Saarna Tervolan seurakuntakeskuksen kirkossa 23.10.2016

Evankeliumi:

Matt. 18:23–35

"Taivasten valtakunta on kuin kuningas, joka vaati palvelijoiltaan tilitykset. Kun hän alkoi tarkastaa niitä, hänen eteensä tuotiin palvelija, joka oli hänelle velkaa kymmenentuhatta talenttia. Miehellä ei ollut, millä maksaa, ja niin kuningas määräsi, että hänet, hänen vaimonsa ja lapsensa ja koko hänen omaisuutensa oli myytävä ja velka maksettava. Silloin palvelija heittäytyi maahan hänen eteensä ja pyysi: 'Ole kärsivällinen! Minä maksan sinulle kyllä kaiken.' Kuninkaan tuli sääli palvelijaansa, ja hän päästi miehen menemään ja antoi velan anteeksi.
"Mutta kun palvelija meni ulos, hän tapasi toisen palvelijan, joka oli hänelle velkaa sata denaaria. Hän kävi mieheen käsiksi, kuristi häntä kurkusta ja sanoi: 'Maksa, mitä olet velkaa!' Mies heittäytyi maahan ja pyysi: 'Ole kärsivällinen! Kyllä minä maksan sinulle.' Mutta toinen ei suostunut siihen. Hän meni ja toimitti työtoverinsa vankilaan, kunnes tämä maksaisi velkansa. "Muut palvelijat näkivät, mitä tapahtui, ja panivat sen pahakseen. He menivät kuninkaan luo ja kertoivat hänelle kaiken. Silloin kuningas kutsutti palvelijan luokseen ja sanoi: 'Sinä kelvoton! Minä annoin sinulle anteeksi koko velan, kun sitä minulta pyysit. Eikö sinunkin olisi pitänyt armahtaa työtoveriasi, niin kuin minä armahdin sinua?' Vihoissaan kuningas pani palvelijansa ankaraan vankeuteen, kunnes tämä maksaisi koko velan. "Näin tekee minun taivaallinen Isänikin teille, jos te ette kaikesta sydämestä anna kukin veljellenne anteeksi."

 

Saarna:

Tälläkin kertaa Jeesus kertoo opetuslapsilleen vertauksen taivasten valtakunnasta. Ennen tätä vertausta evankelista Matteus kertoo, kuinka Pietari kysyy Jeesukselta anteeksiantamisesta. Pietari kysyy: "Herra, jos veljeni yhä uudestaan tekee väärin minua kohtaan, niin kuinka monta kertaa minun on annettava hänelle anteeksi? Peräti seitsemän kertaako?" Siihen Jeesus vastaa: "Ei seitsemän, vaan seitsemänkymmentäseitsemän kertaa" Hän jatkaa vastaustaan vertauksella, jonka kuulimme äsken.

Tälläkin kertaa taivasten valtakunnasta kertovassa vertauksessa on mukana kuningas ja palvelijoita. Eräs palvelijoista oli velkaa kuninkaalle suuren summan rahaa eikä hänellä ollut varaa maksaa. Palvelija oli ehkä verojen kerääjä, jonka olisi tullut tilittää alamaisilta keräämänsä verorahat kuninkaalle, mutta olikin käyttänyt ne johonkin muuhun tai kadottanut ne. Kuningas kuitenkin ymmärsi ja sääli palvelijaansa ja antoi hänelle koko velan anteeksi, vaikka palvelija pyysi vain lisää maksuaikaa. Kuningas siis antoi palvelijalle enemmän kuin hän pyysi.

Palvelija lähti varmaankin iloisena ja hämmentyneenä pois kuninkaan luota. Suuri velkataakka oli pudonnut pois hänen harteiltaan. Kuitenkin varsin pian saatu velan armahdus taisi unohtua. Pihalla armahduksen saanut palvelija tapasi toisen palvelijan, joka oli hänelle velkaa pienehkön summan rahaa. Hän kävi käsiksi työtoveriinsa ja vaati välitöntä velan maksua. Vaikka työtoveri anoi armahdusta ja lisää maksuaikaa, ei palvelija armahtanut toveriaan, vaan toimitti hänet vankilaan. Kun kuningas sai tietää tästä, hän perui jättimäisen velan armahduksen ja toimitti armottoman palvelijansa vankilaan. Siihen Jeesus vielä jatkaa, että samoin toimii myös meidän taivaallinen isämme, jos me emme anna toisillemme anteeksi. Aika kova vaatimus!

--
Tein vähän laskutoimituksia, että saisimme edes vähän käsitystä, minkälaisista rahasummista tämän päivän evankeliumissa on kyse. Summa, jonka palvelija oli velkaa kuninkaalle eli 10 000 talenttia (tai leiviskää), vastaa noin 200 000 ihmisen vuosipalkkaa. Summa on siis todella suuri. Ei kai kukaan voi olla toiselle sellaista summaa velkaa ja vielä luulla pystyvänsä maksamaan kaiken takaisin tuosta noin vain. Nykyaikana vastaava velkasumma olisi useita miljardeja euroja.

Toinen vertauksen velkasummista on huomattavasti pienempi. Se summa eli 100 denaaria oli keskimääräinen yhden ihmisen sadan työpäivän palkka. Nykyaikaan ja euroiksi muutettuna se olisi ehkä noin 10 000-15 000 euroa, joka tietysti on monille iso rahasumma, mutta kuitenkin se on paljon pienempi kuin monen miljardin summa.

--
Tämäkin vertaus sisältää paljon symboliikkaa. Kuningas symboloi tavallisimmin Jumalaa ja palvelijat meitä ihmisiä. Näiden tavanomaisten symbolien lisäksi vertauksesta löytyy muutakin symboliikkaa.

Lukua 10 000 pidettiin kreikkalaisessa kulttuurissa suurimpana mahdollisena lukusanana. Talentti eli leiviskä oli puolestaan suurin käytössä ollut rahayksikkö. Velkasumma oli siis suurin mahdollinen kerrottuna suurimmalla mahdollisella. Voisi sanoa, että velka oli ääretön. Tämä suurin mahdollinen kerrottuna suurimmalla mahdollisella kuvastaa sitä kaikkea äärettömän suurta, mitä Jumala on meille antanut. Mieti, mitä kaikkea hyvää olet saanut Jumalalta. Mistä voisit kiittää Jumalaa tänään? Minulla tulee mieleen ainakin kiitollisuus elämästä, toisista ihmisistä (ystävistä, kavereista ja muista) sekä kiitollisuus luonnosta ja ennen kaikkea kiitollisuus kirkosta ja uskosta.

Me emme milloinkaan pysty korvaamaan läheskään kaikkea Jumalalle takaisin. Oikeastaan meidän ”korvauksemme” Jumalalle on aivan olematon. Olemme saaneet niin paljon hyvää ja erityisesti niin paljon anteeksi, että emme ihmisinä milloinkaan pysty tekemään samaa Jumalalle. Se ei edes ole tavoitteena ja tarkoituksena.

Suurin Jumalalta saamamme lahja on kuitenkin armo ja anteeksianto. Armoa on se, että saamme osaksemme jotain ilman minkäänlaista omaa ansiota. Esimerkiksi, jos saat täysin pyytämättä ja yllättäen tuntemattomalta ihmiseltä vaikka kahden euron kolikon, voimme ajatella, että kyseessä on jonkinlainen armo. Jumalan armo on samansuuntaista, mutta kuitenkin jotain paljon suurempaa, äärettömän suurta. Johanneksen evankeliumissa (3:16) sanotaan, että ”Jumala on rakastanut maailmaa niin paljon, että antoi ainoan poikansa, jottei yksikään, joka häneen uskoo, joutuisi kadotukseen, vaan saisi iankaikkisen elämän”.
 

Viimeisellä tuomiolla me olemme Jumalan edessä syntisinä ja yhtä velkaisina kuin palvelija oli kuninkaan edessä. Siellä Jumala antaa palvelijoilleen, seuraajilleen ja uskovilleen kaiken syntivelan anteeksi puhtaasta armosta, ilman omaa ansiotamme. Jo tässä ajassa saamme kokea Jumalan armoa, kun tunnustamme syntimme (kuten teimme tämänkin jumalanpalveluksen alkupuolella) ja saamme kuulla anteeksiannon sanat.

 

 

 

 

Saarna Tervolan seurakuntakeskuksen kirkossa 9.10.2016

Evankeliumi:

Matt. 22: 1-14

Jeesus jatkoi vertauspuheitaan ja sanoi: 
”Taivasten valtakuntaa voi verrata kuninkaaseen, joka valmisti häät pojalleen. Hän lähetti palvelijoitaan kutsumaan häävieraita, mutta kutsun saaneet eivät tahtoneet tulla. Silloin hän lähetti toisia palvelijoita ja käski heidän sanoa kutsutuille: ’Olen valmistanut ateriani, härät ja syöttövasikat on teurastettu, kaikki on valmiina. Tulkaa häihin!’ Mutta kutsun saaneista toiset eivät välittäneet siitä, vaan menivät muualle, kuka pellolleen, kuka kaupoilleen, toiset taas ottivat kuninkaan palvelijat kiinni, pieksivät heitä ja löivät heidät hengiltä. Silloin kuningas vihastui. Hän lähetti sotajoukkonsa, surmasi murhamiehet ja poltti heidän kaupunkinsa. Sitten kuningas sanoi palvelijoilleen: ’Kaikki on valmiina hääjuhlaa varten, mutta kutsutut eivät olleet juhlan arvoisia. Menkää nyt teille ja toreille ja kutsukaa häihin keitä vain tapaatte.’ Palvelijat menivät ja keräsivät kaikki, jotka he tapasivat, niin pahat kuin hyvät, ja häähuone täyttyi aterialle tulleista.
Kun kuningas tuli sisään katsomaan juhlavieraitaan, hän näki siellä miehen, jolla ei ollut hääpukua. Hän kysyi tältä: ’Ystäväni, kuinka saatoit tulla tänne ilman häävaatteita?’ Mies ei saanut sanaa suustaan. Silloin kuningas sanoi palvelijoilleen: ’Sitokaa hänet käsistä ja jaloista ja heittäkää ulos pimeyteen. Siellä itketään ja kiristellään hampaita. Monet ovat kutsuttuja, mutta harvat valittuja.’”

