Saarna 19.3.2017 Tervolan seurakuntakeskuksen kirkossa

Evankeliumi:

Joh. 12: 37–43

Vaikka Jeesus oli tehnyt monia tunnustekoja ihmisten nähden, nämä eivät uskoneet häneen. Näin kävi toteen profeetta Jesajan sana:
      - Herra, kuka uskoi meidän sanomamme?
      Kenelle ilmaistiin Herran käsivarren voima?
    He eivät voineet uskoa, sanoohan Jesaja toisessa kohden:
      - Hän on sokaissut heidän silmänsä
      ja paaduttanut heidän sydämensä,
      jotta he eivät silmillään näkisi
      eivätkä sydämellään ymmärtäisi,
      jotta he eivät kääntyisi
      enkä minä parantaisi heitä.
    Näin Jesaja sanoi, koska oli nähnyt Kristuksen kirkkauden; juuri Kristusta hän sanoillaan tarkoitti.
    Kaikesta huolimatta monet hallitusmiehistäkin uskoivat Jeesukseen. Fariseusten pelossa he eivät kuitenkaan tunnustaneet sitä, jottei heitä erotettaisi synagogasta. Ihmisten antama kunnia oli heille rakkaampi kuin Jumalan antama.

Saarna:

Joskus kuulee jonkun sanovan, että hän ei usko Jumalaan, mutta voisi ehkä uskoa, jos saisi jonkin selkeän merkin esimerkiksi tunnusteon muodossa. Olisiko se niin yksinkertaista, että tunnusteot synnyttäisivät uskon? Päivän evankeliumissa kerrotaan, että Jeesus teki lukuisia tunnustekoja, mutta ihmisistä monet eivät niistäkään huolimatta uskoneet häneen. Evankelista siteeraa profeetta Jesajaa, joka on jo ennalta kertonut Jumalan viestin, että näin tulisi käymään. Jeesuksessa toteutui tämäkin profetia. Perinteisesti on ajateltu, että se on Jumalan sana, jonka kuuleminen synnyttää uskon.



Kemijoki ja oikeanpuoleisella rannalla
Tervolan keskusta

Toisaalta Raamattu kertoo, että monet ihmiset uskoivat Jumalaan ja Jeesukseen juuri niiden ihme- ja tunnustekojen takia. Kun Jeesus opetuslapsineen kulki ympäri nykyistä Israelia, hän mm. paransi sairaita, herätti kuolleita, käveli vetten päällä, muutti veden viiniksi jne. Näillä teoilla hän osoitti jumalallisen voimansa. Ehkä voisi ajatella, että nämä tunnusteot vahvistivat ihmisten uskoa Jeesukseen. Usko oli siis ensin syntynyt Jeesuksen julistuksen ja opetuksen seurauksena ja sitten sai vahvistusta ihmeistä.

Pappila, vanha kirkko ja iso kirkko Kemijoen rannalla.
Messu, josta saarna on, pidettiin seurakuntakeskuksen
 kirkossa, joka jää kuvassa vanhan kirkon taakse

Jeesus sai monia seuraajia, jotka uskoivat häneen. Kaikki eivät kuitenkaan uskaltaneet uskoa julkisesti, sillä he pelkäsivät vallanpitäjiä ja juutalaisuuden johtajia. Päivän evankeliumin lopussa evankelista toteaa hallitusmiehistä: ”Ihmisten antama kunnia oli heille rakkaampi kuin Jumalan antama.” Sitä kautta meidät haastetaan tänään pohtimaan, mikä on meille tärkeää. Onko meille tärkeämpää Jumalan antama kunnia vai ihmisten antama? Tiedämme varmaan, että meidän tulisi vastata tai edes ajatella, että Jumalan antama on tärkeämpää, mutta kuinka moni olisi ihan oikeasti sitä mieltä. Se taitaa kuulua tähän ihmisyyteen, että useimmille toisten ihmisten antama kunnia on tärkeämpää. Tuntuu luonnollisesti tärkeältä olla hyväksytty toisten ihmisten silmissä. Ainakin minä tunnistan tämän itsestäni ja myös muista ihmisistä.

Uskovaisuus ei taida oikein olla muodissa tässä ajassa. Monille on vaikea myöntää uskovansa Jumalaan, sillä se koetaan ilmeisesti jotenkin häpeällisenä. Jotkut väittävät, ettei se olisi enää nykyaikaa uskoa. Kuitenkin Jumala ja hänen sanansa ovat ikuisia ja ajattomia tai oikeastaan kaikkiin aikoihin sopivia.

Tämä paaston aika haastaa meitä pohtimaan, kenen puolella olemme. Olemmeko Jumalan vai ihmisten puolella? Olemmeko hyvän vai pahan puolella? Olemmeko Jumalan tahdon vai synnin puolella? Tässäkin varmaan tiedämme, miten kristityn tulisi olla eli että meidän tulisi olla Jumalan hyvän tahdon puolella. Käytäntö lienee kuitenkin monien kohdalla toinen. Ainakaan minä en ole yhtään varma, että olisin täysin Jumalan ja hyvän puolella, vaikka kuinka haluaisin olla. Me ihmiset olemme syntiinlankeemuksen seurauksena ajautuneet eroon Jumalasta. Kuitenkin Jumalan poika Jeesus on kuollut ristillä meidän puolestamme ja sovittanut välimme Jumalan suuntaan. Omilla ansioillamme ja yrityksillämme emme voi saavuttaa täydellisyyttä ja synnittömyyttä eikä niiden syntien sovitusta. Siksi Jeesuksen piti kuolla ristillä meidän puolestamme ja korjata meidän välimme Jumalan suuntaan.

Vaikka tie ja yhteys Jumalan suuntaan on korjattu, paholainen sekä meidän syntinen ihmisluonto vetävät meitä koko ajan poispäin Jumalasta. Jumala sen sijaan vetää meitä koko ajan puoleensa. Hän haluaa pitää meidät yhteydessään. Hän haluaa, että uskomme häneen ja elämme hänen tahtoaan kysellen ja noudattaen. Johanneksen evankeliumissa sanotaan: ”Jumala on rakastanut maailmaa niin paljon, että antoi ainoan poikansa, jottei yksikään, joka häneen uskoo, joutuisi kadotukseen, vaan saisi iankaikkisen elämän.”

Ristinkuolemallaan Jeesus voitti pahan vallan. Hän kärsi meidän puolestamme. Nyt paaston aikana kuljemme Jeesuksen kanssa kohti Jerusalemia ja Golgataa, jossa Jeesus kärsi meidän puolestamme ja voitti pahan vallan.

Julen 2015 ensam i Joensuu del 2

Annandag jul

En sjudningsgryta som jag fick för ett år sedan. På julafton
2015 använde jag den första gången när jag kokade
korngrynsgröt. Problemet var att man inte kan koka med mjölk.
Gröten var det bästa snart efter kokningen. Senare var den inte
så god även om jag tillsatte mjölk till gröt innan jag uppvärmde
gröt i mikron.

Dagen gick snabbt. Jag deltog i högmässan (som var också konfirmationsmässa) i Joensuu kyrka. En kvinna konfirmerades där. Troligen hade hon gått i "privat"skriftskolan som vuxen.

Jag har ätit massor av pepparkakor och godis men det finns fortfarande mycket kvar. Åtminstone bakade jag tillräckligt pepparkakor. Alla godisar hade jag i stället fått.

Tredjedag jul

Revontulikappeli (~Norrskenkapell) i Kairosmaja för ett år sedan

Det har varit kallt ute. I morse hade jag svårigheter att åka till kyrkan. Jag hade bråttom som vanligt och dessutom kunde jag inte öppna cykellås. Det var i is. Slutligen öppnades låset och jag cyklade till kyrkan. Efter högmässan hade låset igen frusit. Då kunde jag inte öppna låset och jag måste bära cykel hem. (Jag har bara några hundra meter till kyrkan.) 

Soutaja-fjäll i Pyhätunturi för ett år sedan

Jag har packat. I morgon bitti börjar min resa till Lappland. Jag åker till Kairosmaja i Pyhätunturi där ordnas ett nyårsläger för studerande och unga vuxna. Jag var där redan förra gången. Då var det kallt men vi kunde åka skidor och snöskor. Det fanns mycket snö. Hoppas att det är ungefär likadant nu. 

Resten av min julmat (maletköttsoppa och skinka) har redan gått till frys. Jag hade skinkan på 5 kilo och troligen åt jag bara en kilo. Kanske äter jag skinkskivor i tåget/bussen i morgon när jag åker till Lappland.

Julen 2015 ensam i Joensuu del 1

Det är jul här. Gläd er! Kristus har kommit till världen! 

Ha en välsignad Kristi födelsefest!

Redan många år har jag planerat att fira någon jul ensam i Joensuu. Alltid har jag tänkt att inte nu utan nästa år. Åren har gått och jag har varje gång rest till Sodankylä (eller till Simpele). Nu är jag färdig med mina studier och söker jobb. Jag märkte att den här julen kanske är den sista möjligheten att stanna i Joensuu. Beslutet att stanna i Joensuu var inte lätt men slutligen var den bra. Jag hade väntat på det så länge. Äntligen!

Pepparkaksbakning i början av december. De här
pepparkakorna åt man redan före jul. Därför bakade jag mer.

Jag visste att det kan vara svårt att fira julen ensam. Jag hade inte gjort det tidigare. Därför var det lite svårt att förbereda julen eftersom jag hade nästan inga rutiner att laga julmat. Ändå ville jag själv laga så mycket som möjligt eftersom jag tycker om att testa nya saker (och baka och laga mat men jag hinner/orkar inte göra det ofta). Jag bakade pepparkakor till och med två gånger före jul. Det var trevligt och svårt. Jag köpte en julskinka. Jag handlade mat. Jag skickade julklappar till mina föräldrar och lillebror per post.

Julafton var vit i Joensuu. Vad trevligt!

Den vanliga tanken i samhället är att man måste fira jul med sina släktingar (eller några andra) och att man måste åka till sin "hembygd". Jag ville lite protestera mot den här tanken och stanna i mitt eget hem i Joensuu. När jag har diskuterat med andra unga vuxna (och andra människor) har fått lägga märke till att många förstår mig. Förstås har man ofta tanken att jag skulle resa till Lappland men när jag har berättat om mina planer och tankar har många förstått och haft positiva attityder.

På julafton deltog jag i en andakt i
Ristinkappeli ("Korskapell") på gravgården.

Jag tillbringar julen ensam frivilligt. Det finns tyvärr många andra som firar jul ensam men inte frivilligt. Det är ett slags problem i vårt samhälle. Det finns många ensamma. Det att man betonar och berättar om julen med släktingar kan göra de ensamma mer ensamma. De ensamma har kanske inga som kunde vara med dem då.

Julafton

Jag vaknade upp som vanligt på morgnarna. Redan under natten hade jag börjat grädda skinkan i ugnen och efter det fortsatt att sova.

Gravgården med många ljus

Jag hade mycket att göra. Jag lagade maletköttsoppa, städade lite, bytte lakaner och handduk osv. Samtidigt tittade jag på tv (speciellt julfredsupplysning).

På eftermiddag gick jag till gravgården och försökte hitta begravningskapell och delta i andakt där. Jag hann inte till den andakt som jag hade tänkt delta i men jag väntade på nästa andakt i annat kapell. Före det hade jag tid att promenera på gravgården och titta på ljus, snö, människor, gravstenar osv.

Julmatbord på julaftonkväll

Efter andaktsresan åt jag korngrynsgröt och skinka. Jag öppnade också julklappar som jag hade fått. Som vanligt fick jag flera sockor. (Titta på det här inlägget från 2013) Dessutom fick jag bl.a. en t-skjorta och måttskedar.

Julaftonen gick väldigt snabbt! Snart var det dags att lägga sig.

Juldag

Julklappar som jag fick. Ganska nyttiga och fina!
Sockor är tillverkade i Finland. :) 

Jag hade igen svårigheter att vakna upp men ändå hann jag till Joensuu kyrka och vidare till Noljakka kyrka i tid. Där medhjälpte jag i en högmässa.

På juldagen har jag tagit det lugnt. Jag har tittat på mina julklappar, ätit skinka, godis och pepparkakor, surfat på nätet, tittat på tv (bl.a. Risto Räppääjä ja polkupyörävaras -film) osv. Jag fick också inspiration och meddelande att jag kunde skriva något nytt hit. Inlägget blev ganska långt, överraskat långt. Kanske orkar/hinner jag skriva något och publicera några bilder också i morgon eller i övermorgon. ;)

Allt gott!

Predikan i Korsnäs kyrka den 28 juni 2015

EVANGELIUM:

Luk. 13:1-5

Vid samma tillfälle kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.” 

Strandhyddan är Korsnäs församlings
sommarställe och lägergård.

PREDIKAN:

Jag tar ett par exempelberättelser nu i början av predikan. Båda berättelser är helt fiktiva, alltså hopfantiserade. Ni kan fundera vilken av de här berättelserna är värre ur Guds synvinkel eller ur människornas synvinkel.

Första exemplet lyder så här: Det var en gång en människa som hade mycket problem och brister i sitt liv. En gång såg hon en fin hatt någonstans och ville ha den. Hon började planera hur hon skulle skaffa den. Hon tyckte att den var för dyr att köpa och hon hade inte tillräckligt pengar. Därför bestämde hon att stjäla den och slutligen stal hon den. Då gjorde han mot Guds vilja. Det sjunde budordet säger: ”Du skall inte stjäla.” Egentligen hade hon syndat redan tidigare när hon började ha begär till den hatten utan att en tanke skaffa den på lagligt sätt eftersom det tionde budordet säger: ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänstefolk, hans boskap eller något annat som tillhör din nästa.” 

Församlingshemmet i Korsnäs är byggt år 2011.

Det andra exemplet lyder så här: Det var igen en gång en människa men hon hade ett bra rykte och alla tyckte att hon är en trevlig människa. En dag fick hon en tanke att hon skulle villja träffa en av sina vänner. Hon kontaktade henne och de träffade i en park. Därifrån fortsatte de vidare till någonderas bostad. Där började de bråka eftersom berättelsens huvudperson började berätta lögner om en tredje människa som inte var närvarande. Bråket blev allt värre och de började slåss med kniv. Slutligen dödade människan sin vän. Eftersom det femte budordet säger ”Du skall inte dräpa” gjorde hon mot Guds vilja, alltså hon syndade. Dessutom syndade människan när hon berättade lögner om den frånvarande människan. I det åttonde budet sägs: ”Du skall inte vittna falskt mot din nästa.”

Klockstapeln är byggd 1747
och ombyggd 1862.

Ur människans synvinkel tror jag att den andra berättelsen var värre än den första berättelsen. Det är mycket värre att mista livet än att mista sin hatt. Ur människans synvinkel syndade männikan i andra berättelsen mer än i första exemplet. Vi kan se det t.ex. i domslut och straff. Straff för stölder är vanligen mycket mindre än straff för dråp. På något sätt berättar straffet något om sin orsak, alltså brottet bakom straffet. 

Gud har ändå ett annat sätt att mäta våra gärningar. Ur Guds synvinkel spelar det ingen roll hurdana synder vi människor gör utan det spelar någon roll om vi syndar eller inte. Alla synder är lika stora och onda. Alla synder är förbrytelser mot Gud. Enligt en förklaring är synder just de av våra gärningar som avskiljer oss från Gud. Som Jesus säger i dagens evangelietext är alla människor lika syndare. Han säger till exempel: ”Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag...”

