Julen 2015 ensam i Joensuu del 1

Det är jul här. Gläd er! Kristus har kommit till världen! 

Ha en välsignad Kristi födelsefest!

Redan många år har jag planerat att fira någon jul ensam i Joensuu. Alltid har jag tänkt att inte nu utan nästa år. Åren har gått och jag har varje gång rest till Sodankylä (eller till Simpele). Nu är jag färdig med mina studier och söker jobb. Jag märkte att den här julen kanske är den sista möjligheten att stanna i Joensuu. Beslutet att stanna i Joensuu var inte lätt men slutligen var den bra. Jag hade väntat på det så länge. Äntligen!

Pepparkaksbakning i början av december. De här
pepparkakorna åt man redan före jul. Därför bakade jag mer.

Jag visste att det kan vara svårt att fira julen ensam. Jag hade inte gjort det tidigare. Därför var det lite svårt att förbereda julen eftersom jag hade nästan inga rutiner att laga julmat. Ändå ville jag själv laga så mycket som möjligt eftersom jag tycker om att testa nya saker (och baka och laga mat men jag hinner/orkar inte göra det ofta). Jag bakade pepparkakor till och med två gånger före jul. Det var trevligt och svårt. Jag köpte en julskinka. Jag handlade mat. Jag skickade julklappar till mina föräldrar och lillebror per post.

Julafton var vit i Joensuu. Vad trevligt!

Den vanliga tanken i samhället är att man måste fira jul med sina släktingar (eller några andra) och att man måste åka till sin "hembygd". Jag ville lite protestera mot den här tanken och stanna i mitt eget hem i Joensuu. När jag har diskuterat med andra unga vuxna (och andra människor) har fått lägga märke till att många förstår mig. Förstås har man ofta tanken att jag skulle resa till Lappland men när jag har berättat om mina planer och tankar har många förstått och haft positiva attityder.

På julafton deltog jag i en andakt i
Ristinkappeli ("Korskapell") på gravgården.

Jag tillbringar julen ensam frivilligt. Det finns tyvärr många andra som firar jul ensam men inte frivilligt. Det är ett slags problem i vårt samhälle. Det finns många ensamma. Det att man betonar och berättar om julen med släktingar kan göra de ensamma mer ensamma. De ensamma har kanske inga som kunde vara med dem då.

Julafton

Jag vaknade upp som vanligt på morgnarna. Redan under natten hade jag börjat grädda skinkan i ugnen och efter det fortsatt att sova.

Gravgården med många ljus

Jag hade mycket att göra. Jag lagade maletköttsoppa, städade lite, bytte lakaner och handduk osv. Samtidigt tittade jag på tv (speciellt julfredsupplysning).

På eftermiddag gick jag till gravgården och försökte hitta begravningskapell och delta i andakt där. Jag hann inte till den andakt som jag hade tänkt delta i men jag väntade på nästa andakt i annat kapell. Före det hade jag tid att promenera på gravgården och titta på ljus, snö, människor, gravstenar osv.

Julmatbord på julaftonkväll

Efter andaktsresan åt jag korngrynsgröt och skinka. Jag öppnade också julklappar som jag hade fått. Som vanligt fick jag flera sockor. (Titta på det här inlägget från 2013) Dessutom fick jag bl.a. en t-skjorta och måttskedar.

Julaftonen gick väldigt snabbt! Snart var det dags att lägga sig.

Juldag

Julklappar som jag fick. Ganska nyttiga och fina!
Sockor är tillverkade i Finland. :) 

Jag hade igen svårigheter att vakna upp men ändå hann jag till Joensuu kyrka och vidare till Noljakka kyrka i tid. Där medhjälpte jag i en högmässa.

På juldagen har jag tagit det lugnt. Jag har tittat på mina julklappar, ätit skinka, godis och pepparkakor, surfat på nätet, tittat på tv (bl.a. Risto Räppääjä ja polkupyörävaras -film) osv. Jag fick också inspiration och meddelande att jag kunde skriva något nytt hit. Inlägget blev ganska långt, överraskat långt. Kanske orkar/hinner jag skriva något och publicera några bilder också i morgon eller i övermorgon. ;)

Allt gott!