Saarna:

Moni meistä on varmaan joskus saanut kutsun häihin. Häät mielletään usein iloiseksi ja suureksi juhlaksi. Voivat häät tosin olla pienetkin, vaikka vain pelkkä vihkiminen, jossa on vihkiparin lisäksi paikalla vain vihkijä (eli yleensä pappi) ja kaksi todistajaa. Olivatpa häät suuret tai pienet, joka tapauksessa luulisin, että häät lähes aina ovat iloiset. Varmaan hääkutsun saaminenkin on useimmiten iloinen asia. Tavallisesti moni kutsun saanut haluaa osallistua häihin ja pyrkii järjestämään elämänsä niin, että voisi osallistua. Aina osallistuminen ei kuitenkaan ole mahdollista, sillä meillä ihmisillä on tässä maanpäällisessä elämässämme myös monia muita asioita. Se on ihan inhimillistä. Eikö se olekin usein niin, että monet tärkeät ja mielenkiintoiset tilaisuudet tuppaavat olemaan samaan aikaan toistensa kanssa? Välillä taas tuntuu olevan aikoja, että ei ole mitään tilaisuuksia, joihin osallistua. Näin on ainakin minun elämässäni ollut.

Ison hääjuhlan järjestämisessä on luonnollisesti paljon työtä. Monet aloittavat valmistelun jopa ihmeellisen aikaisin, jopa vuosia ennen varsinaista hääpäivää. On ainakin päätettävä juhlan ajankohta. On suunniteltava ja hankittava tarjoilut. On mietittävä ja varattava juhlapaikka. On hankittava hääpuku. On pohdittava ja rajattava, keitä kutsutaan mukaan juhlaan. On toimitettava kutsut riittävän ajoissa ja otettava vastaan ilmoittautumiset. Varmaan hoidettavia asioita on enemmänkin.

Miltä tuntuisi tällaisen suuren ja pitkällisen työn jälkeen, jos yksikään häihin kutsuttu ja ilmoittautunut vieras ei saapuisikaan paikalle? Sellainen tilanne lienee hyvin epätodennäköinen mutta teoriassa ihan mahdollinen. Varmasti se olisi juhlan järjestäjille todella suuri pettymys ja ihmetys. Ilmassa olisi ainakin ”miksi?”-kysymyksiä ja ehkä myös häpeää. Miksi kaikki valitsivat toisin? Miksi juhlamme ei kelvannut kutsutuille? Mitä nyt tehdään?

----

Tämän päivän evankeliumissa Jeesus puhui tapansa mukaan vertauksin. Se oli hänen tapansa, siinä Lähi-idän kulttuurissa vallinnut normaali tapa. Hän kertoo vertauksen kuninkaasta, joka valmisteli poikansa häitä. Vieraita oli kutsuttu paljon ja kutsut oli toimitettu ajoissa. Tapanahan oli kutsua kahdesti. Ensimmäinen kutsu esitettiin hyvissä ajoin ja sitten toinen, muistuttava kutsu vähän ennen häitä, kun kaikki alkoi olla valmista. Niin oli luultavasti menetelty tässä Jeesuksen kertomassa vertauksessakin. Kun tulee toisen kutsun aika, ensimmäiseen kutsuun myöntävästi vastanneet kieltäytyvätkin. He kieltäytyvät vielä kolmannesta, ylimääräisestäkin kutsusta ja jopa pahoinpitelevät tai tappavat osan kuninkaan palvelijoista, jotka on lähetetty esittämään kutsua.