En snigel/snäcka i sakristian i Korsnäs kyrka

Ingen av oss gör bara en synd under sitt liv. Var och en människa gör flera synder under sitt liv, till och med varje dag, även om hon skulle försöka leva enligt Guds vilja och undvika synder. I praktiken är människan för svag att kämpa mot sina synder. Jesus uppmanar oss att vända om till Gud. Han säger: ”Om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet.” Apostel Paulus säger i sitt brev till de kristna i Rom: ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 6:23)

I dagens gammaltestamentliga text säger: ”Din ondska berör bara människor, din rättfärdighet bara dina likar.” (Job. 35:8) Enligt det här avsnittet kan vi konkludera att Gud vill att vi undviker synder för våra medmänniskors skull, inte för Guds skull. Gud är så stor och allsmäktig att han inte behöver vår rättfärdighet och skadas om vi syndar. Förstås blir Gud ledsen och arg när vi syndar och skadar våra medmänniskor. Gud vill att vi lever i sämja här på jorden, i sämja med andra människor och med naturen. 

"Varen barmhärtiga så som er fader
är barmhärtig."
En tavla i Korsnäs kyrka

Eftersom vi är syndare behöver vi Guds nåd. Nåden är något otroligt bra som Gud vill ge oss helt avgiftsfritt. Vi kan inte förtjäna Guds nåd genom våra egna gärningar. Vi måste bara lita på Gud och tro på Gud. Ändå är vi människor ofullständiga. Därför borde vi bara lita på Gud men det är inte så lätt. Det är lättare att säga än att göra det i praktiken.

Gud hatar våra synder men han älskar alla människor även om vi alla är syndare. Därför sände han sin son till världen som det sägs i Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för at de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” 

På samma sätt som Gud är nådig borde vi åtminstone försöka vara barmhärtiga och nådiga mot våra medmänniskor. Den här söndagens rubrik är: ”Var barmhärtiga!” Det finns bara två ord i det. Två ord men troligen svårt att efterfölja. Även om vi kan inte efterfölja det behöver vi inte skämmas. Gud som är barmhärtig ser oss och vill befria oss från alla våra synder och skam genom sin enda son Jesus Kristus.

Predikan i Korsnäs kyrka den 20 juni 2015 (midsommardagen)

EVANGELIUM (alternativ predikotext):

  

Luk. 1:67-79:

Korsnäs kyrka (fotograferad från orgelläktaren 

Johannes far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
”Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
frälsning från våra fiender och
alla som hatar oss.
Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
den ed han svor vår fader Abraham:
att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
rena och rättfärdiga inför honom
i alla våra dagar.
Och du, mitt barn, skall kallas
den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och  bana väg för honom.
Så skall hans folk få veta att
frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
genom vår Guds barmhärtighet
och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.” 

PREDIKAN:

Dagens predikotext är s.k. Sakarias lovsång som används bl.a. i en morgonbönformulär som heter Laudes. Under Laudes kan man läsa eller sjunga Sakarias lovsång tillsammans eller som en soloprestation. Det är fint att läsa någon av Bibelns lovsånger tillsammans med andra kristna. Samtidigt kan man fundera vad man säger. Vi behöver inte alltid hitta egna ord att prisa Gud utan vi kan använda ord från Bibeln. Sakarias lovsång är en bra text som kan hjälpa oss att prisa Gud.  

Trappor till predikstolan

Sakarias var fader till Johannes Döparen. Han hade inte kunnat tala på länge. Egentligen hade han varit stum cirka nio månader, den tiden som hans hustru Elisabet var gravid. Sakarias hade blivit stum eftersom han inte hade trott på vad Guds ängel Gabriel sade till honom. Ängeln hade berättat att Sakarias och Elisabet kommer att få en son som ska bli en stor och speciell man, alltså Guds budbärare. 

När Sakarias kunde igen tala efter sin stumma tid, fylldes han av den Helige Anden. Han började prisa Gud med de här orden som kallas för Sakarias lovsång. Även om Gud hade gjort honom stum prisade han Gud när han igen kunde tala. Han var inte arg eller besviken mot Gud utan han var glad och förvånad över Guds goda gärningar och sin förstfödda son. Det är fint att han just prisade Gud, inte skällde ut Gud. Om man har varit stum i nio månader har man troligen ganska mycket att säga då man igen kan tala. Sakarias hade mycket att lovsjunga och prisa. Han började med den viktigaste tanken som han hade då. 

Predikstolans insida

Sakarias talade egentligen med profetiska ord. Han upprepade tidigare profeters ord. Allt som han sade var sagt redan tidigare men han gjorde någon slags sammanfattning av Guds frälsningshistoria och Frälsarens födelse som var nära. Johannes Döparen föddes cirka ett halvt år före Jesus. Sakarias lovsjöng sin lovsång åtta dagar efter Johannes Döparens födelse när Johannes släkt hade samlat för att omskära pojken enligt Mose lag. Just då, åtta dagar efter Johannes födelse fick han tillbaka sin kunnighet att tala och sjunga. 

Jesu födelse var redan nära när Sakarias lovsjöng till Guds ära. Johannes Döparen blev Jesu vägröjare. Han förkunnade Guds nåderika gudhet och predikade omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse. Han döpte människor som ville omvända sig till bättre vägar. Hans dopverksamhet var också vägröjning för Jesus. Som apostel Paulus säger i Apostlagärningarna (19:4), var Johannes dop ett omvändelsedop. Paulus säger att Johannes ”uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.”  Paulus säger också i dagens andra läsningen att man kan få den Heliga Anden bara då man blir döpt i herren Jesu namn, alltså i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn enligt senare tradition. Sannolikt är vi alla döpta i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn.