Näringslivet i Korsnäs (del 1)

En pälsfarm nära Korsnäs kyrkoby

Jag fick en önskan att publicera några bilder från Korsnäs där jag arbetar och bor nu i juni månad. Här (och annanstans) fotograferar jag mycket men ganska sällan orkar/hinner jag publicera mina foton och skriva någon blogginlägg.

Det här inlägget är den första delen av mina inlägg om näringar i Korsnäs. Hoppas att jag orkar skriva mera inlägg.

Pälsfarmer

En pälsfarm lite söderut från Korsnäs

Pälsdjursnäringen har en stark roll i Korsnäs. Pälsfarmare uppföder rävar och minkar.

Pälsnäringen är en gren som väcker starka känslor mot och för. Numera är den finska pälsnäringen centraliserade i Österbotten.

Nykos fabrik (fryseri) tillverkar mat för pälsdjur.
Fryseriet hette tidigare Korsnäs frys men nu är det ägat
av Nyko från Nykarleby

Många pälsfarmer har slutat sin verksamhet. I Korsnäs kan man se många tidigare pälsfarmer som inte har rivits ner utan de har lämnats att förfalla. De pälsgårdarna som är i bruk ser ganska ofta ut fina även om de finns ganska ofta mitt i skogen. De pälsfarmer som stannar kvar och fortsätter sin verksamhet blir allt större.

Stora och fina växthus i Korsbäck

Växthus

Korsnäs (och svenska Österbotten i allmänheten) är en kommun med massor av växthusodlingar. 

De mest typiska växthusväxter är tomat och gurka men det odlas också några andra grönsaker här.

Växthus nära Taklax

I en diskussion hörde jag att odlare får ungefär 60-70 cent per kilo tomat eller gurka. I livsmedelsaffärer kostar gurka- eller tomatkilo över 2 euro. Jag har varit lite överraskad att tomat och gurka är så dyra här i Korsnäs även om det odlas grönsaker här. Idag såg jag i Sale Korsnäs att en kilo tomater kostar 2,45 euro och en kilo gurkor kostar 2,80 euro. Odlaren får bara en liten del av priset.

När jag besökte Närpes såg jag väldigt stora växthus, större än här i Korsnäs. I Korsnäs har jag sett bara en väldigt stor växthusenhet. Den heter Korsnäs Handelsträdgård (www.khtgarden.com) och finns i kyrkobyn, nästan bredvid kyrkan. (Jag har ingen bild om den nu.)

 Oy K. Hultholm Ab packar grönsaker och säljer dem vidare.

På samma sätt som i pälsnäringen har växthusföretagen blivit allt större. De små växthusen slutar sin verksamhet och de stora blir allt större. Den här utvecklingen syns mera i Närpes än i Korsnäs där finns fortfarande många mindre familjedrivande växthus. 

Teatteria ja elokuvaa

En ole taaskaan pitkään aikaan kirjoittanut mitään, vaikka olen aikonut. En vain ehdi ja jaksa ja muista kirjoittaa, vaikka aiheita olisi. Tällä kertaa kirjoitan vain suomeksi.

Jag har inte skrivit på länge fastän jag har tänkt på att skriva. Jag har inte hunnit, orkat och kommit ihåg att skriva fastän jag har haft något att skriva. På denna gång skriver bara på finska.

____________________________________________________________________

"Oikeat" teatterit

Olen ehkä jollain tavalla innostunut käymään teatterissa viime vuosien (tai kuukausien) aikana. Lisäksi oivalsin vähän aikaa sitten, että minun kannattaa hyödyntää opiskelija-alennuksia niin kauan kuin olen vielä opiskelija. Näillä näkymin opiskeluaikaa ei ole jäljellä kuin vuosi enää. Ainakin Joensuun ja Lappeenrannan kaupunginteattereissa opiskelijat saavat pääsylipun esitykseen erityisen halvalla vähän ennen esitystä, jos vielä on tilaa. Lisäksi joskus on joitain muita tarjouksia