Kuningas palvelijoineen on tehnyt suuren työn järjestäessään häitä kuninkaan pojalle. Kuningas on varmasti pettynyt, mutta hän keksiikin ratkaisun. Hän lähettää palvelijansa kutsumaan häihin muita ihmisiä, joita ei alun perin ollut kutsuttukaan. Luukkaan evankeliumin rinnakkaisessa kertomuksessa isännän kerrotaan sanovan palvelijoilleen: ”[- -] ’Mene kiireesti kaupungin kaduille ja toreille ja tuo tänne köyhät ja raajarikot, sokeat ja rammat.’ [- -] ’Mene maanteille ja kylien kujille ja vaadi ihmisiä tulemaan, jotta taloni täyttyisi.’” (Luuk. 14:21–23) Tällä tavoin kuninkaan häähuone saadaan lopulta täyteen. Kaduilta ja toreilta sekä teiltä ja kujilta löytyy ihmisiä, jotka ottavat kutsun vastaan.

----

Juutalaisessa kulttuurissa Jumalan ja Israelin kansan suhdetta verrattiin tavallisesti avioliittoon. Tämä on nähtävissä Vanhassa testamentissa. Uudessa testamentissa puolestaan taivasten valtakuntaa verrataan usein hääjuhlaan. Erityisesti Ilmestyskirja kuvaa tämän ajan jälkeen Jumalan valtakunnassa koittavia suuria juhlia, joista käytetään mm. nimeä ”Karitsan häät”. Esimerkiksi:

Sitten kuulin äänen, joka oli kuin suuren kansanjoukon kohinaa, kuin suurten vesien pauhua ja voimakasta ukkosen jylinää. Se lausui:

-- Halleluja!
Herra, meidän Jumalamme, Kaikkivaltias,
on ottanut kuninkuuden.
Iloitkaamme ja riemuitkaamme,
antakaamme hänelle kunnia!
Nyt on tullut Karitsan häiden aika.
Hänen morsiamensa on valmiina,
hänen ylleen on puettu hääpuku, hohtavan valkea pellavapuku.

Se pellavapuku tarkoittaa pyhien vanhurskaita tekoja.

Enkeli sanoi minulle: "Kirjoita: Autuaita ne, jotka on kutsuttu Karitsan hääaterialle." Ja hän jatkoi: "Nämä ovat tosia Jumalan sanoja." (Ilm. 19:6-9)

Jumala on kutsunut meidät taivasten valtakuntaan. Hän on lähettänyt useita palvelijoitaan esittämään kutsuja taivaan suureen ilojuhlaan. Kutsujina on ollut evankelistoja, julistajia, pappeja ja suurimpana ryhmänä ennen kaikkea ihan tavallisia kristittyjä. Jokainen meistä on saattanut toimia kutsujana jollekin toiselle ihmiselle. Aikojen saatossa moni on saanut ns. ensimmäisen kutsu. Osa on vastannut saamaansa kutsuun myöntävästi ja osa puolestaan kieltävästi. Osa saa kutsun nuorena, osa vanhana. Jotkut saavat tämän ns. ensimmäisen kutsun monta kertaa ennen kuin vastaavat myöntävästi. Myönteisen vastauksen myötä alkaakin sitten valmistautuminen juhlaan. Valmistautuminen on elämää Jeesuksen seuraajana, elämää kristittynä.

Jos olet vastannut kutsuun kieltävästi, vielä on mahdollisuus vaihtaa vastausta ja vastata myöntävästi. Tosin valitettavasti on mahdollista muuttaa vastausta toiseenkin suuntaan, kuten kuulemassamme evankeliumissa tapahtuu. Rukoilkaamme Jumalalta rohkeutta vastata myöntävästi ja myös pysyä myönteisellä kannalla, pysyä Jeesuksen seuraajana.

Elämme helluntain jälkeistä aikaa. On 21. sunnuntai helluntaista. Helluntaina vuodatettiin Pyhä Henki, jonka Jeesus lähetti noustuaan sitä ennen helatorstaina taivaaseen. Kun tämä maallinen aika kerran päättyy, Jeesus saapuu lupauksensa mukaan takaisin maan päälle noutamaan meitä taivaan kotiin. Hänhän on Raamatussa luvannut mennä valmistamaan meille sijaa eli paikkaa taivaan suuressa juhlassa. Johan sitä valmistelua on kestänytkin meidän aikakäsityksemme mukaan jo noin 2000 vuotta. Kyseessä on varmasti suuret juhlat, jollaisia ei ihmismieli voi edes kuvitella.

Miten sinä vastaat kutsuun osallistua taivaalliseen hääjuhlaan tämän ajan jälkeen? Onko sinulla silloin muuta, mielestäsi tärkeämpää tekemistä? Tänäänkin Jeesus kutsuu sinua ja myös minua taivaalliseen ilo- ja hääjuhlaansa.

 

Julen 2015 ensam i Joensuu del 2

Annandag jul

En sjudningsgryta som jag fick för ett år sedan. På julafton
2015 använde jag den första gången när jag kokade
korngrynsgröt. Problemet var att man inte kan koka med mjölk.
Gröten var det bästa snart efter kokningen. Senare var den inte
så god även om jag tillsatte mjölk till gröt innan jag uppvärmde
gröt i mikron.

