Julen 2015 ensam i Joensuu del 1

Det är jul här. Gläd er! Kristus har kommit till världen! 

Ha en välsignad Kristi födelsefest!

Redan många år har jag planerat att fira någon jul ensam i Joensuu. Alltid har jag tänkt att inte nu utan nästa år. Åren har gått och jag har varje gång rest till Sodankylä (eller till Simpele). Nu är jag färdig med mina studier och söker jobb. Jag märkte att den här julen kanske är den sista möjligheten att stanna i Joensuu. Beslutet att stanna i Joensuu var inte lätt men slutligen var den bra. Jag hade väntat på det så länge. Äntligen!

Pepparkaksbakning i början av december. De här
pepparkakorna åt man redan före jul. Därför bakade jag mer.

Jag visste att det kan vara svårt att fira julen ensam. Jag hade inte gjort det tidigare. Därför var det lite svårt att förbereda julen eftersom jag hade nästan inga rutiner att laga julmat. Ändå ville jag själv laga så mycket som möjligt eftersom jag tycker om att testa nya saker (och baka och laga mat men jag hinner/orkar inte göra det ofta). Jag bakade pepparkakor till och med två gånger före jul. Det var trevligt och svårt. Jag köpte en julskinka. Jag handlade mat. Jag skickade julklappar till mina föräldrar och lillebror per post.

Julafton var vit i Joensuu. Vad trevligt!

Den vanliga tanken i samhället är att man måste fira jul med sina släktingar (eller några andra) och att man måste åka till sin "hembygd". Jag ville lite protestera mot den här tanken och stanna i mitt eget hem i Joensuu. När jag har diskuterat med andra unga vuxna (och andra människor) har fått lägga märke till att många förstår mig. Förstås har man ofta tanken att jag skulle resa till Lappland men när jag har berättat om mina planer och tankar har många förstått och haft positiva attityder.

På julafton deltog jag i en andakt i
Ristinkappeli ("Korskapell") på gravgården.

Jag tillbringar julen ensam frivilligt. Det finns tyvärr många andra som firar jul ensam men inte frivilligt. Det är ett slags problem i vårt samhälle. Det finns många ensamma. Det att man betonar och berättar om julen med släktingar kan göra de ensamma mer ensamma. De ensamma har kanske inga som kunde vara med dem då.

Julafton

Jag vaknade upp som vanligt på morgnarna. Redan under natten hade jag börjat grädda skinkan i ugnen och efter det fortsatt att sova.

Gravgården med många ljus

Jag hade mycket att göra. Jag lagade maletköttsoppa, städade lite, bytte lakaner och handduk osv. Samtidigt tittade jag på tv (speciellt julfredsupplysning).

På eftermiddag gick jag till gravgården och försökte hitta begravningskapell och delta i andakt där. Jag hann inte till den andakt som jag hade tänkt delta i men jag väntade på nästa andakt i annat kapell. Före det hade jag tid att promenera på gravgården och titta på ljus, snö, människor, gravstenar osv.

Julmatbord på julaftonkväll

Efter andaktsresan åt jag korngrynsgröt och skinka. Jag öppnade också julklappar som jag hade fått. Som vanligt fick jag flera sockor. (Titta på det här inlägget från 2013) Dessutom fick jag bl.a. en t-skjorta och måttskedar.

Julaftonen gick väldigt snabbt! Snart var det dags att lägga sig.

Juldag

Julklappar som jag fick. Ganska nyttiga och fina!
Sockor är tillverkade i Finland. :) 

Jag hade igen svårigheter att vakna upp men ändå hann jag till Joensuu kyrka och vidare till Noljakka kyrka i tid. Där medhjälpte jag i en högmässa.

På juldagen har jag tagit det lugnt. Jag har tittat på mina julklappar, ätit skinka, godis och pepparkakor, surfat på nätet, tittat på tv (bl.a. Risto Räppääjä ja polkupyörävaras -film) osv. Jag fick också inspiration och meddelande att jag kunde skriva något nytt hit. Inlägget blev ganska långt, överraskat långt. Kanske orkar/hinner jag skriva något och publicera några bilder också i morgon eller i övermorgon. ;)

Allt gott!

Predikan i Korsnäs kyrka den 28 juni 2015

EVANGELIUM:

Luk. 13:1-5

Vid samma tillfälle kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.” 

Strandhyddan är Korsnäs församlings
sommarställe och lägergård.

