tisdag 25 juni 2013

Predikan i Korsnäs kyrka den 22 juni 2013 (midsommardagen)

EVANGELIUM:

Luk. 1:57–66

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

PREDIKAN:

Varför har du fått det namnet som du har? Har du fått ditt namn från din släkt? Har du fått ditt namn från Bibel eller från någon bok? Har du likadant namn som någon kändis har? Vad tycker du om ditt namn? Är du nöjd med ditt namn? Vilket namn skulle du vilja ha? Varför?

Jag har fått mitt tilltalsnamn (Markus) från Bibel. Mina två andra förnamn (Juho Petteri) har jag fått från min släkt. När jag ritade min släkttavla i högstadiet över tio år sedan lade jag märke till att flera av mina förfäder hade hetat Juho eller Petteri eller till och med Juho Petter. Det var intressant att göra en liten släktforskning då. Det var kanske lite förvirrande att få veta jag har fått mina namn efter Bibel och efter mina förfäder. Jag har inte träffat de här Juho eller Petteri men jag vet att jag hör till samma släkt med dem. Släkten är sådan sak att man inte kan göra avkall på den.

Namnet är en viktig del av människa och människans identitet. Ett latin ordspråk säger: ”Nomen est omen”. På svenska är det ”Namnet är ett förebud.” Jag har ibland funderat vilkendera som kommer först, namn eller människa. Får en människa ett sådant namn som för honom? Eller utvecklas en människa så att han blir likadan som sitt namn?

Jag har också ibland funderat varför jag tycker om några namn och varför jag inte tycker om vissa namn. Varför har många av mina bästa vänner samma förnamn? Det är ibland lite svårt att veta vem som är frågan om när man diskuterar.

När man läser Bibel kan man lägga märke till att många namn där har en egen betydelse. Det kvittar inte vilket namn man har. Namnet i Bibeln berättar något om den människan som bär det namnet. Några människor i Bibeln har fått ett bra namn som barn men några har bytt sitt namn för att det skulle vara bättre för honom.

Till exempel namnet Abraham betyder ”fader för många”. Tidigare hette han Abram. Gud gav ett nytt namn ”Abraham” till Abram när Gud lovade att välsigna Abraham och ge till honom tusentals barn.

Johannes som är den här dagens centralperson fick ett namn som var helt nytt i hans släkt. Johannes betyder ” Gud är nådig”. Vad fint namn! Det namnet gav honom en livslång uppgift att predika omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse. Det var också något helt nytt! Johannes predikade mycket och döpte flera människor men hans namn var också en viktig del av hans budskap. Som jag redan sade Johannes betyder ”Gud är nådig.” Den är en riktigt stor budskap och dess budskap är sann. Vår Gud är nådig och barmhärtig.

Släkten hade en väldigt viktig betydelse i Israels kultur 2000 år sedan. Som vi hörde i dagens evangelium var det viktigt att kalla barn efter någon släkting. Det var något tecken på gemenskap och samhörighet med släkten. Släkten var viktig och därför speciellt Gamla testament innehåller flera släkttavlor. Det var viktigt att veta vilken släkt man hör till. Man behövde kunna bevisa att hör till någon släkt eller till och med bevisa att hör till Israels folk och är Abrahams efterkommande. Israels folk härstammar från Abraham.

Nuförtiden här i Finland och också annanstans har människor ett efternamn. 2000 år sedan användes inte efternamnen. Nuförtiden är efternamn troligen ett viktigare tecken på gemenskap än förnamn.

Gamla testamentets profeter hade profeterat att Messias hör till Davids släkt. Israels folk väntade på Messias som frälser sitt folk. De visste väldigt bra att Messias hör till Davids släkt. Jesus var född i Davids släkt som heliga skrifter och profeter hade berättat om.

Profeterna hade också profeterat att det kommer en vägröjare före Jesus. Johannes Döparen föddes sex månader före Jesu födelse. För den skull firar vi Johannes Döparens dag sex månader före jul då vi jubilerar Jesu födelse. Johannes förberedde väg till Jesus. Han berättade att han inte är Messias men han betonade att Messias kommer och är redan nära. Johannes hade en viktig uppgift att gå före Jesus. Som vi hörde i dagens episteltext sade Paulus: ”Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’”

Johannes var Jesu vägröjare. På samma sätt kan vi vara Jesu vägröjare i nutidens värld. Jesus har lovat att han kommer tillbaka i tidens slut. Vi vet inte när Jesus kommer men vi får förbereda väg till honom när vi lever vårt liv i Guds nåd. Vi får berätta om Guds kärlek samt Jesu försoningsdöd och uppståndelse.


Vi kan bekänna oss som Kristi följare när vi reser upp nu för att bekänna vår kristna tro. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar