meidän yhteisiä asioita hoitavat vallanpitäjät Jumalan eteen. Ehkä se myös antaa ihmiselle mielenrauhan, kun tietää, että asia on rukouksen kautta varmasti Jumalan muistissa.

Virsi 174

Hartaus Genesis-kappelissa 10.2.2015

Virsi 447: 1-2

1. Joh. 1:5-7:

Tämä on se sanoma, jonka olemme häneltä kuulleet ja jonka julistamme teille: Jumala on valo, hänessä ei ole pimeyden häivää. Jos sanomme elävämme hänen yhteydessään mutta vaellamme pimeässä, me valehtelemme emmekä seuraa totuutta. Mutta jos me vaellamme valossa, niin kuin hän itse on valossa, meillä on yhteys toisiimme ja Jeesuksen, hänen Poikansa, veri puhdistaa meidät kaikesta synnistä. 

Puhe:

Viime syksynä olin yhdellä luentokurssilla, jonka luennot olivat Itä-Suomen yliopiston Joensuun kampuksen Carelia-rakennuksen salissa C2 eli siinä ison Carelia-salin viereisessä luentosalissa. Erään kerran luentoa odotellessa olin kirjastossa tietokoneella, kun alkoi tulla sähkökatkoksia, joista viimeisin kesti kauan. Valot sammuivat. Tietokoneet sammuivat. Ikkunoista tuli kuitenkin valoa niin, että näkyvyys oli hyvä.

Luennon alun lähestyessä siirryin Carelian aulaan, jossa myös oli suurista ikkunoista johtuen riittävä näkyvyys sähkökatkoksesta huolimatta. Menin luentosaliin, jossa olikin sitten säkkipimeää, ainakin melkein, koska sali on ikkunaton. Luennoitsija oli siellä pienen otsalampun kanssa. Myös muutamien opiskelijoiden tietokoneet ja puhelimet valaisivat suurehkoa salia, mutta kuitenkin hyvin vähän. Näistä pienistä valoista huolimatta istuimme pimeässä siihen asti, että luennoitsija ilmoitti luennon perutuksi.

Valo on tärkeää tai oikeastaan korvaamatonta meille ihmisille. Toki silmät kyllä tottuvat pimeään, mutta on se pimeässä toimiminen joka tapauksessa melko hankalaa. Jumala on luonut ihmisen valosta riippuvaiseksi. Jo maailmaa luodessaan Jumala loi valon melko varhaisessa vaiheessa. Valon ja pimeyden ero on siis vanhimpia asioita maailmassa. Valolla on siis tärkeä merkitys Jumalan suunnitelmissa.

Päivän Raamatun tekstissä puhutaan valosta. Siinä todetaan mm. että ”Jumala on valo, hänessä ei ole pimeyden häivää.” Myös todetaan: ”Jos me vaellamme valossa, niin kuin hän itse on valossa, meillä on yhteys toisiimme ja Jeesuksen, hänen poikansa, veri puhdistaa meidät kaikesta synnistä.” Meitä kehotetaan kulkemaan valossa, seuraamaan Jeesusta (joka Johanneksen evankeliumissa sanoo olevansa maailman valo) ja elämään Jumalan tahdon mukaisesti tai edes etsimään sitä tahtoa.

Helppoa tämä niin sanottu valossa kulkeminen ei kuitenkaan useinkaan ole. Itse asiassa on olemassa niin monia valoja, joita seurata, että se Jumalan valo voi hukkua muiden valojen joukkoon. Joskus sitä pitää ihan etsiä. Voimme rukoilla ja pyytää, että Jumala antaisi valonsa loistaa kirkkaana ja että hän loistaisi valoaan meissä niin, että mahdollisimman moni näkisi Jumalan valon. Joistain ihmisistä sanotaan, että heistä näkyy niin selvästi se Jumalan valo tai ainakin valo, jota pidetään Jumalan tekona.

”Jos me vaellamme valossa, niin kuin hän itse on valossa, meillä on yhteys toisiimme ja Jeesuksen, hänen poikansa, veri puhdistaa meidät kaikesta synnistä.”