PREDIKAN:

Jag tar ett par exempelberättelser nu i början av predikan. Båda berättelser är helt fiktiva, alltså hopfantiserade. Ni kan fundera vilken av de här berättelserna är värre ur Guds synvinkel eller ur människornas synvinkel.

Första exemplet lyder så här: Det var en gång en människa som hade mycket problem och brister i sitt liv. En gång såg hon en fin hatt någonstans och ville ha den. Hon började planera hur hon skulle skaffa den. Hon tyckte att den var för dyr att köpa och hon hade inte tillräckligt pengar. Därför bestämde hon att stjäla den och slutligen stal hon den. Då gjorde han mot Guds vilja. Det sjunde budordet säger: ”Du skall inte stjäla.” Egentligen hade hon syndat redan tidigare när hon började ha begär till den hatten utan att en tanke skaffa den på lagligt sätt eftersom det tionde budordet säger: ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänstefolk, hans boskap eller något annat som tillhör din nästa.” 

Församlingshemmet i Korsnäs är byggt år 2011.

Det andra exemplet lyder så här: Det var igen en gång en människa men hon hade ett bra rykte och alla tyckte att hon är en trevlig människa. En dag fick hon en tanke att hon skulle villja träffa en av sina vänner. Hon kontaktade henne och de träffade i en park. Därifrån fortsatte de vidare till någonderas bostad. Där började de bråka eftersom berättelsens huvudperson började berätta lögner om en tredje människa som inte var närvarande. Bråket blev allt värre och de började slåss med kniv. Slutligen dödade människan sin vän. Eftersom det femte budordet säger ”Du skall inte dräpa” gjorde hon mot Guds vilja, alltså hon syndade. Dessutom syndade människan när hon berättade lögner om den frånvarande människan. I det åttonde budet sägs: ”Du skall inte vittna falskt mot din nästa.”

Klockstapeln är byggd 1747
och ombyggd 1862.

Ur människans synvinkel tror jag att den andra berättelsen var värre än den första berättelsen. Det är mycket värre att mista livet än att mista sin hatt. Ur människans synvinkel syndade männikan i andra berättelsen mer än i första exemplet. Vi kan se det t.ex. i domslut och straff. Straff för stölder är vanligen mycket mindre än straff för dråp. På något sätt berättar straffet något om sin orsak, alltså brottet bakom straffet. 

Gud har ändå ett annat sätt att mäta våra gärningar. Ur Guds synvinkel spelar det ingen roll hurdana synder vi människor gör utan det spelar någon roll om vi syndar eller inte. Alla synder är lika stora och onda. Alla synder är förbrytelser mot Gud. Enligt en förklaring är synder just de av våra gärningar som avskiljer oss från Gud. Som Jesus säger i dagens evangelietext är alla människor lika syndare. Han säger till exempel: ”Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag...”

En snigel/snäcka i sakristian i Korsnäs kyrka

Ingen av oss gör bara en synd under sitt liv. Var och en människa gör flera synder under sitt liv, till och med varje dag, även om hon skulle försöka leva enligt Guds vilja och undvika synder. I praktiken är människan för svag att kämpa mot sina synder. Jesus uppmanar oss att vända om till Gud. Han säger: ”Om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet.” Apostel Paulus säger i sitt brev till de kristna i Rom: ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 6:23)

I dagens gammaltestamentliga text säger: ”Din ondska berör bara människor, din rättfärdighet bara dina likar.” (Job. 35:8) Enligt det här avsnittet kan vi konkludera att Gud vill att vi undviker synder för våra medmänniskors skull, inte för Guds skull. Gud är så stor och allsmäktig att han inte behöver vår rättfärdighet och skadas om vi syndar. Förstås blir Gud ledsen och arg när vi syndar och skadar våra medmänniskor. Gud vill att vi lever i sämja här på jorden, i sämja med andra människor och med naturen. 

"Varen barmhärtiga så som er fader
är barmhärtig."
En tavla i Korsnäs kyrka

Eftersom vi är syndare behöver vi Guds nåd. Nåden är något otroligt bra som Gud vill ge oss helt avgiftsfritt. Vi kan inte förtjäna Guds nåd genom våra egna gärningar. Vi måste bara lita på Gud och tro på Gud. Ändå är vi människor ofullständiga. Därför borde vi bara lita på Gud men det är inte så lätt. Det är lättare att säga än att göra det i praktiken.