Eilen kävin katsomassa Joensuun kaupungin teatterissa "Terveiset Kutturasta" -esityksen, koska olin sattunut oikeaan aikaan oikeaan paikkaan ja saanut lipun esitykseen 10 eurolla. Ennakkovaroituksen mukaisesti esitys sisälsi todella paljon kiroilua ja "huonoja" vitsejä. Myös perinteisiä saamelais- ja stadilaisstereotypioita oli runsaasti esillä koko ajan. Komedialle tyypilliseen tapaan asiat vietiin vielä reilusti yli ja liioittelun puolelle, mikä oli tietysti hauskaa. Edessäni istuivat teatterinjohtaja Vihtori Rämä ja joku toinen mies, jotka nauroivat moneen kertaa selkeästi havaittavasti. Takanani puolestaan pari varttunutta naista jupisi jotain "Onpa tämäkin kulttuurielämys". Väliajalla he vielä sanoivat tämän yhdelle aulatyöntekijälle, joka kuitenkin kannusti katsomaan myös väliajan jälkeisen osan esityksestä. En oikein päässyt selville, mikä oli näiden naisten lopullinen suhtautuminen esitykseen.

Täytyy todeta, että itselläni ei olisi kanttia huutaa ja raivota näyttämön laidalla, kuten näyttelijät muun muassa tekevät esittäessään roolihahmoaan. No, he ovatkin näyttelijöitä. Näyttelijän työ ei varmastikaan ole helppoa. Pitää osata esittää erilaisia rooleja ja eläytyä roolihahmoonsa sekä muistettava suuri määrä vuorosanoja, jopa moneen eri näytelmään. Lisäksi sama näyttelijä esittää usein montaa eri roolia yhdessä näytelmässä. Esimerkiksi eilisessä Terveiset Kutturasta -esityksessä ei ollut montaakaan näyttelijää, joilla oli vain yksi rooli koko näytelmässä, mutta heidän roolinsa olivatkin sitten keskeisiä ja paljon esillä olevia (eli päärooleja).

Muutama viikko sitten kävin katsomassa Katri Helena eli kuu järven yllä -esityksen Joensuun kaupunginteatterissa. Sain oikein hyvän istumapaikan parven keskeltä eturivistä. Väliajalla kuulin tutulta aulatyöntekijältä, että se paikka on teatterinjohtajan paikka, joka laitetaan myyntiin vasta vähän ennen esitystä, jos teatterinjohtaja ei ole tulossa katsomaan esitystä. Minulla kävi siis hyvä tuuri.

Lisäksi olen viime vuosina käynyt katsomassa mm. seuraavia esityksiä:

• Myrskyluodon Maija Lappeenrannan kaupunginteatterissa alkuvuodesta 2013
• Kiskot itää -revyy Joensuun kaupunginteatterissa keväällä 2013
• Terveen paperit Valtimon kesäteatterissa kesällä 2013
• Oronmyllyn historiasta kertova Sovinto-näytelmä Oronmyllyllä toukokuussa 2013
• jne.

Elokuvateatterit

Olen viime vuosina käynyt enemmän ns. oikeassa teatterissa kuin elokuvateattereissa. Elokuvateatterissa on tullut käytyä vain, jos olen saanut jostain elokuvalipun tai lahjakortin. Pääasiassa olen katsonut elokuvia televisiosta.

Tänään kävin katsomassa Risto Räppääjä ja liukas Lennart -elokuvan, kun joensuulaisessa elokuvateatteri Tapiossa oli lasten elokuvapäivä. Olin jo jonkin aikaa ajatellut käydä katsomassa uusimman Risto Räppääjä -elokuvan ja käyttää lahjakortin (tai ainakin osan siitä) siihen. Minulla oli pian vanheneva 10 euron lahjakortti, mutta elokuvalippu maksoi vain 6,50 euroa. Minun piti kuitenkin käyttää lahjakortti kokonaan samalla kertaa, joten olin pakotettu ostamaan myös karkkipussin ja limsapullon. Aloitus oli siis ärsytystä aiheuttava. Mietin, että mitähän siitä elokuvan katsomisesta tulee, kun jo muutenkin inhoan popcornien tuoksua. Mietin myös, ärsyynnynkö karkkipussien ym. rapistelusta ja siitä, että ihmiset poistuvat lopputekstien alkaessa.

Elokuva oli aivan loistava ja se tuntui kestävän paljon pitempään kuin tunnin ja kaksikymmentä minuuttia. Oli todella nautinnollista katsoa elokuvaa, seurata sen tapahtumia ja ihailla miljöötä. Jotenkin minulla tuli elokuvaa katsoessa mieleen, että se on ehkä kuvattu Naantalissa, vaikka en ollut koskaan käynyt Naantalissa. Arvaukseni osoittautui oikeaksi. Jee! Vanhat puutalot ja vanha kivikirkko sekä rehevä vihreä kasvillisuus ja meri muodostivat todella idyllisen miljöön, jollaisessa saattaisin jopa haluta elää.