Virsi 447: 3-4

Mitt_jullov_dagar_18,_19_och_20

Sodankylä kyrka

Sista inlägg på jullov

När jag började blogga på jullov funderade jag om jag orkar och hinner skriva. I början av jullov hade jag mycket tid att skriva men sen har situationen förändrats. Troligen är den här texten den sista texten på jullov. Imorgon försätter mina studier vid universitet.

Troligen orkar/hinner jag inte blogga så ofta än på jullov men jag försöker skriva då och då. Nu skrev jag bara på svenska men den här bloggen är fortfarande tvåspråkig. Jag ska skriva på både svenska och finska.

Söndag

Konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka

Eskelisen Lapin Linjat
TPZ-946, Volvo B13R 6x2/Volvo 9700H NG, åm. 2012, 66 pl.

Det ordnades en konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka. Jag deltog i den även om jag hade inga släktingar eller vänner som konfirmant. Förstås kände/visste jag några av dem och många deras anhöriga.

Jag tycker att konfirmationsmässor är öppna för alla. Jag vill betona det! Jag vet några aktiva församlingsmedlemmar som säger att de inte deltar i konfirmationsmässor eftersom det finns så många människor där och andra människor ogillar att de kommer dit. Jag tycker att sådant tänkande är problematiskt och konstikt. Konfirmationsmässor är gudstjänster för hela församling, inte bara för ungas anhöriga. Också alla andra gudstjänster är öppna för anhöriga till konfirmander.

Konfirmerade grupp var liten, omkring 20 konfirmander. Jag tycker att 20 är en lämplig storlek för skriftskolegrupper.

Måndag (trettondagen)

Från år 1928

I går (i måndag) reste jag från Sodankylä till Joensuu. Resan tog omkring 12 timmar. Det är kanske den snabbaste förbindelsen mellan Sodankylä och Joensuu och fungerar bara på fredagar och söndagar under skolåret.

SR1-ellok nummer 3110

Jag började min resa med buss från Sodankylä till Joensuu. Jag trodde att många åker på trettondagen och väntade på att Eskelinen skulle köra rutten med två bussar. Redan i söndag såg jag att Eskelinens största buss med sin 66 platser körde till norr. Jag visste att den bussen kör till söder på nästa dag. Då funderade jag att Eskelinen kanske använder bara den stora bussen på nästa dag. Jag väntade på att bussen är full i alla fall. Jag hade rätt. Bussen var full och Eskelinen använde bara den bussen.

Pohjolan Matka 285
SLF-385, Scania K114/Lahti Eagle 560, åm. 2002, 55 pl.

Bussresan från Sodankylä till Rovaniemi var intressant. Bredvid mig satt en taiwanesiska. Vi diskuterade lite på engelska men det var svårt eftersom vi kunde inte engelska så bra. Svenska och finska skulle ha varit väldigt lättare för mig men hon kunde inte de språk. Hon kunde kinesiska men jag kunde inte. Därför diskuterade vi om ganska allmänna saker; resor, Finland, snö, mina studier osv. Den taiwanesiskan hade någon sin släkting med sig. Släktingen satt bakom oss och kunde engelska bättre än vi. Hon deltog i vår diskussion när vi var nära Polcirkeln där de steg av.

Från Rovaniemi till Kajana åkte jag tåg, expresståg 710. Där fanns också mycket passagerare men inte på alla fönsterplatser och bara på få gångplatser. Jag sov i början av tågresan. Efter Uleåborg gick jag till restaurangvagn där jag åt köttbullar och potatismos - min normala måltid på långa tågresor.

Valtimo kyrka

Från Kajana till Joensuu åkte jag Pohjolan Matkas buss. Jag spände hurdan buss kommer. Jag blev lite glad när jag såg att bussen var ovan och ny för mig. Där fanns också många passagerare. Många studerande var på väg till sin studiestad, till Joensuu. Några studerande har haft föreläsningar eller något sådant redan idag.

På väg från Kajana till Joensuu fick jag också besöka Valtimo där jag tillbringade en vecka i somras. Kyrkan i Valtimo var vackert belyst. Jag såg också en häst och hästdragen vagn och en människa som körde hästen. Det var fint. Först funderade jag att hästen och vagnen var någon syn eller min fantasi men en annan passagerare såg också dem.

Tisdag

Jag hade lite svår morgon. Jag vaknade upp omkring halv tio i morse. Jag har varit trött och satt bara vid datorn. Dessutom har jag tvättat kläder och packat upp mina resegods. Jag gjorde också bokföring av en förening där jag är med. Min uppgift som kassör slutade den 31 december. Nu gör jag bokföring och bokslut. Sedan kan nästa kassör fortsätta och jag fortsätter med nya uppgifter.

I kväll ska jag besöka livsmedelsaffär och delta i unga vuxnas samling av Joensuu församling. Samlingen är i Louhelan tupa, nära Joensuu kyrka.

Mitt_jullov_dag_13

Sodankylä och den trettonde dagen på jullov

Nu är det den trettonde dagen på mitt jullov och den sista dagen på 2013 (tretton). Jag är här i Sodankylä i huset nummer tretton som var mitt hem 17 år, från 1992 till 2009. Den tiden har varit omkring två tredjedel av mitt liv. Det är ganska mycket. Ändå känner jag att kommer inte från Sodankylä och att Sodankylä är inte mitt hem.

Bussbilder

Jag publicerade över 100 bussbilder i min blogg idag. Några av de bilderna har varit i min blogg redan tidigare på jullov men detta nytt album presenterar någon samling av dem.

Via denna länk kan du titta på bilder: Bussbilder oktober-december 2013

Årets sista dag

Nu är det sista dag detta år. År 2013 har innehållit mycket. Jag refererar inte alla händelser och saker men jag berättar några saker (större eller mindre) om mitt år 2013. Ordning är slumpmässig.

1. Jag började skriva den här bloggen. Jag har inte varit väldigt aktiv men jag har ändå skrivit nästan 30 inlägg.
2. Jag arbetade som sommarteolog i Korsnäs församling i juni. Det var väldigt trevlig och nyttig erfarenhet.
3. Jag blev teologie kandidat.
4. Jag besökte Rom. Det var min första riktiga resa till utlandet.
5. Jag besökte också Sverige och sprang 15 km i Lidingöloppet i Lidingö, nära Stockholm. Det var min första riktig resa till Sverige. Tidigare har jag besökt bara Haparanda och andra Tornedalen.
6. Jag besökte också på Åland. Där cyklade jag fyra dagar med min lillebror.
7. Är det sant att jag har rest så mycket? ;D Jag har också rest mycket runt om Finland.
8. Jag träffade väldigt många nya och gamla vänner. Jag fick många nya vänner och kompisar.
9. Jag levde med en härlig kvinna men det förhållande slutade och blev annorlunda.
10. Jag handlade ett systemkamera, Nikon D3200. Jag har fotograferat med den. Min gamla kamera gick sönder.
11. Jag var mitt tredje år som kassör i Fides Ostiensis rf.
12. Jag bodde i Villmanstrand i januari och februari när jag var i församlingspraktik i Lauritsala församling.
13. Jag åkte skidor 18 km i Pertsan hiihto -evenemang i Luosto efter skidpaus på tre år.
14. Jag sov mycket och var trött.
15. Jag fyllde 25 år.
16. Jag deltog i Tunturisuunnistus 2013 -orienteringstävling och i två löptävling (därtill Lidingöloppet). Dessutom sprang jag ganska ofta med några av mina vänner.
17. Jag hade ont i ryggen. Därför har jag gympat min rygg.
18. Min vikt uppgick.
19. Jag köpte ett nytt skrivbord.
20. Jag var medlem i kyrkans teologiutbildningskommitté.

Jag gjorde också mycket annat. Det hände också mycket annat.

Mitt_jullov_dag_1

Mitt jullov började igår när jag skrev årets sista tentamen (metoder i praktisk teologi). Jag har väntat på jullovet länge. Hösten har varit trött men den har gått ganska snabbt.

Igår sade en av mina bästa vänner att jag borde skriva något nytt i min blogg under jullov. Jag tyckte att det är en bra tips.

Lehtosen Liikenne 20

BLP-921, Volvo B10M/Wiima K202, åm. 1989

tidigare: HKL 8921

Lokaltrafik i Joensuu

Jag fattade beslut att jag åker bussar i lokaltrafik idag eftersom jag behöver dator (och den är tung) och jag måste besöka Noljakka (för fjärran att cykla dit när det är vinter). Dagens bästa var att åka Wiima K202 -buss som var fullproppad. Nuförtiden händer det ganska sällan att man får åka Wiima-bussar. Lehtosen Liikenne använder gamla Wiima K202-bussar bara som reserv- och rusningsbussar. Många bussbolag har redan avställt Wiima-bussar. Förstås har många firmor Carrus- eller Volvo-bussar som är tillverkade i Wiimas fabrik i Vanda.