Gud hatar våra synder men han älskar alla människor även om vi alla är syndare. Därför sände han sin son till världen som det sägs i Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för at de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” 

På samma sätt som Gud är nådig borde vi åtminstone försöka vara barmhärtiga och nådiga mot våra medmänniskor. Den här söndagens rubrik är: ”Var barmhärtiga!” Det finns bara två ord i det. Två ord men troligen svårt att efterfölja. Även om vi kan inte efterfölja det behöver vi inte skämmas. Gud som är barmhärtig ser oss och vill befria oss från alla våra synder och skam genom sin enda son Jesus Kristus.

Predikan i Korsnäs kyrka den 20 juni 2015 (midsommardagen)

EVANGELIUM (alternativ predikotext):

  

Luk. 1:67-79:

Korsnäs kyrka (fotograferad från orgelläktaren 

Johannes far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
”Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
frälsning från våra fiender och
alla som hatar oss.
Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
den ed han svor vår fader Abraham:
att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
rena och rättfärdiga inför honom
i alla våra dagar.
Och du, mitt barn, skall kallas
den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och  bana väg för honom.
Så skall hans folk få veta att
frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
genom vår Guds barmhärtighet
och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.” 

PREDIKAN:

Dagens predikotext är s.k. Sakarias lovsång som används bl.a. i en morgonbönformulär som heter Laudes. Under Laudes kan man läsa eller sjunga Sakarias lovsång tillsammans eller som en soloprestation. Det är fint att läsa någon av Bibelns lovsånger tillsammans med andra kristna. Samtidigt kan man fundera vad man säger. Vi behöver inte alltid hitta egna ord att prisa Gud utan vi kan använda ord från Bibeln. Sakarias lovsång är en bra text som kan hjälpa oss att prisa Gud.  

Trappor till predikstolan

Sakarias var fader till Johannes Döparen. Han hade inte kunnat tala på länge. Egentligen hade han varit stum cirka nio månader, den tiden som hans hustru Elisabet var gravid. Sakarias hade blivit stum eftersom han inte hade trott på vad Guds ängel Gabriel sade till honom. Ängeln hade berättat att Sakarias och Elisabet kommer att få en son som ska bli en stor och speciell man, alltså Guds budbärare. 

När Sakarias kunde igen tala efter sin stumma tid, fylldes han av den Helige Anden. Han började prisa Gud med de här orden som kallas för Sakarias lovsång. Även om Gud hade gjort honom stum prisade han Gud när han igen kunde tala. Han var inte arg eller besviken mot Gud utan han var glad och förvånad över Guds goda gärningar och sin förstfödda son. Det är fint att han just prisade Gud, inte skällde ut Gud. Om man har varit stum i nio månader har man troligen ganska mycket att säga då man igen kan tala. Sakarias hade mycket att lovsjunga och prisa. Han började med den viktigaste tanken som han hade då. 

Predikstolans insida

Sakarias talade egentligen med profetiska ord. Han upprepade tidigare profeters ord. Allt som han sade var sagt redan tidigare men han gjorde någon slags sammanfattning av Guds frälsningshistoria och Frälsarens födelse som var nära. Johannes Döparen föddes cirka ett halvt år före Jesus. Sakarias lovsjöng sin lovsång åtta dagar efter Johannes Döparens födelse när Johannes släkt hade samlat för att omskära pojken enligt Mose lag. Just då, åtta dagar efter Johannes födelse fick han tillbaka sin kunnighet att tala och sjunga. 

Jesu födelse var redan nära när Sakarias lovsjöng till Guds ära. Johannes Döparen blev Jesu vägröjare. Han förkunnade Guds nåderika gudhet och predikade omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse. Han döpte människor som ville omvända sig till bättre vägar. Hans dopverksamhet var också vägröjning för Jesus. Som apostel Paulus säger i Apostlagärningarna (19:4), var Johannes dop ett omvändelsedop. Paulus säger att Johannes ”uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.”  Paulus säger också i dagens andra läsningen att man kan få den Heliga Anden bara då man blir döpt i herren Jesu namn, alltså i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn enligt senare tradition. Sannolikt är vi alla döpta i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn.