Predikstolans utsida

Sakarias påminner oss om Guds frälsningshistoria. Sedan syndafallet hade Gud haft en stor plan att rädda människor som han älskar. Sedan syndafallet hade människor syndat och levat mot Guds vilja. Ändå orkade Gud försöka rädda världen och reparera sin relationen med människor. Gud ville bygga en ny relation eftersom den ursprungliga relationen gick sönder i syndafallet. Det står i s.k. Lillabibeln: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Sakarias påminner oss att Gud hade lovat genom sina profeter att han skickar Frälsaren till världen. Enligt profeterna kommer den här Frälsaren från Davids släkt. Sakarias sjunger också det! Sakarias omnämner också en ed som Gud svor till Abraham. Dessutom berättar Sakarias om sin sons, Johannes viktiga uppgift att röja väg för Jesus. Sakarias hade hört om det redan när ängel Gabriel visade sig för honom i Jerusalems tempel cirka 9 månader tidigare.

Korsnäs kyrka (fotograferad från predikstolan)

På sitt eget litet sätt röjde också Sakarias väg till Jesus. Han berättade om Gud och hans nåd och barmhärtighet. På samma sätt kan vi berätta om Guds stora gärningar och vår egen tro på honom. En människa kan inte göra så mycket men en liten vägröjning är bättre än ingenting. När det finns många som röjer väg till Jesu andra ankomst till världen, har Jesus allt lättare och bättre att komma tillbaka hit. Då Jesus kommer tillbaka i tidens slut får Guds stora frälsningsplan sin slutgiltiga uppfyllelse.

Näringslivet i Korsnäs (del 1)

En pälsfarm nära Korsnäs kyrkoby

Jag fick en önskan att publicera några bilder från Korsnäs där jag arbetar och bor nu i juni månad. Här (och annanstans) fotograferar jag mycket men ganska sällan orkar/hinner jag publicera mina foton och skriva någon blogginlägg.

Det här inlägget är den första delen av mina inlägg om näringar i Korsnäs. Hoppas att jag orkar skriva mera inlägg.

Pälsfarmer

En pälsfarm lite söderut från Korsnäs

Pälsdjursnäringen har en stark roll i Korsnäs. Pälsfarmare uppföder rävar och minkar.

Pälsnäringen är en gren som väcker starka känslor mot och för. Numera är den finska pälsnäringen centraliserade i Österbotten.

Nykos fabrik (fryseri) tillverkar mat för pälsdjur.
Fryseriet hette tidigare Korsnäs frys men nu är det ägat
av Nyko från Nykarleby

Många pälsfarmer har slutat sin verksamhet. I Korsnäs kan man se många tidigare pälsfarmer som inte har rivits ner utan de har lämnats att förfalla. De pälsgårdarna som är i bruk ser ganska ofta ut fina även om de finns ganska ofta mitt i skogen. De pälsfarmer som stannar kvar och fortsätter sin verksamhet blir allt större.

Stora och fina växthus i Korsbäck

Växthus

Korsnäs (och svenska Österbotten i allmänheten) är en kommun med massor av växthusodlingar. 

De mest typiska växthusväxter är tomat och gurka men det odlas också några andra grönsaker här.

Växthus nära Taklax

I en diskussion hörde jag att odlare får ungefär 60-70 cent per kilo tomat eller gurka. I livsmedelsaffärer kostar gurka- eller tomatkilo över 2 euro. Jag har varit lite överraskad att tomat och gurka är så dyra här i Korsnäs även om det odlas grönsaker här. Idag såg jag i Sale Korsnäs att en kilo tomater kostar 2,45 euro och en kilo gurkor kostar 2,80 euro. Odlaren får bara en liten del av priset.

När jag besökte Närpes såg jag väldigt stora växthus, större än här i Korsnäs. I Korsnäs har jag sett bara en väldigt stor växthusenhet. Den heter Korsnäs Handelsträdgård (www.khtgarden.com) och finns i kyrkobyn, nästan bredvid kyrkan. (Jag har ingen bild om den nu.)

 Oy K. Hultholm Ab packar grönsaker och säljer dem vidare.

På samma sätt som i pälsnäringen har växthusföretagen blivit allt större. De små växthusen slutar sin verksamhet och de stora blir allt större. Den här utvecklingen syns mera i Närpes än i Korsnäs där finns fortfarande många mindre familjedrivande växthus. 

Mitt_jullov_dagar_18,_19_och_20

Sodankylä kyrka

Sista inlägg på jullov

När jag började blogga på jullov funderade jag om jag orkar och hinner skriva. I början av jullov hade jag mycket tid att skriva men sen har situationen förändrats. Troligen är den här texten den sista texten på jullov. Imorgon försätter mina studier vid universitet.

Troligen orkar/hinner jag inte blogga så ofta än på jullov men jag försöker skriva då och då. Nu skrev jag bara på svenska men den här bloggen är fortfarande tvåspråkig. Jag ska skriva på både svenska och finska.

Söndag

Konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka

Eskelisen Lapin Linjat
TPZ-946, Volvo B13R 6x2/Volvo 9700H NG, åm. 2012, 66 pl.