Dagen gick snabbt. Jag deltog i högmässan (som var också konfirmationsmässa) i Joensuu kyrka. En kvinna konfirmerades där. Troligen hade hon gått i "privat"skriftskolan som vuxen.

Jag har ätit massor av pepparkakor och godis men det finns fortfarande mycket kvar. Åtminstone bakade jag tillräckligt pepparkakor. Alla godisar hade jag i stället fått.

Tredjedag jul

Revontulikappeli (~Norrskenkapell) i Kairosmaja för ett år sedan

Det har varit kallt ute. I morse hade jag svårigheter att åka till kyrkan. Jag hade bråttom som vanligt och dessutom kunde jag inte öppna cykellås. Det var i is. Slutligen öppnades låset och jag cyklade till kyrkan. Efter högmässan hade låset igen frusit. Då kunde jag inte öppna låset och jag måste bära cykel hem. (Jag har bara några hundra meter till kyrkan.) 

Soutaja-fjäll i Pyhätunturi för ett år sedan

Jag har packat. I morgon bitti börjar min resa till Lappland. Jag åker till Kairosmaja i Pyhätunturi där ordnas ett nyårsläger för studerande och unga vuxna. Jag var där redan förra gången. Då var det kallt men vi kunde åka skidor och snöskor. Det fanns mycket snö. Hoppas att det är ungefär likadant nu. 

Resten av min julmat (maletköttsoppa och skinka) har redan gått till frys. Jag hade skinkan på 5 kilo och troligen åt jag bara en kilo. Kanske äter jag skinkskivor i tåget/bussen i morgon när jag åker till Lappland.

Julen 2015 ensam i Joensuu del 1

Det är jul här. Gläd er! Kristus har kommit till världen! 

Ha en välsignad Kristi födelsefest!

Redan många år har jag planerat att fira någon jul ensam i Joensuu. Alltid har jag tänkt att inte nu utan nästa år. Åren har gått och jag har varje gång rest till Sodankylä (eller till Simpele). Nu är jag färdig med mina studier och söker jobb. Jag märkte att den här julen kanske är den sista möjligheten att stanna i Joensuu. Beslutet att stanna i Joensuu var inte lätt men slutligen var den bra. Jag hade väntat på det så länge. Äntligen!

Pepparkaksbakning i början av december. De här
pepparkakorna åt man redan före jul. Därför bakade jag mer.

Jag visste att det kan vara svårt att fira julen ensam. Jag hade inte gjort det tidigare. Därför var det lite svårt att förbereda julen eftersom jag hade nästan inga rutiner att laga julmat. Ändå ville jag själv laga så mycket som möjligt eftersom jag tycker om att testa nya saker (och baka och laga mat men jag hinner/orkar inte göra det ofta). Jag bakade pepparkakor till och med två gånger före jul. Det var trevligt och svårt. Jag köpte en julskinka. Jag handlade mat. Jag skickade julklappar till mina föräldrar och lillebror per post.

Julafton var vit i Joensuu. Vad trevligt!

Den vanliga tanken i samhället är att man måste fira jul med sina släktingar (eller några andra) och att man måste åka till sin "hembygd". Jag ville lite protestera mot den här tanken och stanna i mitt eget hem i Joensuu. När jag har diskuterat med andra unga vuxna (och andra människor) har fått lägga märke till att många förstår mig. Förstås har man ofta tanken att jag skulle resa till Lappland men när jag har berättat om mina planer och tankar har många förstått och haft positiva attityder.

På julafton deltog jag i en andakt i
Ristinkappeli ("Korskapell") på gravgården.

Jag tillbringar julen ensam frivilligt. Det finns tyvärr många andra som firar jul ensam men inte frivilligt. Det är ett slags problem i vårt samhälle. Det finns många ensamma. Det att man betonar och berättar om julen med släktingar kan göra de ensamma mer ensamma. De ensamma har kanske inga som kunde vara med dem då.

Julafton

Jag vaknade upp som vanligt på morgnarna. Redan under natten hade jag börjat grädda skinkan i ugnen och efter det fortsatt att sova.

Gravgården med många ljus

Jag hade mycket att göra. Jag lagade maletköttsoppa, städade lite, bytte lakaner och handduk osv. Samtidigt tittade jag på tv (speciellt julfredsupplysning).

På eftermiddag gick jag till gravgården och försökte hitta begravningskapell och delta i andakt där. Jag hann inte till den andakt som jag hade tänkt delta i men jag väntade på nästa andakt i annat kapell. Före det hade jag tid att promenera på gravgården och titta på ljus, snö, människor, gravstenar osv.