Predikstolans utsida

Sakarias påminner oss om Guds frälsningshistoria. Sedan syndafallet hade Gud haft en stor plan att rädda människor som han älskar. Sedan syndafallet hade människor syndat och levat mot Guds vilja. Ändå orkade Gud försöka rädda världen och reparera sin relationen med människor. Gud ville bygga en ny relation eftersom den ursprungliga relationen gick sönder i syndafallet. Det står i s.k. Lillabibeln: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Sakarias påminner oss att Gud hade lovat genom sina profeter att han skickar Frälsaren till världen. Enligt profeterna kommer den här Frälsaren från Davids släkt. Sakarias sjunger också det! Sakarias omnämner också en ed som Gud svor till Abraham. Dessutom berättar Sakarias om sin sons, Johannes viktiga uppgift att röja väg för Jesus. Sakarias hade hört om det redan när ängel Gabriel visade sig för honom i Jerusalems tempel cirka 9 månader tidigare.

Korsnäs kyrka (fotograferad från predikstolan)

På sitt eget litet sätt röjde också Sakarias väg till Jesus. Han berättade om Gud och hans nåd och barmhärtighet. På samma sätt kan vi berätta om Guds stora gärningar och vår egen tro på honom. En människa kan inte göra så mycket men en liten vägröjning är bättre än ingenting. När det finns många som röjer väg till Jesu andra ankomst till världen, har Jesus allt lättare och bättre att komma tillbaka hit. Då Jesus kommer tillbaka i tidens slut får Guds stora frälsningsplan sin slutgiltiga uppfyllelse.

Näringslivet i Korsnäs (del 1)

En pälsfarm nära Korsnäs kyrkoby

Jag fick en önskan att publicera några bilder från Korsnäs där jag arbetar och bor nu i juni månad. Här (och annanstans) fotograferar jag mycket men ganska sällan orkar/hinner jag publicera mina foton och skriva någon blogginlägg.

Det här inlägget är den första delen av mina inlägg om näringar i Korsnäs. Hoppas att jag orkar skriva mera inlägg.

Pälsfarmer

En pälsfarm lite söderut från Korsnäs

Pälsdjursnäringen har en stark roll i Korsnäs. Pälsfarmare uppföder rävar och minkar.

Pälsnäringen är en gren som väcker starka känslor mot och för. Numera är den finska pälsnäringen centraliserade i Österbotten.

Nykos fabrik (fryseri) tillverkar mat för pälsdjur.
Fryseriet hette tidigare Korsnäs frys men nu är det ägat
av Nyko från Nykarleby

Många pälsfarmer har slutat sin verksamhet. I Korsnäs kan man se många tidigare pälsfarmer som inte har rivits ner utan de har lämnats att förfalla. De pälsgårdarna som är i bruk ser ganska ofta ut fina även om de finns ganska ofta mitt i skogen. De pälsfarmer som stannar kvar och fortsätter sin verksamhet blir allt större.

Stora och fina växthus i Korsbäck

Växthus

Korsnäs (och svenska Österbotten i allmänheten) är en kommun med massor av växthusodlingar. 

De mest typiska växthusväxter är tomat och gurka men det odlas också några andra grönsaker här.

Växthus nära Taklax

I en diskussion hörde jag att odlare får ungefär 60-70 cent per kilo tomat eller gurka. I livsmedelsaffärer kostar gurka- eller tomatkilo över 2 euro. Jag har varit lite överraskad att tomat och gurka är så dyra här i Korsnäs även om det odlas grönsaker här. Idag såg jag i Sale Korsnäs att en kilo tomater kostar 2,45 euro och en kilo gurkor kostar 2,80 euro. Odlaren får bara en liten del av priset.

När jag besökte Närpes såg jag väldigt stora växthus, större än här i Korsnäs. I Korsnäs har jag sett bara en väldigt stor växthusenhet. Den heter Korsnäs Handelsträdgård (www.khtgarden.com) och finns i kyrkobyn, nästan bredvid kyrkan. (Jag har ingen bild om den nu.)

 Oy K. Hultholm Ab packar grönsaker och säljer dem vidare.

På samma sätt som i pälsnäringen har växthusföretagen blivit allt större. De små växthusen slutar sin verksamhet och de stora blir allt större. Den här utvecklingen syns mera i Närpes än i Korsnäs där finns fortfarande många mindre familjedrivande växthus. 