Det ordnades en konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka. Jag deltog i den även om jag hade inga släktingar eller vänner som konfirmant. Förstås kände/visste jag några av dem och många deras anhöriga.

Jag tycker att konfirmationsmässor är öppna för alla. Jag vill betona det! Jag vet några aktiva församlingsmedlemmar som säger att de inte deltar i konfirmationsmässor eftersom det finns så många människor där och andra människor ogillar att de kommer dit. Jag tycker att sådant tänkande är problematiskt och konstikt. Konfirmationsmässor är gudstjänster för hela församling, inte bara för ungas anhöriga. Också alla andra gudstjänster är öppna för anhöriga till konfirmander.

Konfirmerade grupp var liten, omkring 20 konfirmander. Jag tycker att 20 är en lämplig storlek för skriftskolegrupper.

Måndag (trettondagen)

Från år 1928

I går (i måndag) reste jag från Sodankylä till Joensuu. Resan tog omkring 12 timmar. Det är kanske den snabbaste förbindelsen mellan Sodankylä och Joensuu och fungerar bara på fredagar och söndagar under skolåret.

SR1-ellok nummer 3110

Jag började min resa med buss från Sodankylä till Joensuu. Jag trodde att många åker på trettondagen och väntade på att Eskelinen skulle köra rutten med två bussar. Redan i söndag såg jag att Eskelinens största buss med sin 66 platser körde till norr. Jag visste att den bussen kör till söder på nästa dag. Då funderade jag att Eskelinen kanske använder bara den stora bussen på nästa dag. Jag väntade på att bussen är full i alla fall. Jag hade rätt. Bussen var full och Eskelinen använde bara den bussen.

Pohjolan Matka 285
SLF-385, Scania K114/Lahti Eagle 560, åm. 2002, 55 pl.

Bussresan från Sodankylä till Rovaniemi var intressant. Bredvid mig satt en taiwanesiska. Vi diskuterade lite på engelska men det var svårt eftersom vi kunde inte engelska så bra. Svenska och finska skulle ha varit väldigt lättare för mig men hon kunde inte de språk. Hon kunde kinesiska men jag kunde inte. Därför diskuterade vi om ganska allmänna saker; resor, Finland, snö, mina studier osv. Den taiwanesiskan hade någon sin släkting med sig. Släktingen satt bakom oss och kunde engelska bättre än vi. Hon deltog i vår diskussion när vi var nära Polcirkeln där de steg av.

Från Rovaniemi till Kajana åkte jag tåg, expresståg 710. Där fanns också mycket passagerare men inte på alla fönsterplatser och bara på få gångplatser. Jag sov i början av tågresan. Efter Uleåborg gick jag till restaurangvagn där jag åt köttbullar och potatismos - min normala måltid på långa tågresor.

Valtimo kyrka

Från Kajana till Joensuu åkte jag Pohjolan Matkas buss. Jag spände hurdan buss kommer. Jag blev lite glad när jag såg att bussen var ovan och ny för mig. Där fanns också många passagerare. Många studerande var på väg till sin studiestad, till Joensuu. Några studerande har haft föreläsningar eller något sådant redan idag.

På väg från Kajana till Joensuu fick jag också besöka Valtimo där jag tillbringade en vecka i somras. Kyrkan i Valtimo var vackert belyst. Jag såg också en häst och hästdragen vagn och en människa som körde hästen. Det var fint. Först funderade jag att hästen och vagnen var någon syn eller min fantasi men en annan passagerare såg också dem.

Tisdag

Jag hade lite svår morgon. Jag vaknade upp omkring halv tio i morse. Jag har varit trött och satt bara vid datorn. Dessutom har jag tvättat kläder och packat upp mina resegods. Jag gjorde också bokföring av en förening där jag är med. Min uppgift som kassör slutade den 31 december. Nu gör jag bokföring och bokslut. Sedan kan nästa kassör fortsätta och jag fortsätter med nya uppgifter.

I kväll ska jag besöka livsmedelsaffär och delta i unga vuxnas samling av Joensuu församling. Samlingen är i Louhelan tupa, nära Joensuu kyrka.

Mitt_jullov_dagar_16_och_17

Fredag

Igår hann jag inte blogga. Dessutom hade jag inte så mycket att skriva. Igår tittade jag på foton som jag hade tagit och ordnade dem.

Igår kväll hade vi en gäst. Han ville spela Ubongo-spel (som han hade med sig) med oss. Det varit roligt att spela. Spelet var tillräckligt lätt men inte för lätt. Spelet krävde bl.a. funderingar och snabbhet.

Jag hade svårigheter att somna. Jag var fortfarande vaken efter midnatt. I morse sov jag till nio. När jag är på semester sov jag mycket men när semester är lång börjar min dygnsrytm gå till fel väg.

Lördag - skidåkning i Luosto

I morse frågades det om Markus skulle vilja åka skidor. Jag funderade lite och sen svarade jag att jag vill. Sen åkte vi till Luosto (rättare sagt till en parkeringsplats nära Torvisen maja).

Vi åkte skidor runt Luosto (Ukko-Luosto). Det är 18 km. Jag hade igen vallningsfria Karhu-skidor. Det var omkring lika bra att åka skidor än i nyårsafton. Idag testade jag inte normala skidor. Jag valde genast vallningsfria skidor och det var ett bra val.