Lehtosen Liikenne 7

LL-50, Scania L94/Lahti 402, åm. 2000

Lehtosen Liikenne 6

CFZ-999, Volvo B7RLE/Volvo City L, åm. 2003

tidigare: Veolia Transport/Connex 231

Liten del av Joensuu centrum

Joensuu

Carelia-byggnad vid universitet

Eftersom jag hade kameran med mig fotograferade jag. Jag tog några foton om Joensuu, speciellt universitets byggnader. Varför har jag sådan vana att jag fotograferar byggnader? De är lätta att fotografera eftersom de är inte i rörelse.

Jag har bott i Joensuu över 4 år. Jag har sett många byggnader och platser i Joensuu centrum många gånger. Nuförtiden är det inte så intressant att fotografera Joensuu än tidigare. Kunde det vara dags att flytta bort härifrån? Jag har omkring 1,5 år kvar med mina studier vid Östra Finlands universitet. Sedan är jag troligen fri att flytta bort. Hoppas jag vet då vart jag ska flytta. ;)

Här i Joensuu finns inte så mycket snö. Hoppas kommer det att vara vit jul i Joensuu även om jag ska tillbringa min jul i Simpele hos min mormor. Efter julen ska jag resa till Sodankylä.

Freddie

Katter

Jag besökte en min vän. Där träffade jag igen två katter, Freddie och Elvis. De är söta och trevliga katter. Borde jag skaffa en katt på någon dag i framtiden? Kanske.

Predikan i Korsnäs kyrka den 30 juni 2013

EVANGELIUM:

Luk. 5:1–11

En gång när Jesus stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

PREDIKAN:

Föreställ dig att Jesus kommer in till kyrkan och frågar dig att avresa med sig. Vad skulle du tänka dig då? Vad skulle du svara då? Vad skulle du göra då? Skulle du vara rädd, misstrogen, nyfiken, förvirrad eller entusiastisk? Hur skulle det påverka situation om du vet att han som frågar är Jesus? Kunde du börja följa en obekant man? Åtminstone jag har hört ett råd att man inte behöver avresa med obekanta män. Det kan vara farligt! Hur kunde du veta att han är Jesus, vår frälsare.

Jag vet att det fanns och finns fortfarande flera fiskare här i Korsnäs. Fiskeri är en traditionell näring överallt i världen på områden som ligger vid kusten. Människorna vid kusten har alltid fiskat och ätit mycket fisk. Det har varit helt normalt. Fisk är också riktigt hälsosam mat.

När Jesus kallade Simon som fick också namnet Petrus samt Jakob och Johannes var de i sitt arbete. De hade arbetat (eller fiskat) hårt hela natten men de hade fått ingen fiskfångst. Troligen var de trötta och sorgesamma. Jag vet inte om Simon, Jakob och Johannes visste vem som kallade på dem. Simon hjälpte ändå Jesus och rodde ut ett litet stycke så att Jesus kunde undervisa människor. Evangelietexten berättar inte om Jesu undervisnings innehåll. Troligen är det inte så viktigt i denna gång eftersom textens syfte är att berätta bara lärjungars utlysning.

Fiskarna trodde på Jesus. De gjorde som Jesus hade rått. Jag tycker att det var konstigt att fiskarna gjorde snart som Jesus hade sagt. Skulle ni göra så? Kanske eller kanske inte. De trodde på Jesus och fick en väldigt stor fiskfångst. Jesus uppvisade sin makt men det fanns också något annat, mycket större än deras stora fiskfångst. Jesus hade en stor plan. Han ville göra dem att vara sina lärjungar och att fiska människor. Han ville att de uppbådar människor att följa honom. Jag undrar om fiskare skulle följa Jesus utan att de fick den stora fiskfångsten. Jag tror att det var lättare att fatta beslut när de hade sett sådant underverk.