Predikan i konfirmationshögmässan i Korsnäs kyrka den 7 juni 2015

EVANGELIUM:

Matt. 16:24-27:

Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”

PREDIKAN:

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I dagens evangelietext talar Jesus till sina lärjungar. Han ställer väldigt starka krav på sina lärjungar och efterföljare. Enligt Jesus har de bara två alternativ att välja. De kan antingen följa Jesus hundraprocentigt eller inte alls. Varför ger Jesus inget alternativ som skulle finnas mellan de här två extremalternativen? Kunde man följa Jesus då och då eller som deltidsföljare? Jesus svarar absolut nej!

Vi kan fundera nu vad Jesus menar med sina starka krav? Kanske ville han bara testa sina lärjungar och andra efterföljare om de vill följa honom på riktigt. Kanske var det något slags motivationsprov. Kanske ville han bara överdriva eller skoja som ni konfirmander ofta gör. Jesus var ingen tråkmåns.

Jesus säger väldigt klart att det inte är möjligt att följa honom bara delvis. Är det helt omöjligt att följa Jesus? Åtminstone kan det verka vara svårt eftersom vi människor har ofta så mycket annat att göra. Vi måste arbeta. Vi måste studera. Vi måste titta på tv. Vi måste idrotta. Vi måste äta och sova. Vi måste fara hit och dit. Vi måste vara snälla, snygga och trendiga. Vi måste ta hand om oss själva, våra närmaste, vår familj och så vidare. Listan blir väldigt lång, nästan ändlös. Hur hinner vi följa Jesus när vi bör göra allt annat? Hur kunde allt fungera om vi bara följer Jesus och förnekar allt annat? Eller borde vi verkligen förneka allt annat? Sade Jesus verkligen så?

I dagens evangelium säger Jesus att vi måste förneka oss själva men han säger inte att vi borde förneka något annat. Men vad betyder det här kravet att förneka sig själv? Det betyder inte att vi borde sluta ta hand om oss själva, t.ex. vår hälsa. Det betyder bara att vi måste sluta synda och börja leva enligt Guds vilja i stället för vår egen vilja. Som vi kanske vet är det dock omöjligt för oss eftersom sedan syndafallet har vi människorna varit onda och full av synder. Därför behöver vi Gud och hans nåd.

Vi kan lägga märke till också det att Jesus lovar ganska mycket i dagens evangelium. Han säger: ”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” Han säger också: ”Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.” Men, sade Jesus verkligen att gärningarna spelar någon roll i vår frälsning och framtid? Traditionellt har vi kristna lärt oss att vi inte kan göra något för vår frälsning utan att det sker helt av Guds nåd och barmhärtighet. Det är sant. Det sägs så. Ändå sade Jesus att våra gärningar har sin egen roll i vår frälsning. Finns det någon slags motstridighet i detta? Det kan verka vara så men jag tror att det finns en bra förklaring men jag är inte säker på det.

Jag tror att de här gärningarna är det att vi gör enligt Jesu bud och tar vårt eget kors och följer honom som han ber oss att göra. Det är så enkelt! Åtminstone är det lätt att säga men vad betyder det i praktiken. I praktiken betyder det att vi hör till Guds folk om vi vill och försöker följa honom. Även om Jesus har ställt de hårda kraven på oss förstår han riktigt bra att de är bara ideal som vi inte kan fylla i det riktiga livet. Jesus har levt här på jorden som en människa. Därför förstår han oss och våra svårigheter. Gud förbarmar sig över oss om vi är Jesu efterföljare åtminstone på något sätt. Alltså är vi antingen Jesu efterföljare eller inte. Det finns inga mellanformer. Det är ingen tävling vem som följer mest eller förnekar sig bäst. Alla är välkomna att följa Jesus och ta sin del av Guds stora barmhärtighet. Det är inte meningen att vara ett helgon eller en felfri människa. Det är meningen att vara bara Guds vanliga barn och Kristi vanliga efterföljare.

Idag, i den här konfirmationsmässan frågar Jesus er, speciellt frågar han ni konfirmander, om ni vill följa honom. Kan han få vara med er varje dag (alltså inte bara idag utan också i framtiden till tidens slut)? Kanske har många av er kyrkobesökare och konfirmander redan tidigare hunnit svara på hans inbjudan att följa med men resten av dagens kyrkfolk har nu en bra möjlighet att börja följa Jesus. Det lönar sig att följa honom. Jag kan rekommendera det.

Alltså snart kan ni konfirmander svara på Jesu fråga stående vid altar-ringen. Ni kan fritt svara ja eller nej. Nu har ni en liten tid till att fundera på det. Ifrågavarande inbjudan är ingen vanlig inbjudan utan ett viktigt beslut som jag rekommenderar er att fatta. Ni får själv fatta ett beslut hur ni ska svara på hans fråga. Gud välsigne er. Amen. 

Hartaus Genesis-kappelissa 21.4.2015

Virsi 169: 1–3

Miika 7: 14–20:

Paimenna, Herra, sauvallasi kansaasi,
kaitse omaa laumaasi,
joka asuu yksin keskellä metsää,
kaukana hedelmätarhoistaan.
Johda se Basanin ja Gileadin laitumille
niin kuin entisinä aikoina.
    Niin kuin silloin, kun lähditte Egyptistä,
niin te saatte vieläkin nähdä ihmeitä.
Kaikki kansat näkevät nuo ihmeelliset teot,
katselevat niitä voimattomina mahtavuudestaan huolimatta.
Kaikki mykistyvät,
ja heidän korvansa menevät tukkoon.
He nuolevat tomua kuin käärmeet, kuin maan matelijat.
Vavisten he tulevat varustuksistaan,
lähestyvät kauhusta kalpeina Herraa, meidän Jumalaamme.
Sinua, Herra, he pelkäävät!
    Jumala, onko sinun vertaistasi!
Sinä annat synnit anteeksi
ja jätät rankaisematta
jäljelle jääneen kansasi rikkomukset.
Sinä et pidä vihaa iäti,
sinä olet laupias.
Sinä armahdat meitä yhä,
poljet syntimme jalkojesi alle.
Kaikki syntimme sinä heität
meren syvyyteen.
Sinä osoitat uskollisuutta Jaakobille,
hyvyyttä Abrahamille.
Tämän olet vannoen luvannut isillemme
jo muinaisina aikoina.

Puhe:

Viime sunnuntai oli Hyvän Paimenen sunnuntai ja myös tuosta Miikan kirjan katkelmasta voi löytää paimenuuteen viittaavaa sanomaa. Erityisesti minua puhuttelee sen kohdan alku: ” Paimenna, Herra, sauvallasi kansaasi, kaitse omaa laumaasi, joka asuu yksin keskellä metsää…” Voisiko se kertoa meistä suomalaisista, Suomen kansasta? Ainakin meillä on paljon metsää tässä maassa ja on täällä myös aika paljon yksinäisyyttä.

Paimenuus on aika keskeinen osa kristinuskoa. Jeesusta ja Jumalaa verrataan usein paimeneen, joka paimentaa ihmiskuntaa/uskovia kuin lammaslaumaa.

Viime sunnuntaina pidettiin eduskuntavaalit. Valituksi tuli joukko kansanedustajia. Ehkäpä heitäkin voisi ajatella ja kutsua paimeniksi. Ainakin he johdattavat kansaamme ja tekevät sen puolesta tärkeitä päätöksiä. He ovat kuitenkin vain ihmisiä, yhtä vajavaisia kuin mekin. Siksi he tarvitsevat Jumalan apua ja johdatusta toimissaan. Voisi varmaan sanoa, että Jumala paimentaa kansaa osaltaan myös näiden vallanpitäjien ja päättäjien välityksellä.

Vaikka hengellinen ja maallinen sekä uskonto ja politiikka haluttaisiin kuinka pitää erillään ja mahdollisimman kaukana toisistaan, se on mielestäni aika mahdotonta. Olen miettinyt tätä viime aikoina. Onhan perinteisesti opetettu, että esivalta ja valtiovalta ovat Jumalan palveluksessa. Tosin poikkeuksiakin varmasti on, varsinkin, jos ihmiset syrjäyttävät Jumalan, ottavat vallan itselleen ja ehkä lopulta luovuttavat sen pahimmassa tapauksessa paholaiselle. Silloin ollaan huonolla tiellä. Toisekseen ihmisen uskonnollinen vakaumus vaikuttaa hänen poliittiseen toimintaansa. Olisihan se aika outoa, jos päättäjät kieltäisivät uskonnollisen vakaumuksensa ja siitä nousevat näkemyksensä. Ei kai vakaumustaan voi kiistää.

On tärkeää muistaa rukoilla vallanpitäjien puolesta, että he pysyisivät Jumalan johdatuksessa ja uskollisina Jumalan tahdolle. Niinhän jumalanpalveluksissa usein rukoillaan. Näin eduskuntavaalien jälkeen voimme rukoilla erityisesti hallitusneuvotteluiden puolesta, että tämä maa saisi Jumalan mielen mukaisen hallituksen, jos vain mahdollista. Toki Jumala voi toimia ja toimiikin ilman meidän rukouksiamme, mutta silti me saamme viedä meidän yhteisiä asioita hoitavat vallanpitäjät Jumalan eteen. Ehkä se myös antaa ihmiselle mielenrauhan, kun tietää, että asia on rukouksen kautta varmasti Jumalan muistissa.

Virsi 174

Hartaus Genesis-kappelissa 10.2.2015

Virsi 447: 1-2

1. Joh. 1:5-7:

Tämä on se sanoma, jonka olemme häneltä kuulleet ja jonka julistamme teille: Jumala on valo, hänessä ei ole pimeyden häivää. Jos sanomme elävämme hänen yhteydessään mutta vaellamme pimeässä, me valehtelemme emmekä seuraa totuutta. Mutta jos me vaellamme valossa, niin kuin hän itse on valossa, meillä on yhteys toisiimme ja Jeesuksen, hänen Poikansa, veri puhdistaa meidät kaikesta synnistä. 

Puhe:

Viime syksynä olin yhdellä luentokurssilla, jonka luennot olivat Itä-Suomen yliopiston Joensuun kampuksen Carelia-rakennuksen salissa C2 eli siinä ison Carelia-salin viereisessä luentosalissa. Erään kerran luentoa odotellessa olin kirjastossa tietokoneella, kun alkoi tulla sähkökatkoksia, joista viimeisin kesti kauan. Valot sammuivat. Tietokoneet sammuivat. Ikkunoista tuli kuitenkin valoa niin, että näkyvyys oli hyvä.

Luennon alun lähestyessä siirryin Carelian aulaan, jossa myös oli suurista ikkunoista johtuen riittävä näkyvyys sähkökatkoksesta huolimatta. Menin luentosaliin, jossa olikin sitten säkkipimeää, ainakin melkein, koska sali on ikkunaton. Luennoitsija oli siellä pienen otsalampun kanssa. Myös muutamien opiskelijoiden tietokoneet ja puhelimet valaisivat suurehkoa salia, mutta kuitenkin hyvin vähän. Näistä pienistä valoista huolimatta istuimme pimeässä siihen asti, että luennoitsija ilmoitti luennon perutuksi.

Valo on tärkeää tai oikeastaan korvaamatonta meille ihmisille. Toki silmät kyllä tottuvat pimeään, mutta on se pimeässä toimiminen joka tapauksessa melko hankalaa. Jumala on luonut ihmisen valosta riippuvaiseksi. Jo maailmaa luodessaan Jumala loi valon melko varhaisessa vaiheessa. Valon ja pimeyden ero on siis vanhimpia asioita maailmassa. Valolla on siis tärkeä merkitys Jumalan suunnitelmissa.

Päivän Raamatun tekstissä puhutaan valosta. Siinä todetaan mm. että ”Jumala on valo, hänessä ei ole pimeyden häivää.” Myös todetaan: ”Jos me vaellamme valossa, niin kuin hän itse on valossa, meillä on yhteys toisiimme ja Jeesuksen, hänen poikansa, veri puhdistaa meidät kaikesta synnistä.” Meitä kehotetaan kulkemaan valossa, seuraamaan Jeesusta (joka Johanneksen evankeliumissa sanoo olevansa maailman valo) ja elämään Jumalan tahdon mukaisesti tai edes etsimään sitä tahtoa.

Helppoa tämä niin sanottu valossa kulkeminen ei kuitenkaan useinkaan ole. Itse asiassa on olemassa niin monia valoja, joita seurata, että se Jumalan valo voi hukkua muiden valojen joukkoon. Joskus sitä pitää ihan etsiä. Voimme rukoilla ja pyytää, että Jumala antaisi valonsa loistaa kirkkaana ja että hän loistaisi valoaan meissä niin, että mahdollisimman moni näkisi Jumalan valon. Joistain ihmisistä sanotaan, että heistä näkyy niin selvästi se Jumalan valo tai ainakin valo, jota pidetään Jumalan tekona.

”Jos me vaellamme valossa, niin kuin hän itse on valossa, meillä on yhteys toisiimme ja Jeesuksen, hänen poikansa, veri puhdistaa meidät kaikesta synnistä.”

Virsi 447: 3-4