Jag har funderat att jag kunde börja åka skidor mera. Jag har haft sådana år när jag har inte åkt skidor. När jag var ung eller barn åkte jag ofta skidor. Sedan tyckte jag att det är tråkigt och svårt att åka skidor. Det var inte så roligt än tidigare. Jag funderade att det behöver kanske några år att vara utan att åka skidor. Nu kan jag säga att det har kanske varit sant. Nu kan jag åka skidor men inte varje dag. Jag har inget tvång att åka skidor.

Jag tog kameran med mig och fotograferade lite. Min lilla kameraväska passade bra ihop med dryckesflaskabelt men en säkerhetsnål kunde göra systemet lite starkare och stationär. Här ser ni några av dagens bilder. Det finns snö hör i Lappland.

Idag har jag inte mera att skriva men jag har många foton. Titta på dem.

En uggla, MTV3:s maskot

Slalombackar i Luosto

Mitt_jullov_dag_15

Skidspår i /nära garnisonsområde

Snörika Sodankylä

En av mina vänner och bloggläsare bad att jag skulle "ladda upp några bilder på det snörika Sodankylä". Jag svarade att jag publicerar när jag har tagit sådana foton. Idag hade jag kameran med mig när jag besökte centrum och skidspår. Jag hade inte kameran med mig när jag åkte skidor men den fanns i bil och jag tog några foton efter min skidfärd.

Väg

Jag åkte skidor 8 km. Först 3 km med normala Madshus-skidor och sedan 5 km med vallningsfria Karhu-skidor. Det var inte så lätt och trevligt att åka skidor än i förrgår. Jag kände mig trött på andra länk (5 km).

Apotek och Simonen

Försök att ta självporträtt

Jag besökte också apotek och Simonens affär. Apoteket har fått en ny inredning och nya möbler efter mitt förra besök. Apotekare är också ganska ny i Sodankylä. Hon har varit apotekare i Sodankylä bara en kort tid men jag kommer inte ihåg hur länge hon har varit här.

Sport- och klädaffär Simonen har flyttat till en byggnad där Valintatalo och Alko (och en skoaffär efter Alko) har tidigare varit. Den nya Simonen är en ljus och rymlig affär. Jag köpte ingenting men jag tittade vad som finns där.

Mitt_jullov_dag_14

Norrbottenspets Jeri

Fjorton

Dagens siffra är fjorton. År 2014 har börjat och det är den fjortonde dagen på mitt jullov. Jag har varit redan två veckor på jullov. Mycket har hänt och hoppas det händer fortfarande mycket.

Nyårsaftonkväll

Igår kväll åkte jag skidor 10 km. Det var överraskande roligt och lätt att åka skidor. Det var min första gång att åka vallningsfria skidor (pitopohjasukset på finska). Det var också min första gång att åka skidor denna vinter. Förra gången var i mars.

Efter skidåkning badade jag bastu och försökte leka med Jeri-hund. Jeri är över 5 år gammal och bor hos mina föräldrar i Sodankylä. Jeri är väldigt livlig. Han skulle vilja leka med människor men människorna orkar inte (eller kan inte) leka rätt med honom. Jeri har ofta också håravfall och därför finns Jeris "hår" överallt i huset och på kläder.

Jeri skulle vilja komma till min famn (eller något sådant).

Vanligen bor Jeri ute i hundkoja. Igår kväll var Jeri inne eftersom Jeri är alltid rädd när man skjuter raketer. Vi skjuter aldrig raketer. Vi försöker skydda Jeri från raketernas knallande och ljus. Förra natten sov Jeri i tvättrum. Där sov han också när det är för kallt ute.

Gudstjänst i Sodankylä kyrka

Elljus på julgran

Idag deltog jag i gudstjänst i Sodankylä kyrka. Där fanns ganska få deltagare. Ändå var gudstjänsten riktigt trevlig. Predikan var bra och berättade att Jesu namn är det viktigaste namn i världen. Vi kan börja vårt nya år i Jesu namn. Det är viktigt att leva enligt Guds vilja och komma ihåg att Jesus har korsfästs för oss. Vi kan få förlåtelse i Jesu namn och blod. (Prästen är gammallaestadian.)

Två döttrar till präst läste dagens läsningar från Bibel. Prästen och hans tre döttrar sjöng någon vacker sång mellan de två läsningstexterna. Det var fint!

Mitt_jullov_dag_13

Sodankylä och den trettonde dagen på jullov

Nu är det den trettonde dagen på mitt jullov och den sista dagen på 2013 (tretton). Jag är här i Sodankylä i huset nummer tretton som var mitt hem 17 år, från 1992 till 2009. Den tiden har varit omkring två tredjedel av mitt liv. Det är ganska mycket. Ändå känner jag att kommer inte från Sodankylä och att Sodankylä är inte mitt hem.

Bussbilder

Jag publicerade över 100 bussbilder i min blogg idag. Några av de bilderna har varit i min blogg redan tidigare på jullov men detta nytt album presenterar någon samling av dem.

Via denna länk kan du titta på bilder: Bussbilder oktober-december 2013

Årets sista dag

Nu är det sista dag detta år. År 2013 har innehållit mycket. Jag refererar inte alla händelser och saker men jag berättar några saker (större eller mindre) om mitt år 2013. Ordning är slumpmässig.