Det är märkvärdigt att Simon Petrus, Jakob och Johannes lämnade allt och följde Jesus. De tvekade inte. Jesus hade något så attraktivt eller bättre än fiskare redan hade. Något påverkade så mycket att männen följde Jesus. Det var troligen Guds gärning. Vår Gud är allsmäktig och kan göra vad han vill. Gud har alltid rätt och vet vad som skulle vara bästa för oss.

Jesus kallar fortfarande på oss. Han vill att vi följer honom och är hans medarbetare i denna värld. Han vill att vi berättar om hans försoningsdöd och uppståndelse. Han vill att alla får veta hur gode Gud vi har. Så kallad Lilla Bibeln säger: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16)

När vi svarar ”ja” på Jesu kallelse menar inte det att vi alla måste lämna vårt arbete. Helt tvärtom! Jesus kallar oss att vara hans medarbetare och följare i vårt vardagliga arbete och liv. Det kräver inte mera men det är en jättestor sak att följa Jesus vid sidan av sin vardag. Hur kan du följa Jesus i ditt liv? Hurdan är din kallelse och din uppgift?

Predikan i Korsnäs kyrka den 23 juni 2013

EVANGELIUM:

Luk. 6:36–42

Jesus sade:
”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.”

PREDIKAN:

Jag kommer ihåg ett råd som är något sådant att ”Var och en gör bot och bättring bara med sina egna synder.” Det är viktigt att komma ihåg det rådet eftersom människor har som vana att tycka illa om andra människors gärningar, tankar och tal. Varför är det så lätt att se en liten flisa i broders öga? Varför är det så svårt att se en jättestor bjälke i sitt eget öga? Är det så att eget öga är för nära? Fundera hurdan skillnad är mellan flisan och bjälken. Den skillnaden är jättelik! Jag har inte flisor och bjälkar här med mig idag men jag tror att ni vet hurdana de är. I alla fall är den skillnaden jättelik.

Under senaste åren har det diskuterats mycket om etiska frågor i Finland. Många av de här diskussionerna har diskuterats också eller speciellt i evangelisk-lutherska kyrkan. De diskussionerna har avdelat kyrkan till olika delar, till exempel konservativa och liberala, traditionella och moderna, rättrogna och heretiska och så vidare. De här diskussionerna har behandlats bl.a. homosexualitet, äktenskap, eutanasi och åldringars mänskliga rättigheter. Tyvärr har diskussioner ledat människor i fördömande och gräl. Varför kan människor inte alltid diskutera sakligt? Tyvärr är det ofta för svårt. Människorna är alltid ofullständiga men Gud är allsmäktige och fullständig samt ha alltid rätt.

Några dagar sedan läste jag en Facebook-diskussion där en kristen man sade till de andra kristna männen något sådant: ”Jag är lika stor syndare som alla andra men jag har fått benådning. Kom med till Guds rike! Här är det bra att leva när jag har fått förlåtelse.” Han som sade denna tror starkt att hans ”kyrkosamfund” är den enda riktig Guds rike och att alla andra samfund är förljugna och i djävulens makt.

I sin bergspredikan i Matteusevangeliet säger Jesus: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Den här versen heter också den gyllene regeln. I den här dagens evangelium har Jesus denna regel som bakgrund av sin predikan. Jesus sade till exempel: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få.” och ”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” Vad säger ni? Är det så att Jesus talar om gyllene regeln också denna gång?

Jesus säger till oss att vi alltid måste fundera våra gärningar och dess påverkan mot våra medmänniskor. Vi måste fundera hurdana känslor vi skulle ha om någon skulle göra oss på samma sätt. Vad skulle vi tycka att om någon pangar en fönsterruta i vårt hem? Vad skulle vi tycka att om någon hjälper oss och ger en skjuts till kyrkan? Vilkendera gärningen känns bättre? Vilkendera gärningen skulle du vilja göra? Jag tror att ni alla svarar att skjutsen till kyrkan är det bättre alternativ.

Några gånger har jag följt diskussion om en skillnad mellan kristen kärlek och dömande. Man kan tolka gyllene regeln på olika sätt. Vissa anser att man borde acceptera allt och man borde inte tala om synder eller tala bara om sina egna synder. Andra anser att den riktig kristen kärlek kräver att vi hutar åt kristna bröder och systrar som syndar. Tyvärr leder denna åthutning till dömande. Det är sant att vi kristna har olika tolkningar av Bibeln och Guds vilja. Bibeln har alltid rätt men vi människor är ofullständiga att förstå Guds ord.

