onsdag 19 juni 2013

Predikan i Korsnäs kyrka den 16 juni 2013

EVANGELIUM:
  
Luk. 15:1-10

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Då gav han dem denna liknelse: ”Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”
  
PREDIKAN:

De här liknelserna, som vi hörde just, är omtyckta eller vanliga i församlingsarbete med barn. Åtminstone jag kommer ihåg att jag har hört många gånger om dessa liknelser och förklaringar om dem när jag var barn och deltog i min dåtida hemförsamlings barnverksamhet (t.ex. söndagskola, dagklubb) ganska aktivt. Kanske ni, som har varit konfirmander 50 år sedan, hade berättat de här två berättelser till era barn och barnbarn samt diskuterat med dem om de här liknelserna eller några andra Jesu liknelser. Jesus berättade mycket med liknelser. Det var ett vanligt sätt i dåtidens Israel. Liknelserna var bekanta för dåtidens människor men troligen var det inte så lätt att förstå än vi har ofta hört.

Jesus berättade de här liknelserna när han åt med syndare. Men syndarna var inte Jesu främsta målgrupp på den här gången. Jesu målgrupp var fariséer och de skriftlärda som tyckte illa om att Jesus åt och tillbringade sin tid med de mindervärdiga människorna som var också syndare. Det var inte lämpligt att hänga med föraktliga människor! Fariséerna ansåg att en ren sak blir oren om den rör vid något orent. Sådan åsikt var allmän då och hade sitt ursprung i judiska skrifter som heter också Gamla testament.

Men Jesus var helt annorlunda och han hade annorlunda åsikter och tolkningar om heliga skrifter och allt annat. Han åt med syndare och tillbringade sin tid med dem. Då var det ett stort tecken på vänskap att äta med sina vänner. Som Jesus säger i dagens evangelium, Guds änglar gläder sig över en enda syndare som omvänder sig. Jesus kom till världen för att frälsa syndare. Jesus lev utan synd. Han var ren. Han ansåg att någon oren blir ren om den rör vid något rent. Han visste att han är ren och för den skull var han ofta med syndare och alla andra orena. Han ville att de skulle bli rena. Han hade helt motsatt uppfattning än fariséerna och de skriftlärda som hade läst mycket heliga skrifter och trodde att veta allt om dem.

Jesus var ganska nära fariséerna och för den skull fariséerna tyckte illa om att Jesus var med syndare. De ville kanske att Jesus skulle vara med fariséerna och de skriftlärda. Kanske var de avundsjuka på mindervärdiga människor som var ”syndare” enligt fariséerna. Fariséerna och de skriftlärda tyckte att de var bättre och renare än andra människor. Är det så att det finns fortfarande likadana situationer när vissa ogillar att sina vänner hänger med människor som är till exempel omoderna, annorlunda, dåliga, sina fiender och så vidare?

Kristendomen kan också vara glad. Jag undrar varför det finns ofta åsikter eller en stämning att vi kristna borde alltid vara sorgesamma och ha negativ attityd mot alla och alla roliga saker är förbjudna för oss. Är det så? Enligt min åsikt är det inte så. Jag har träffat många glada och lyckliga människor som är kristna och tror på Gud.

Men jag undrar varför det finns många ledsna och söndriga människor med i församlingars verksamhet. Jag tror att församlingar här i Finland och överallt runt om världen kan ge något sådant som Jesus gav till syndare två tusen år sedan. Om situationen är sådan är församlingarna fortfarande på rätt väg. Jesus älskade och älskar fortfarande alla. Gud och Jesus hatar synder men älskar syndarna som kommer till dem och vill få förlåtelse.

Även om Jesus var med syndarna och församlingarna har en viktig del i många söndriga människors liv, är församlingarna inte bara för sådana människor. Jag hoppas att det kunde finnas platser för alla i församlingarna. Det är viktigt att samarbeta med olika människor och möta dem. Det är viktigt att acceptera olika erfarenheter och olika åsikter och olika tolkningar om den kristna traditionen. Som präst och teologie doktor Eero Junkkaala sade två veckor sedan i Finska missionsällskapets fest, måste vi kristna älska varandra och tillåta annorlunda tolkningar. Man behöver inte snart döma andra människor som är annorlunda än jag är. Gud har skapat alla människor och vill att vi lever i fred med andra.

Gud kallar på dig och söker efter dig. När Gud hittar dig eller någon annan som är försvunnen, blir han och hans änglar glad, jätteglad. Om Gud redan har hittat dig, kanske länge sedan, är han glad också över dig. Men som vi hörde på dagens evangelium är glädje i himmelriket största när Gud hittar någon som har varit försvunnen.


Jesus har dött för oss alla, för syndare. Vi kan komma ihåg det när vi reser upp för att bekänna vår kristna tro.

2 kommentarer:

  1. Vähänkö mahtavaa, ku sie pääset ruotsiksi saarnailemaan - ja vielä näin hyvin! :) Mie en ikinä uskaltais.

    SvaraRadera
  2. Kiitos! :) Kyllä se rohkeutta ja uskallusta vaatiikin, mutta on myös hienoa huomata selviytyvänsä saarnaamisesta myös ruotsiksi.

    SvaraRadera