1. Jag började skriva den här bloggen. Jag har inte varit väldigt aktiv men jag har ändå skrivit nästan 30 inlägg.
2. Jag arbetade som sommarteolog i Korsnäs församling i juni. Det var väldigt trevlig och nyttig erfarenhet.
3. Jag blev teologie kandidat.
4. Jag besökte Rom. Det var min första riktiga resa till utlandet.
5. Jag besökte också Sverige och sprang 15 km i Lidingöloppet i Lidingö, nära Stockholm. Det var min första riktig resa till Sverige. Tidigare har jag besökt bara Haparanda och andra Tornedalen.
6. Jag besökte också på Åland. Där cyklade jag fyra dagar med min lillebror.
7. Är det sant att jag har rest så mycket? ;D Jag har också rest mycket runt om Finland.
8. Jag träffade väldigt många nya och gamla vänner. Jag fick många nya vänner och kompisar.
9. Jag levde med en härlig kvinna men det förhållande slutade och blev annorlunda.
10. Jag handlade ett systemkamera, Nikon D3200. Jag har fotograferat med den. Min gamla kamera gick sönder.
11. Jag var mitt tredje år som kassör i Fides Ostiensis rf.
12. Jag bodde i Villmanstrand i januari och februari när jag var i församlingspraktik i Lauritsala församling.
13. Jag åkte skidor 18 km i Pertsan hiihto -evenemang i Luosto efter skidpaus på tre år.
14. Jag sov mycket och var trött.
15. Jag fyllde 25 år.
16. Jag deltog i Tunturisuunnistus 2013 -orienteringstävling och i två löptävling (därtill Lidingöloppet). Dessutom sprang jag ganska ofta med några av mina vänner.
17. Jag hade ont i ryggen. Därför har jag gympat min rygg.
18. Min vikt uppgick.
19. Jag köpte ett nytt skrivbord.
20. Jag var medlem i kyrkans teologiutbildningskommitté.

Jag gjorde också mycket annat. Det hände också mycket annat.

Mitt_jullov_dag_12

Linja-Karjala 743 (Savonlinja)

FGH-164, Volvo B7R/Volvo 9700S, åm. 2004, 50 pl.

Från Joensuu...

Jag vaknade upp klockan 5 samt åt frukosten, diskade och gjorde några andra förberedelser. Sedan gick jag till busstationen och åkte buss till Kuopio. Jag köpte bussbiljetten genast till Lapinlax. Bussen mellan Joensuu och Kuopio var s.k. expresstur som stannar inte mellan de här städerna. Den körs snabbt från stad till stad utan att stanna någonstans (t.ex. i Outokumpu).

Pohjolan Matka 121
IJB-807, Volvo B12M 6x2/Volvo 9700HD NG, åm. 2010, 61 pl.

I Kuopio hade jag omkring 30 minuter tid innan buss avgick till Lapinlax. Då fotograferade jag bussar, besökte R-kiosken och järnvägstationen. På järnvägstationen köpte jag tågbiljett från Lapinlax till Rovaniemi. Jag måste köpa biljetten med automat eftersom stationens biljettexpedition hade problem med ABD-system.

Stationsbyggnad i Lapinlax. 

Det finns Matkahuolto-ombud och restaurang i byggnaden.

Från Kuopio till Lapinlax fick jag åka Kalpa-buss. Kalpa är ishockeylag från Kuopio. Kalpa spelar i FM-ligan. Troligen använder Pohjolan Matka den bussen på linjer och i chartertrafik när Kalpa inte behöver bussen. Jag hoppades och väntade på att Pohjolan Matka använder någon gammal buss på den här linjen men det används en ny och stor buss. Mellan Kuopio och Alapitkä (i Lapinlax) var jag som enda passagerare.

I Lapinlax station promenerade jag lite, tittade på gamla och vackra byggnader samt väntade på tåget. Tåget anlände i tid och jag steg på det. Jag åkte expresståget 711 till Rovaniemi.

Någon gammal byggnad på stationsområdet i Lapinlax

I tåget (och i samma vagn) träffade jag plötsligt en av mina arbetskamrater från Vasa där jag var i 2012. Det var trevligt att träffas henne. Hon reste till Ylläs och ska åka slalom där.

...till Sodankylä

Eskelisen Lapin Linjat
TPZ-946, Volvo B13R 6x2/Volvo 9700H NG, åm. 2012, 66 pl.

Från Rovaniemi till Sodankylä åkte jag buss av ett legendariskt trafikföretag, Eskelisen Lapin Linjat. Eskelinen har kört längs lapländska vägar från 1928. Den här gången var bussen Eskelinens största buss med 66 sittplatser! (Eskelinen har också en annan lika stor men lite äldre buss.) Det var fint att alla bussar under resan var nya för mig! :)

Efter resan på 12 timmar är jag nu i Sodankylä. Resan gick tillräckligt bra. Speciellt början av resan gick väldigt snabbt. Under tågresan började jag må lite illa. Det kände för varmt. Under resan hann jag bl.a. läsa, sova, titta på andra passagerare och vyer samt äta vägkostbröd och choklad.

Jag såg att det har hänt några förändringar i Sodankylä kyrkoby. Troligen berättar jag mera om de här förändringarna på någon annan dag.