Heti elokuvan alussa tuntui oudolta, kun hahmot näyttivät erilaisilta kuin aiemmissa Risto Räppääjä -elokuvissa, jotka ovat olleet Mari Rantasilan ohjaamia. Tämä uusin on Timo Koivusalon ohjaama. Hän on käyttänyt eri näyttelijöitä. Erityisesti erot näkyvät aikuisnäyttelijöiden kohdalla. Myös muutamat elokuvaa katsomassa olleet lapset huomasivat sen ja ihmettelivät sitä. Joidenkin elokuvan laulujen kohdalla taas kuulin kuinka jotkut lapset lauloivat hiljaa mukana (tai sitten vain kuvittelin). Se lasten laulu oli osa kaunista kokemusta. Lapset olivat todella rauhallisia katsoessaan. Elokuva todella taisi kiinnittää heidän huomionsa koko ajaksi. Sain jopa katsoa (ja lukea) lopputekstitkin rauhassa. Tosin lopputekstit olivat mielestäni poikkeuksellisen lyhyet.

Koen, että Koivusalo on vienyt elokuvaa parempaan suuntaan monilta osin. Kyllä Timo Koivusalo osaa. Nähtiinhän se jo 1990-luvun Pekko-elokuvissa. Niissä ja tässä Risto Räppääjässä tapahtumat sijoittuvat ihan normaaliin pienen paikkakunnan ympäristöön ja komedian elementit luodaan muilla keinoilla eikä pastelliväreillä ja liian erikoisilla hahmoilla. Taidan olla tylsä, kun pidän realistisista elokuvista, kuten myös realisitisista kirjoista ja tauluista.

Mitt_jullov_dagar_18,_19_och_20

Sodankylä kyrka

Sista inlägg på jullov

När jag började blogga på jullov funderade jag om jag orkar och hinner skriva. I början av jullov hade jag mycket tid att skriva men sen har situationen förändrats. Troligen är den här texten den sista texten på jullov. Imorgon försätter mina studier vid universitet.

Troligen orkar/hinner jag inte blogga så ofta än på jullov men jag försöker skriva då och då. Nu skrev jag bara på svenska men den här bloggen är fortfarande tvåspråkig. Jag ska skriva på både svenska och finska.

Söndag

Konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka

Eskelisen Lapin Linjat
TPZ-946, Volvo B13R 6x2/Volvo 9700H NG, åm. 2012, 66 pl.

Det ordnades en konfirmationsmässa i Sodankylä kyrka. Jag deltog i den även om jag hade inga släktingar eller vänner som konfirmant. Förstås kände/visste jag några av dem och många deras anhöriga.

Jag tycker att konfirmationsmässor är öppna för alla. Jag vill betona det! Jag vet några aktiva församlingsmedlemmar som säger att de inte deltar i konfirmationsmässor eftersom det finns så många människor där och andra människor ogillar att de kommer dit. Jag tycker att sådant tänkande är problematiskt och konstikt. Konfirmationsmässor är gudstjänster för hela församling, inte bara för ungas anhöriga. Också alla andra gudstjänster är öppna för anhöriga till konfirmander.

Konfirmerade grupp var liten, omkring 20 konfirmander. Jag tycker att 20 är en lämplig storlek för skriftskolegrupper.

Måndag (trettondagen)

Från år 1928

I går (i måndag) reste jag från Sodankylä till Joensuu. Resan tog omkring 12 timmar. Det är kanske den snabbaste förbindelsen mellan Sodankylä och Joensuu och fungerar bara på fredagar och söndagar under skolåret.

SR1-ellok nummer 3110

Jag började min resa med buss från Sodankylä till Joensuu. Jag trodde att många åker på trettondagen och väntade på att Eskelinen skulle köra rutten med två bussar. Redan i söndag såg jag att Eskelinens största buss med sin 66 platser körde till norr. Jag visste att den bussen kör till söder på nästa dag. Då funderade jag att Eskelinen kanske använder bara den stora bussen på nästa dag. Jag väntade på att bussen är full i alla fall. Jag hade rätt. Bussen var full och Eskelinen använde bara den bussen.

Pohjolan Matka 285
SLF-385, Scania K114/Lahti Eagle 560, åm. 2002, 55 pl.

Bussresan från Sodankylä till Rovaniemi var intressant. Bredvid mig satt en taiwanesiska. Vi diskuterade lite på engelska men det var svårt eftersom vi kunde inte engelska så bra. Svenska och finska skulle ha varit väldigt lättare för mig men hon kunde inte de språk. Hon kunde kinesiska men jag kunde inte. Därför diskuterade vi om ganska allmänna saker; resor, Finland, snö, mina studier osv. Den taiwanesiskan hade någon sin släkting med sig. Släktingen satt bakom oss och kunde engelska bättre än vi. Hon deltog i vår diskussion när vi var nära Polcirkeln där de steg av.

Från Rovaniemi till Kajana åkte jag tåg, expresståg 710. Där fanns också mycket passagerare men inte på alla fönsterplatser och bara på få gångplatser. Jag sov i början av tågresan. Efter Uleåborg gick jag till restaurangvagn där jag åt köttbullar och potatismos - min normala måltid på långa tågresor.

Valtimo kyrka

Från Kajana till Joensuu åkte jag Pohjolan Matkas buss. Jag spände hurdan buss kommer. Jag blev lite glad när jag såg att bussen var ovan och ny för mig. Där fanns också många passagerare. Många studerande var på väg till sin studiestad, till Joensuu. Några studerande har haft föreläsningar eller något sådant redan idag.

På väg från Kajana till Joensuu fick jag också besöka Valtimo där jag tillbringade en vecka i somras. Kyrkan i Valtimo var vackert belyst. Jag såg också en häst och hästdragen vagn och en människa som körde hästen. Det var fint. Först funderade jag att hästen och vagnen var någon syn eller min fantasi men en annan passagerare såg också dem.

Tisdag

Jag hade lite svår morgon. Jag vaknade upp omkring halv tio i morse. Jag har varit trött och satt bara vid datorn. Dessutom har jag tvättat kläder och packat upp mina resegods. Jag gjorde också bokföring av en förening där jag är med. Min uppgift som kassör slutade den 31 december. Nu gör jag bokföring och bokslut. Sedan kan nästa kassör fortsätta och jag fortsätter med nya uppgifter.

I kväll ska jag besöka livsmedelsaffär och delta i unga vuxnas samling av Joensuu församling. Samlingen är i Louhelan tupa, nära Joensuu kyrka.

Mitt_jullov_dagar_16_och_17

Fredag

Igår hann jag inte blogga. Dessutom hade jag inte så mycket att skriva. Igår tittade jag på foton som jag hade tagit och ordnade dem.

Igår kväll hade vi en gäst. Han ville spela Ubongo-spel (som han hade med sig) med oss. Det varit roligt att spela. Spelet var tillräckligt lätt men inte för lätt. Spelet krävde bl.a. funderingar och snabbhet.

Jag hade svårigheter att somna. Jag var fortfarande vaken efter midnatt. I morse sov jag till nio. När jag är på semester sov jag mycket men när semester är lång börjar min dygnsrytm gå till fel väg.

Lördag - skidåkning i Luosto

I morse frågades det om Markus skulle vilja åka skidor. Jag funderade lite och sen svarade jag att jag vill. Sen åkte vi till Luosto (rättare sagt till en parkeringsplats nära Torvisen maja).

Vi åkte skidor runt Luosto (Ukko-Luosto). Det är 18 km. Jag hade igen vallningsfria Karhu-skidor. Det var omkring lika bra att åka skidor än i nyårsafton. Idag testade jag inte normala skidor. Jag valde genast vallningsfria skidor och det var ett bra val.

Jag har funderat att jag kunde börja åka skidor mera. Jag har haft sådana år när jag har inte åkt skidor. När jag var ung eller barn åkte jag ofta skidor. Sedan tyckte jag att det är tråkigt och svårt att åka skidor. Det var inte så roligt än tidigare. Jag funderade att det behöver kanske några år att vara utan att åka skidor. Nu kan jag säga att det har kanske varit sant. Nu kan jag åka skidor men inte varje dag. Jag har inget tvång att åka skidor.