Julmatbord på julaftonkväll

Efter andaktsresan åt jag korngrynsgröt och skinka. Jag öppnade också julklappar som jag hade fått. Som vanligt fick jag flera sockor. (Titta på det här inlägget från 2013) Dessutom fick jag bl.a. en t-skjorta och måttskedar.

Julaftonen gick väldigt snabbt! Snart var det dags att lägga sig.

Juldag

Julklappar som jag fick. Ganska nyttiga och fina!
Sockor är tillverkade i Finland. :) 

Jag hade igen svårigheter att vakna upp men ändå hann jag till Joensuu kyrka och vidare till Noljakka kyrka i tid. Där medhjälpte jag i en högmässa.

På juldagen har jag tagit det lugnt. Jag har tittat på mina julklappar, ätit skinka, godis och pepparkakor, surfat på nätet, tittat på tv (bl.a. Risto Räppääjä ja polkupyörävaras -film) osv. Jag fick också inspiration och meddelande att jag kunde skriva något nytt hit. Inlägget blev ganska långt, överraskat långt. Kanske orkar/hinner jag skriva något och publicera några bilder också i morgon eller i övermorgon. ;)

Allt gott!

Predikan i Korsnäs kyrka den 28 juni 2015

EVANGELIUM:

Luk. 13:1-5

Vid samma tillfälle kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.” 

Strandhyddan är Korsnäs församlings
sommarställe och lägergård.

PREDIKAN:

Jag tar ett par exempelberättelser nu i början av predikan. Båda berättelser är helt fiktiva, alltså hopfantiserade. Ni kan fundera vilken av de här berättelserna är värre ur Guds synvinkel eller ur människornas synvinkel.

Första exemplet lyder så här: Det var en gång en människa som hade mycket problem och brister i sitt liv. En gång såg hon en fin hatt någonstans och ville ha den. Hon började planera hur hon skulle skaffa den. Hon tyckte att den var för dyr att köpa och hon hade inte tillräckligt pengar. Därför bestämde hon att stjäla den och slutligen stal hon den. Då gjorde han mot Guds vilja. Det sjunde budordet säger: ”Du skall inte stjäla.” Egentligen hade hon syndat redan tidigare när hon började ha begär till den hatten utan att en tanke skaffa den på lagligt sätt eftersom det tionde budordet säger: ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänstefolk, hans boskap eller något annat som tillhör din nästa.” 

Församlingshemmet i Korsnäs är byggt år 2011.

Det andra exemplet lyder så här: Det var igen en gång en människa men hon hade ett bra rykte och alla tyckte att hon är en trevlig människa. En dag fick hon en tanke att hon skulle villja träffa en av sina vänner. Hon kontaktade henne och de träffade i en park. Därifrån fortsatte de vidare till någonderas bostad. Där började de bråka eftersom berättelsens huvudperson började berätta lögner om en tredje människa som inte var närvarande. Bråket blev allt värre och de började slåss med kniv. Slutligen dödade människan sin vän. Eftersom det femte budordet säger ”Du skall inte dräpa” gjorde hon mot Guds vilja, alltså hon syndade. Dessutom syndade människan när hon berättade lögner om den frånvarande människan. I det åttonde budet sägs: ”Du skall inte vittna falskt mot din nästa.”

Klockstapeln är byggd 1747
och ombyggd 1862.

Ur människans synvinkel tror jag att den andra berättelsen var värre än den första berättelsen. Det är mycket värre att mista livet än att mista sin hatt. Ur människans synvinkel syndade männikan i andra berättelsen mer än i första exemplet. Vi kan se det t.ex. i domslut och straff. Straff för stölder är vanligen mycket mindre än straff för dråp. På något sätt berättar straffet något om sin orsak, alltså brottet bakom straffet. 

Gud har ändå ett annat sätt att mäta våra gärningar. Ur Guds synvinkel spelar det ingen roll hurdana synder vi människor gör utan det spelar någon roll om vi syndar eller inte. Alla synder är lika stora och onda. Alla synder är förbrytelser mot Gud. Enligt en förklaring är synder just de av våra gärningar som avskiljer oss från Gud. Som Jesus säger i dagens evangelietext är alla människor lika syndare. Han säger till exempel: ”Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag...”

En snigel/snäcka i sakristian i Korsnäs kyrka

Ingen av oss gör bara en synd under sitt liv. Var och en människa gör flera synder under sitt liv, till och med varje dag, även om hon skulle försöka leva enligt Guds vilja och undvika synder. I praktiken är människan för svag att kämpa mot sina synder. Jesus uppmanar oss att vända om till Gud. Han säger: ”Om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet.” Apostel Paulus säger i sitt brev till de kristna i Rom: ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 6:23)

I dagens gammaltestamentliga text säger: ”Din ondska berör bara människor, din rättfärdighet bara dina likar.” (Job. 35:8) Enligt det här avsnittet kan vi konkludera att Gud vill att vi undviker synder för våra medmänniskors skull, inte för Guds skull. Gud är så stor och allsmäktig att han inte behöver vår rättfärdighet och skadas om vi syndar. Förstås blir Gud ledsen och arg när vi syndar och skadar våra medmänniskor. Gud vill att vi lever i sämja här på jorden, i sämja med andra människor och med naturen. 