Jag tror att den bästa sätt att förstå Guds vilja är att be för att den Heliga Anden kommer och hjälper oss att förstå Guds ord. Det är viktigt att läsa Bibeln men man behöver inte vara tvungen att läsa mycket eller läsa någon viss mängd.

Hoppas vi kommer ihåg den gyllene regeln när vi gör något som påverkar andra människor. Nästan alla våra gärningar påverkar våra medmänniskor på något sätt. Vi lever inte ensam i den här världen.

Predikan i Korsnäs kyrka den 22 juni 2013 (midsommardagen)

EVANGELIUM:

Luk. 1:57–66

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

PREDIKAN:

Varför har du fått det namnet som du har? Har du fått ditt namn från din släkt? Har du fått ditt namn från Bibel eller från någon bok? Har du likadant namn som någon kändis har? Vad tycker du om ditt namn? Är du nöjd med ditt namn? Vilket namn skulle du vilja ha? Varför?

Jag har fått mitt tilltalsnamn (Markus) från Bibel. Mina två andra förnamn (Juho Petteri) har jag fått från min släkt. När jag ritade min släkttavla i högstadiet över tio år sedan lade jag märke till att flera av mina förfäder hade hetat Juho eller Petteri eller till och med Juho Petter. Det var intressant att göra en liten släktforskning då. Det var kanske lite förvirrande att få veta jag har fått mina namn efter Bibel och efter mina förfäder. Jag har inte träffat de här Juho eller Petteri men jag vet att jag hör till samma släkt med dem. Släkten är sådan sak att man inte kan göra avkall på den.

Namnet är en viktig del av människa och människans identitet. Ett latin ordspråk säger: ”Nomen est omen”. På svenska är det ”Namnet är ett förebud.” Jag har ibland funderat vilkendera som kommer först, namn eller människa. Får en människa ett sådant namn som för honom? Eller utvecklas en människa så att han blir likadan som sitt namn?

Jag har också ibland funderat varför jag tycker om några namn och varför jag inte tycker om vissa namn. Varför har många av mina bästa vänner samma förnamn? Det är ibland lite svårt att veta vem som är frågan om när man diskuterar.

När man läser Bibel kan man lägga märke till att många namn där har en egen betydelse. Det kvittar inte vilket namn man har. Namnet i Bibeln berättar något om den människan som bär det namnet. Några människor i Bibeln har fått ett bra namn som barn men några har bytt sitt namn för att det skulle vara bättre för honom.

Till exempel namnet Abraham betyder ”fader för många”. Tidigare hette han Abram. Gud gav ett nytt namn ”Abraham” till Abram när Gud lovade att välsigna Abraham och ge till honom tusentals barn.

Johannes som är den här dagens centralperson fick ett namn som var helt nytt i hans släkt. Johannes betyder ” Gud är nådig”. Vad fint namn! Det namnet gav honom en livslång uppgift att predika omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse. Det var också något helt nytt! Johannes predikade mycket och döpte flera människor men hans namn var också en viktig del av hans budskap. Som jag redan sade Johannes betyder ”Gud är nådig.” Den är en riktigt stor budskap och dess budskap är sann. Vår Gud är nådig och barmhärtig.

Släkten hade en väldigt viktig betydelse i Israels kultur 2000 år sedan. Som vi hörde i dagens evangelium var det viktigt att kalla barn efter någon släkting. Det var något tecken på gemenskap och samhörighet med släkten. Släkten var viktig och därför speciellt Gamla testament innehåller flera släkttavlor. Det var viktigt att veta vilken släkt man hör till. Man behövde kunna bevisa att hör till någon släkt eller till och med bevisa att hör till Israels folk och är Abrahams efterkommande. Israels folk härstammar från Abraham.

Nuförtiden här i Finland och också annanstans har människor ett efternamn. 2000 år sedan användes inte efternamnen. Nuförtiden är efternamn troligen ett viktigare tecken på gemenskap än förnamn.