Jag tog kameran med mig och fotograferade lite. Min lilla kameraväska passade bra ihop med dryckesflaskabelt men en säkerhetsnål kunde göra systemet lite starkare och stationär. Här ser ni några av dagens bilder. Det finns snö hör i Lappland.

Idag har jag inte mera att skriva men jag har många foton. Titta på dem.

En uggla, MTV3:s maskot

Slalombackar i Luosto

Mitt_jullov_dag_13

Sodankylä och den trettonde dagen på jullov

Nu är det den trettonde dagen på mitt jullov och den sista dagen på 2013 (tretton). Jag är här i Sodankylä i huset nummer tretton som var mitt hem 17 år, från 1992 till 2009. Den tiden har varit omkring två tredjedel av mitt liv. Det är ganska mycket. Ändå känner jag att kommer inte från Sodankylä och att Sodankylä är inte mitt hem.

Bussbilder

Jag publicerade över 100 bussbilder i min blogg idag. Några av de bilderna har varit i min blogg redan tidigare på jullov men detta nytt album presenterar någon samling av dem.

Via denna länk kan du titta på bilder: Bussbilder oktober-december 2013

Årets sista dag

Nu är det sista dag detta år. År 2013 har innehållit mycket. Jag refererar inte alla händelser och saker men jag berättar några saker (större eller mindre) om mitt år 2013. Ordning är slumpmässig.

1. Jag började skriva den här bloggen. Jag har inte varit väldigt aktiv men jag har ändå skrivit nästan 30 inlägg.
2. Jag arbetade som sommarteolog i Korsnäs församling i juni. Det var väldigt trevlig och nyttig erfarenhet.
3. Jag blev teologie kandidat.
4. Jag besökte Rom. Det var min första riktiga resa till utlandet.
5. Jag besökte också Sverige och sprang 15 km i Lidingöloppet i Lidingö, nära Stockholm. Det var min första riktig resa till Sverige. Tidigare har jag besökt bara Haparanda och andra Tornedalen.
6. Jag besökte också på Åland. Där cyklade jag fyra dagar med min lillebror.
7. Är det sant att jag har rest så mycket? ;D Jag har också rest mycket runt om Finland.
8. Jag träffade väldigt många nya och gamla vänner. Jag fick många nya vänner och kompisar.
9. Jag levde med en härlig kvinna men det förhållande slutade och blev annorlunda.
10. Jag handlade ett systemkamera, Nikon D3200. Jag har fotograferat med den. Min gamla kamera gick sönder.
11. Jag var mitt tredje år som kassör i Fides Ostiensis rf.
12. Jag bodde i Villmanstrand i januari och februari när jag var i församlingspraktik i Lauritsala församling.
13. Jag åkte skidor 18 km i Pertsan hiihto -evenemang i Luosto efter skidpaus på tre år.
14. Jag sov mycket och var trött.
15. Jag fyllde 25 år.
16. Jag deltog i Tunturisuunnistus 2013 -orienteringstävling och i två löptävling (därtill Lidingöloppet). Dessutom sprang jag ganska ofta med några av mina vänner.
17. Jag hade ont i ryggen. Därför har jag gympat min rygg.
18. Min vikt uppgick.
19. Jag köpte ett nytt skrivbord.
20. Jag var medlem i kyrkans teologiutbildningskommitté.

Jag gjorde också mycket annat. Det hände också mycket annat.

Den första inlägg - Ensimmäinen julkaisu

Nu gjorde jag det. Jag skapade min första blogg. Å ena sidan var det ganska lätt men å andra sidan var det väldigt svårt. Hur kan man göra bloggen som ser ut sådan jag vill?

Jag ska blogga både på svenska och på finska men jag tror att jag skriver inte varje inlägg med båda språk. Den här texten skriver jag också på finska.

________________________________________________________________

Nyt minä tein sen. Tein ensimmäisen blogini. Toisaalta sen luominen oli helppoa, mutta toisaalta se oli todella vaikeaa. Kuinka tehdä blogi, joka näyttäisi sellaiselta kuin haluan?

Aion kirjoittaa blogia sekä ruotsiksi että suomeksi, mutta luulen, että en kirjoita kaikkea kahdella kielellä. Tämän tekstin kirjoitan tosin molemmilla kielillä.