"Varen barmhärtiga så som er fader
är barmhärtig."
En tavla i Korsnäs kyrka

Eftersom vi är syndare behöver vi Guds nåd. Nåden är något otroligt bra som Gud vill ge oss helt avgiftsfritt. Vi kan inte förtjäna Guds nåd genom våra egna gärningar. Vi måste bara lita på Gud och tro på Gud. Ändå är vi människor ofullständiga. Därför borde vi bara lita på Gud men det är inte så lätt. Det är lättare att säga än att göra det i praktiken.

Gud hatar våra synder men han älskar alla människor även om vi alla är syndare. Därför sände han sin son till världen som det sägs i Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för at de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” 

På samma sätt som Gud är nådig borde vi åtminstone försöka vara barmhärtiga och nådiga mot våra medmänniskor. Den här söndagens rubrik är: ”Var barmhärtiga!” Det finns bara två ord i det. Två ord men troligen svårt att efterfölja. Även om vi kan inte efterfölja det behöver vi inte skämmas. Gud som är barmhärtig ser oss och vill befria oss från alla våra synder och skam genom sin enda son Jesus Kristus.

Predikan i Korsnäs kyrka den 20 juni 2015 (midsommardagen)

EVANGELIUM (alternativ predikotext):

  

Luk. 1:67-79:

Korsnäs kyrka (fotograferad från orgelläktaren 

Johannes far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
”Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
frälsning från våra fiender och
alla som hatar oss.
Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
den ed han svor vår fader Abraham:
att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
rena och rättfärdiga inför honom
i alla våra dagar.
Och du, mitt barn, skall kallas
den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och  bana väg för honom.
Så skall hans folk få veta att
frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
genom vår Guds barmhärtighet
och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.” 

PREDIKAN:

Dagens predikotext är s.k. Sakarias lovsång som används bl.a. i en morgonbönformulär som heter Laudes. Under Laudes kan man läsa eller sjunga Sakarias lovsång tillsammans eller som en soloprestation. Det är fint att läsa någon av Bibelns lovsånger tillsammans med andra kristna. Samtidigt kan man fundera vad man säger. Vi behöver inte alltid hitta egna ord att prisa Gud utan vi kan använda ord från Bibeln. Sakarias lovsång är en bra text som kan hjälpa oss att prisa Gud.  

Trappor till predikstolan

Sakarias var fader till Johannes Döparen. Han hade inte kunnat tala på länge. Egentligen hade han varit stum cirka nio månader, den tiden som hans hustru Elisabet var gravid. Sakarias hade blivit stum eftersom han inte hade trott på vad Guds ängel Gabriel sade till honom. Ängeln hade berättat att Sakarias och Elisabet kommer att få en son som ska bli en stor och speciell man, alltså Guds budbärare. 

När Sakarias kunde igen tala efter sin stumma tid, fylldes han av den Helige Anden. Han började prisa Gud med de här orden som kallas för Sakarias lovsång. Även om Gud hade gjort honom stum prisade han Gud när han igen kunde tala. Han var inte arg eller besviken mot Gud utan han var glad och förvånad över Guds goda gärningar och sin förstfödda son. Det är fint att han just prisade Gud, inte skällde ut Gud. Om man har varit stum i nio månader har man troligen ganska mycket att säga då man igen kan tala. Sakarias hade mycket att lovsjunga och prisa. Han började med den viktigaste tanken som han hade då. 

Predikstolans insida

Sakarias talade egentligen med profetiska ord. Han upprepade tidigare profeters ord. Allt som han sade var sagt redan tidigare men han gjorde någon slags sammanfattning av Guds frälsningshistoria och Frälsarens födelse som var nära. Johannes Döparen föddes cirka ett halvt år före Jesus. Sakarias lovsjöng sin lovsång åtta dagar efter Johannes Döparens födelse när Johannes släkt hade samlat för att omskära pojken enligt Mose lag. Just då, åtta dagar efter Johannes födelse fick han tillbaka sin kunnighet att tala och sjunga. 