Gamla testamentets profeter hade profeterat att Messias hör till Davids släkt. Israels folk väntade på Messias som frälser sitt folk. De visste väldigt bra att Messias hör till Davids släkt. Jesus var född i Davids släkt som heliga skrifter och profeter hade berättat om.

Profeterna hade också profeterat att det kommer en vägröjare före Jesus. Johannes Döparen föddes sex månader före Jesu födelse. För den skull firar vi Johannes Döparens dag sex månader före jul då vi jubilerar Jesu födelse. Johannes förberedde väg till Jesus. Han berättade att han inte är Messias men han betonade att Messias kommer och är redan nära. Johannes hade en viktig uppgift att gå före Jesus. Som vi hörde i dagens episteltext sade Paulus: ”Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’”

Johannes var Jesu vägröjare. På samma sätt kan vi vara Jesu vägröjare i nutidens värld. Jesus har lovat att han kommer tillbaka i tidens slut. Vi vet inte när Jesus kommer men vi får förbereda väg till honom när vi lever vårt liv i Guds nåd. Vi får berätta om Guds kärlek samt Jesu försoningsdöd och uppståndelse.

Vi kan bekänna oss som Kristi följare när vi reser upp nu för att bekänna vår kristna tro. 

En vecka som en korsnäsbo

Jag har varit här i Korsnäs lite över en vecka. Jag anlände hit den 30 maj 2013. Mitt sommarjobb som sommarteolog i Korsnäs församling började den 1 juni.

Lägenhet

Där bor jag.

Här i Korsnäs bor jag i Yrkesakademins (tidigare: Korsnäs Kurscentrum) internat. Jag hörde ett rykte att Yrkesakademin ska stänga sin enhet i Korsnäs. Den här enheten är ganska liten.

Min lägenhet är en bostad med enskilda rum och gemensamt kök och badrum (soluasunto på finska). Det är bra att jag får bo nästan ensam eftersom bara mitt rum och ett annat rum i den här bostaden är bebodda. Fyra rum är obebodda.

Korsnäs kyrkoby

Korsnäs kyrkoby (där jag bor) är ganska liten och tät. Där finns en livsmedelaffär (stor Sale), apotek, kommunalhus, bibliotek, restaurang, industriområde och några andra företaget.

Jag tycker att det är mycket speciellt att det finns många bankar i Korsnäs. Andelsbanken (Osuuspankki), Nordea och Lokal-Tapiola (Lähi-Tapiola) har kontor i kyrkobyn. Andelsbanken har också kontor i Harrström och i Molpe. Jag hörde att korsnäsbor är rika men jag vet inte var det ett rykte eller en rätt information.

Nära?

Korsnäs kommun

Korsnäs kommun har cirka 2260 invånare. Kommunens inkomstskatteprocent är 20,00 %. Det finns flera byar i Korsnäs. Byarna är Harrström, Taklax, Korsbäck, Molpe och förstås Korsnäs kyrkoby. Invånarna bor runt om kommunen.

Korsnäs är en enspråkligt svenskspråkig kommun. Tidigare har den varit den svenskspråkigaste kommun i världen men den har förlorat den meriten. Nuförtiden 88 % av korsnäsbor talar svenska som sitt modersmål.

Korsnäs kommuns nätsidor

Man måste aldrig säga: "Aldrig till Rom!"

I morgon ska jag flyga till Rom med ca. 25 teologistuderande och några andra. Den resan kommer att vara min första flygresa och min första resa bort från Norden. Jag har väntat mycket på den här resan. Jag hade fattat många gånger beslut att jag aldrig flyger och reser utomlands bara några gånger men i maj 2012 beslöt jag att delta i resan till Rom.

Jag har mycket starka åsikter. Det gör ganska mycket svårigheter om man säger att man gör aldrig något. Människan kan förändra och byta sina åsikter. Nya informationer kan förändra oss. Vi borde vara öppna för förändringar, ävertyr, nya informationer o.s.v.

När jag fattade beslut att delta i resan tänkte jag att jag kan inte underlåta att delta i resan. Den här möjligheten är väldigt unik. Rom är också en väldigt viktig stad för teologer och alla andra som är intresserad av kyrkans historia, speciellt de västliga kyrkornas historia.

Jag tror att resan kommer att vara en bra, spännande, speciell, rolig och lärorik erfarenhet. Hoppas jag kan skriva här hur resan gick. :)