Jesu födelse var redan nära när Sakarias lovsjöng till Guds ära. Johannes Döparen blev Jesu vägröjare. Han förkunnade Guds nåderika gudhet och predikade omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse. Han döpte människor som ville omvända sig till bättre vägar. Hans dopverksamhet var också vägröjning för Jesus. Som apostel Paulus säger i Apostlagärningarna (19:4), var Johannes dop ett omvändelsedop. Paulus säger att Johannes ”uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.”  Paulus säger också i dagens andra läsningen att man kan få den Heliga Anden bara då man blir döpt i herren Jesu namn, alltså i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn enligt senare tradition. Sannolikt är vi alla döpta i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn.

Predikstolans utsida

Sakarias påminner oss om Guds frälsningshistoria. Sedan syndafallet hade Gud haft en stor plan att rädda människor som han älskar. Sedan syndafallet hade människor syndat och levat mot Guds vilja. Ändå orkade Gud försöka rädda världen och reparera sin relationen med människor. Gud ville bygga en ny relation eftersom den ursprungliga relationen gick sönder i syndafallet. Det står i s.k. Lillabibeln: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Sakarias påminner oss att Gud hade lovat genom sina profeter att han skickar Frälsaren till världen. Enligt profeterna kommer den här Frälsaren från Davids släkt. Sakarias sjunger också det! Sakarias omnämner också en ed som Gud svor till Abraham. Dessutom berättar Sakarias om sin sons, Johannes viktiga uppgift att röja väg för Jesus. Sakarias hade hört om det redan när ängel Gabriel visade sig för honom i Jerusalems tempel cirka 9 månader tidigare.

Korsnäs kyrka (fotograferad från predikstolan)

På sitt eget litet sätt röjde också Sakarias väg till Jesus. Han berättade om Gud och hans nåd och barmhärtighet. På samma sätt kan vi berätta om Guds stora gärningar och vår egen tro på honom. En människa kan inte göra så mycket men en liten vägröjning är bättre än ingenting. När det finns många som röjer väg till Jesu andra ankomst till världen, har Jesus allt lättare och bättre att komma tillbaka hit. Då Jesus kommer tillbaka i tidens slut får Guds stora frälsningsplan sin slutgiltiga uppfyllelse.

Näringslivet i Korsnäs (del 1)

En pälsfarm nära Korsnäs kyrkoby

Jag fick en önskan att publicera några bilder från Korsnäs där jag arbetar och bor nu i juni månad. Här (och annanstans) fotograferar jag mycket men ganska sällan orkar/hinner jag publicera mina foton och skriva någon blogginlägg.

Det här inlägget är den första delen av mina inlägg om näringar i Korsnäs. Hoppas att jag orkar skriva mera inlägg.

Pälsfarmer

En pälsfarm lite söderut från Korsnäs

Pälsdjursnäringen har en stark roll i Korsnäs. Pälsfarmare uppföder rävar och minkar.

Pälsnäringen är en gren som väcker starka känslor mot och för. Numera är den finska pälsnäringen centraliserade i Österbotten.

Nykos fabrik (fryseri) tillverkar mat för pälsdjur.
Fryseriet hette tidigare Korsnäs frys men nu är det ägat
av Nyko från Nykarleby

Många pälsfarmer har slutat sin verksamhet. I Korsnäs kan man se många tidigare pälsfarmer som inte har rivits ner utan de har lämnats att förfalla. De pälsgårdarna som är i bruk ser ganska ofta ut fina även om de finns ganska ofta mitt i skogen. De pälsfarmer som stannar kvar och fortsätter sin verksamhet blir allt större.

Stora och fina växthus i Korsbäck

Växthus

Korsnäs (och svenska Österbotten i allmänheten) är en kommun med massor av växthusodlingar. 

De mest typiska växthusväxter är tomat och gurka men det odlas också några andra grönsaker här.

Växthus nära Taklax

I en diskussion hörde jag att odlare får ungefär 60-70 cent per kilo tomat eller gurka. I livsmedelsaffärer kostar gurka- eller tomatkilo över 2 euro. Jag har varit lite överraskad att tomat och gurka är så dyra här i Korsnäs även om det odlas grönsaker här. Idag såg jag i Sale Korsnäs att en kilo tomater kostar 2,45 euro och en kilo gurkor kostar 2,80 euro. Odlaren får bara en liten del av priset.

När jag besökte Närpes såg jag väldigt stora växthus, större än här i Korsnäs. I Korsnäs har jag sett bara en väldigt stor växthusenhet. Den heter Korsnäs Handelsträdgård (www.khtgarden.com) och finns i kyrkobyn, nästan bredvid kyrkan. (Jag har ingen bild om den nu.)

 Oy K. Hultholm Ab packar grönsaker och säljer dem vidare.

På samma sätt som i pälsnäringen har växthusföretagen blivit allt större. De små växthusen slutar sin verksamhet och de stora blir allt större. Den här utvecklingen syns mera i Närpes än i Korsnäs där finns fortfarande många mindre familjedrivande växthus.